Vår, hopp..och så lite glass!
Solen har värmt mig, regnet har blött ned mig och snön har färgat marken vit. Ibland undrar man om man verkligen ska ta på sig sin nya fina vårjacka, eller om det faktiskt inte är smartare att kasta på sig dunjackan.
Vädret har dock varit hyfsat stabilt sedan söndags. Jag går i förhoppningar om att vintern äntligen är över. Vad jag behöver nu är massvis med sol för att färga min blekfeta kropp, samt lite grön och trevlig färg på träden.
På stan kan man skymta alla kärlekskranka ungdomar som likt fästingar, sugit sig fast på varandra. Det är de typiska nykära paren som är värst - de ska hångla hårdast, mest och synligast. Att se dem tillfredställa sina orala behov är både förargelseväckande och smått kränkande. Jag är inte gammalmodig av mig. Tvärtom. Jag vill vara en av dem.
Att vara nybliven singel i en väldigt liten stad är en ganska pissig situation. Dels så känner alla varandra, och dels så är Piteå ingen stad som man flyttar till om man inte ska studera - chansen att träffa en ny, vacker donna är därför på gränsen till obefintlig.
Nä, jag är inte bitter. Faktum är att min vinterdepression är så gott som död. Veckans sol och värme har gjort susen för kropp och själv. Borta är de sura minerna och tillbaka är sprallet i kroppen. Kärleken sprudlar i hela kroppen och jag känner hur vårkänslorna vill ta över mitt sinne.
Grejen med norra norrland är att det aldrig blir vår på riktigt här. Våren är mer en övergångsfas mellan vinter och sommar - på sin höjd varar den en månad. Om man har tur. Sen går det snabbt. Plötsligt står man där, svettig, drabbad av solsting och med alldeles för många lager plagg. Intervallen till sommaren är väldigt kort.
Men nu när den är här så ska jag passa på att njuta. Jag ska äta glass, titta på lättklädda flickor och ignorera de där kärlekskranka tonåringarna. Men inte av bitterhet, bara av lite avundsjuka.
Veckans plus:
Vår, vår, vår!
Veckans minus:
Mina skor är avlidna och tio dagar kvar till CSN.