Kungsfiskare (Alcedo atthis) är en fågelart inom familjen kungsfiskare (Alcedinidae) som vanligtvis delas in i sju eller åtta underarter och kan ses från nprra Afrika upp till nordligaste delarna av Europa och Ryssland. I stora delar av sitt utbredningsområde är den en stannfågel, men flyttar om vintern från de områden där floder och åar fryser till.

Den är blågrön på ovansidan och orange på undersidan. Den lever vid trädkantade åar och floder och ses ofta när den flyger lågt över vattnet i rak, snabb flykt samtidigt som den lockar. Trots sin färgstarka fjäderdräkt kan den vara svår att få syn på när den spanar efter fisk då den sitter helt stilla på en gren som sticker ut över vattnet. Den lever främst på fisk som den fångar genom att dyka lodrätt, och dess syn har anpassats för att den ska kunna se sitt byte under vatten.

Den lägger sina högblanka vita ägg i ett bohål i slutet av en tunnel, som den gräver i en vertikal strandbrink. Merparten övervintrar i de södra delarna av utbredningsområdet, men ett antal korsar Medelhavet till Afrika eller flyttar över de malaysiska bergen in i Sydostasien. Kungsfiskare flyttar främst nattetid och vissa häckande individer i Sibirien flyttar mer än 3 000 km för att nå sina vinterkvarter.

Honan är identisk med hanen förutom att hennes undre näbbhalva under häckningstiden har en orangeröd bas. Ungarna är ser ut som de vuxna men med en dovare fjäderdräkt, med en grönare ovansida och ljusare undersida. Dess näbb är helsvart och fötterna är gråtonade.  Dess flykt är snabb, rak och sker ofta lågt över vattnet. Den slår de korta rundade vingarna så fort att det svirrar och det är då man bäst ser den ljusblå ryggen. Det två viktigaste förutsättningarna för kungsfiskaren vad gäller biotop är stillastående eller långsamt rinnande vatten vilket är förutsättningen för att fågeln ska ha god sikt då den dyker efter fisk, samt, för bobygge, vertikala, välbevuxna strandbrinkar, som stupar ganska brant ned mot vattnet. Brinken kan bestå av sand, mo, lera eller jord. Det förekommer att de placerar sitt bohål i sandtag eller andra vertikala jordmassor som inte ligger i direkt anslutning till vatten.

Vid vattendrag där förutsättningar är optimala kan kungsfiskaren bo mycket tätt trots sitt territoriella beteende. Kungsfiskaren är en god indikator på vattenkvalitet då de tätaste häckningspopulationerna återfinns i områden med klart vatten och med välbevuxna strandbrinkar, och denna typ av biotop har alltid mycket god vattenkvalitet. Uppvaktningen påbörjas med att hanen jagar honan samtidigt som han lockar. Sedan följer en rituell matning vilket ofta följs av parning Arten saknar mer eller mindre naturliga fiender. Markrovdjur som grävling, mink, råtta och räv plundrar ibland boet, och emellanåt faller fåglar offer för rovfåglar som duvhök. De första dagarna för en flygfärdig kungsfiskare är riskfyllda. Vid sina första dyk, vilket den genomför ungefär fyra dagar efter att den lämnat boet så riskerar den att fjäderdräkten blir så vattenfylld att den drunknar. Det är bara ungefär hälften av de ungarna som överlever mer än två veckor efter att de blivit flygfärdiga. Merparten av kungsfiskarna dör av köld eller svält och en hård vinter decimerar populationen avsevärt. Översvämningar sommartid är ett annat hot som både kan leda till att bohålorna vattenfylls eller att de djupare vattnet försvårar fisket vilket leder till att kullen svälter Denna fågel finns också här i Vittsjö sjö Se fler bilder på min hemsida vigg5.se