Nationaldagen nalkas

"Du gamla, du fria, du fjällhöga nord. Du tysta, du glädjerika sköna". Denna vackra rad kommer sjungas av många män och kvinnor på lördag. Vissa i skönsång, andra i falsksång. 6:e juni är den enda dagen på året som man som svensk får vara stolt. Ja, enda gången förutom hockey VM, fotbolls VM, fotbolls EM, Schlager EM och en rad andra mästerskap där vi ändå aldrig vinner.
Svenskar är ett märkligt folk. Som svensk får du aldrig vara bättre än din granne. Du får aldrig ha mer pengar än någon annan, du får aldrig vara mer framgångsrik än andra. Och framför allt: Du får inte sticka ut på något vis som kan få dig att framstå som "bättre" i andras ögon. Att vara svensk är lite som valfri popdänga på RixFM: Grå, trist, förutsägbar och utan den minsta glimten i ögat.

Jag har under de senaste åren fått en försmak för att gå i kavaj. Jag fullkomligt älskar det sköna tyget, stilen och hur en kavaj kan få den mest nedgångna slusk att se respektabel ut. Det intressanta med att gå runt i kavaj i en småstad som Piteå är blickarna. Folk stirrar på en och man kan utan problem läsa ur i deras ögon: "tagga ned", "tro inte att du är något", "borgarbracka... tss".

Som svensk får du inte sticka ut, det är en tumregel. Då vårt land och våra barn (förlåt alla vänsteranhängare) präglats i sann socialdemokratisk anda så har det inneburit att en del avundsjuka uppstått bland folk. Denna mentalitet brukar man kalla för "Jante".

Om Jante var en verklig person så kan jag garantera er att han skulle vara en surmulen liten gubbe som inte fått sex på... ja, jag vet inte när. Han har garanterat ett 8-17 jobb på valfri industri där han kvalitetskontrollerar muttrar och skruvar så att de inte är felkonstruerade. Han kommer hem från jobbet, äter en torr macka och tittar trött på sin gravt överviktiga fru, vars kropp gett liv åt 12 barn. Jante har aldrig haft en riktig karriär, han har garanterat inte sett mer av världen än den lokala grannbyn, där han om helgerna söker sig för att ta en öl tillsammans med Ulf, Sven och Gunnar. En typisk surjävel som vägrar unna andra lycka och välgång, en man som röstar för ett parti vars värderingar är daterat tidigt 1950-tal. Nej, i Jantes Sverige får ingen vara bättre än andra. Det är här som det börjar bli riktigt intressant.

När det gäller stora internationella tävlingar - ja det är då vi svenskar skiner upp. Vi är alltid "favorittippade" i Eurovision Song Contest, vi är alltid mest högljudda under fotbolls- och hockey VM. Ni vet alla hur det brukar sluta. I Eurovision kommer vi på topp10 om vi har tur, i fotbolls VM förlorar vi oftast mot ett litet skitland vars landslag skådat bättre dagar, och i hockey VM stupar vi i semifinal mot Kanada eller Ryssland. I svenskhetens Sverige är individuell framgång i privatlivet något man ser ned på, medan framgång i tävlingar är något man hyllar.

Men på lördag ska vi visa att vi även kan på hemmaplan, att vi som svenskar är stolta även utanför alla internationella tävlingar. Norrmännen är allmänt kända för att festa sjuhelvetes mycket på sin nationaldag medan vi svenskar är stolta men lågmälda. Därför tycker jag att vi, på lördag, ska överrösta våra grannar. Vad sägs om att klä oss snyggt, sjunga högt, döda Jante och visa att vi inte alls är avundsjuka och bittra på varandra?
"Du gamla du fria..!"

Veckans plus:
Sommaren är här

Veckans minus:
Jante
Top