Jag blir på sätt och vis förvånad över att jag reagerar så starkt på den saken. Jag har nyligen gett ut en bok som handlar om att vi inte i den här krisen ska göra om de misstag vi gjorde i den förra krisen. Jag har rest runt i landet till en massa ställen där den offentliga servicen drabbas på olika sätt av krisen, där bibliotek, sjukhus, fritidsgårdar och andra institutioner får minskade eller helt borttagna resurser.

I ett läge där den samhällsekonomiska kostnaden för att sparka personal är nästan lika hög som att behålla dem så väljer vi ändå att sparka dem, av det märkliga bokförinkstekniska skälet att kostnaderna hamnar på olika konton. Jag har bråkat för de miljarder som behöver överföras från ett konto, staten, till ett annat, kommunerna.

De flesta nedläggningar av bibliotek sker helt i onödan. Att betala människor för att gå arbetslösa är inte mycket dyrare än att betala dem för att jobba. Den riktiga ekonomiska förlusten ligger i det jobb som inte utförs.

Kanske finns det inte mycket för Hässleholms kommun att göra, felet ligger inte nödvändigtvis där. Ändå borde de fundera på om de nedläggningar som nu görs, av bibliotek och fritidsgårdar, olika mötesplatser inte riskerar få en högre slutnota än vad man faktiskt sparar. Kostnaden för att unga saknar mötesplatser och att bildningen blir mer svåråtkomlig är svår att mäta nu - men lätt att se i gängbildning, vandalism och minskat företagande.

Plötsligt finner jag mig hoppas mer än någonsin att regeringen ger kommunerna de pengar de bett om i så många månader nu.

Gustav Fridolin