Korsnäbbsläktet (Loxia) tillhör familjen finkar inom ordningen tättingar.

Korsnäbbarna har stora huvuden och kraftiga kroppar. Dess näbb är mycket stark och tjock, hoptryckt från sidorna och med inböjda kanter, överkäken kullrig, liksom underkäken utdragen och hakformigt böjd, så att käkspetsarna korsar varandra. Hos ungarna är näbben rak och tämligen lik andra finkars. Benen är korta, starka och försedda med långa tår med krökta, spetsiga och vassa klor. Vingarna är tämligen långa och smala, med andra till fjärde pennorna längst, stjärten kort och djupt kluven. Munvinklarna saknar borsthår. Könen är mycket olika och ungarna annorlunda tecknade än de vuxna fåglarna. Hanarna genomgår drastiska färgförändringar, huvudsakligen från gult till rött.

Hela släktets art och underartsstatus är under mycket diskussion. Vissa menar att släktet bara består av tre arter, nämligen större- mindre- och bändelkorsnäbb. Andra delar upp släktet i flera arter. Exempelvis har en häckpopulation i Idaho, som beskrivits som Loxia sinesciuris, föreslagits utgöra en egen art.

De olika arterna har specialiserat sig på kottar från olika träd och deras näbbar har utvecklats utifrån detta.
Korsnäbbarna vistas till största delen i barrskog. Med sin starka näbb tar de skickligt ur frön ur kottar. På vintern livnär de sig ofta av insekter, bär och åtskilliga frösorter, då de gärna besöker lövskogar och trädgårdar. De är skickliga trädklättrare och använder näbben till sin hjälp för att klänga sig fram.

De här bilderna är fotograferade i Dala vid Tosteberga i en lärkträds skog med mycket kottar.

Se fler bilder på min hemsida vigg5.se småfåglar