Matkultur del 3: Pitebornas favorit

Jag har nu under två veckors tid skrivit två texter om den norrländska matkulturen. Jag har nämnt och hyllat Piteås nationalrätt och jag har sågat rutten fisk på burk. Dock så sträcker mina kunskaper om Norrbottens kulinariska arv inte mycket längre än så här. Därför tänker jag knyta ihop denna korta resa med en sista och avslutande matkrönika.

I Piteå härskar varken pitepalten, surströmmingen eller renköttet. Den mest populära matformen är en bit biff, lite sallad och en hel del dressing mellan två brödbitar. I Piteå konsumerar man ohyggliga mängder hamburgare. Nu talar jag inte om en burgare från McDonalds - det enda som går hem hos den norrbottniska befolkningen är lokala snabbmatshak.

De flesta (åtminstone från min generation) känner till den svenska hambugerpionjären "Max". Denna uppstickare till snabbmatskedja är genuint svenskt. Affärsrörelsen grundades i Gällivare i slutet av det glada 60-talet, och har sedan dess stått människorna här uppe varmt om hjärtat.
Max kan stoltsera med att vara den första restaurangkedja som på svensk mark utkonkurrerat amerikanska McDonalds.

För bara något år sedan slog McDonalds igen sina portar i Piteå - man packade ihop och drog. Anledningen var lika simpel som svår att förstå:
Det gick inte ihop.
Max hamburgare körde totalt över McDonalds. Den amerikanska jätten som är van vid att krossa allt motstånd, fick kasta in handduken.
Alla här uppe går till Max. Det är inte för att Max serverar godare hamburgare än McDonalds, det är för att det är "lokalt".

Men Max är inte ensam herre på täppan.
Vid Piteå busstation ligger inte mindre än tre stycken hamburgerställen. Max, Big Boy och Sunes är de tre ställena som tävlar om kundernas gunst. Känns namnen (förutom Max) bekanta?
 Inte?
Det är egentligen inte så konstigt. Två av dem är genuint norrbottniska (Max och Sunes) och Big Boy är en relativt ny amerikansk kedja som nyss kommit till Sverige.
En gemensam nämnare för alla tre är att de har "skrovmål" på menyn.

Ett skrovmål är så typiskt norrbottniskt som det bara kan bli. Ett skrovmål är egentligen som en vanlig hamburgare, den enda skillnaden är att ett skrovmål fullständigt dryper av dressing. Det är faktiskt så illa att man tvingas äta hamburgaren med kniv och gaffel - annars riskerar man att sitta där med en massa äckel päckel i knäet.
Piteborna älskar skrovmål och skrovmål är efter "Maxmål" den mest konsumerade menyn i hela Piteå.

Vill man äta något ute i Piteå stad så är utbudet väldigt begränsat. Det är som sagt nästan bara hamburgare som står på menyn. Utöver det finns det ett par pizzerior, nån thairestaurang och ett kebabhak, som för övrigt inte serverar speciellt god kebab. För att få förlusta sig av den varan måste man åka ned mot Stockholm. Endast där börjar kebaben bli vettig.

Veckans plus:
En fast plan för C-uppsaten. Nu blir det fyra hårda veckor

Veckans minus:
Fattigt matutbud. Jag vill inte äta på Max!
Top