Ekorre (Sciurus vulgaris), även känd som Röd Ekorre.

Ekorren är rödbrun på ovansidan men blir vintertid gråare (i vissa nordliga områden helt grå, varvid pälsen kallas gråverk). Undersidan är gräddvit. Variationer i pälsfärg gör att vissa stammar är mörkare eller gråare. Pälsen skiftas två gånger årligen. Vinterpälsen är tjockare och längre, och har också markanta örontofsar vilket andra ekorrarter saknar. Ekorren skiftar till vinterpäls mellan augusti och november. Pälsen av ungdjur är svartbrun eller rödbrun.

Ekorrar lever ensamma och delar helst inte mat med andra. Utanför parningssäsongen och på vintern kan flera ekorrar dela bo för att hålla värmen. Ekorren är ganska oskygg för människor och därför är det ett av de skogsdjur vi ser oftast.

Huvudfödan är växtföda, så som barrträdsfrön och -blommor, framförallt granens hanblommor. Den äter också ekollon, nötter, tallbark, svampar, bär och bladlöss. Ekorren efterlämnar sig kottar som är ofullständigt rensade. Tvärtemot vad som normalt antas kan inte den röda ekorren effektivt smälta ekollon (vilket däremot den grå ekorren kan).

Det kan noteras att denna art varken äter fågelungar eller fågelägg. Det är en myt, som avfärdades under tjugohundratalet efter forskning, där maginnehållet från 600 ekorrar analyserades. Endast i mindre än ett fall på hundra (0,67 procent) återfanns liknande innehåll, vilket efter analys kunde förklaras med att ekorren, för sin kalciummetabolism, endast intagit rester av ben eller äggskal.

Den kan även klättra på andra ytor än bark. På grovt putsade fasader kan den exempelvis klättra ända till takfallet, för att söka mat.

Ekorren är fotograferad i Vittsjö.

Se fler bilder på min hemsida vigg5.se