VITTSJÖ. Safsans (Osmunda regalis) blad är dubbelt parbladiga, och deras övre del är sporalstrande, men inte den nedre. De flesta flikarna i den sporalstrande delen är helt och hållet ombildade för denna funktion, till formen mycket smala och alldeles överhöljda av sporgömmen.

Familjen safsaväxter (Osmundaceae) skiljer sig från andra ormbunkar framför allt genom sporgömmets konstruktion. I stället för den hygroskopiskt arbetande ringen har sporgömmets vägg en rundad grupp tjockväggiga celler och genom dessas verkan öppnar sig sporgömmet med en lodrät springa, inte som hos andra med en tvärspringa.

Safsan eller "safsabusken" har i Sverige även fått namnet "kungsbräken". Det förra, sydsvenska namnet har man trott sig kunna förklara ur ett gammalt gotiskt ord, som betyder "veta", eftersom man förr trodde att denna ormbunke kunde ge hemliga kunskaper.

Safsa är en högväxt, flerårig ormbunke med något grenig jordstam. Arten blir ofta meterhög och har stora, matt ljusgröna blad som är dubbelt parbladiga. Bladens småflikar har slät kant. Sporangiesamlingarna sitter i en upp till tre decimeter lång, grenig ställning i spetsen av vissa blad.

Safsa kan knappast förväxlas med arter ur familjen ormbunksväxter (Polypodiaceae s. lat.), de senare har sporangiesamlingar på undersidan av de gröna bladen eller samlade på särskilda sporangieblad.

Safsa är sällsynt och växer på skuggiga växtplatser vid åar med rinnande, syrerikt vatten. Den lever på grusiga steniga ställen i eller vid vattnet. De flesta av safsans växtplatser ligger i Blekinge och östra Småland, men arten förekommer på spridda platser ända upp till Gästrikland. Första fynduppgift är från Lillö i Skåne och publicerades 1744 (Nordstedt 1920).
Artnamnet är från latinets rex (kung), regalis betyder kunglig och syftar på växtens ståtliga utseende. Svenska namnet safsabuske omtalas redan av Linné som ett småländskt namn på arten. Safsabusken är fotograferad i Vittsjö

Fler bilder finns på min hemsida vigg5.se