Vintergröna (Vinca minor) är en art i familjen oleanderväxter.

Vintergrönan är en städsegrön, krypande och rotslående buske. Blommande grenar kan bli 20 cm höga. Bladen är motsatta, enkla och helbräddade. De är kala, mörkt gröna och blanka, äggrunda till elliptiska och läderartade med tydliga nerver.

Blommorna sitter ensamma i bladvecken på 1–1,5 cm långa skaft, de är blåvioletta, sällan vita eller rödaktiga. Blomningstid i maj–juni, med enstaka blommor över hela säsongen. Foderflikarna är smalt elliptiska, 3–5 mm långa. Kronan är trattlik med ett utbrett, femflikigt bräm, 2,5–3 cm i diameter. Frukten består av två baljkapslar. Dessa innehåller dock bara ett fåtal frön. Arten sätter sällan frukt, utan förökar sig vegetativt.

Vintergröna är närstående och mycket lik stor vintergröna (V. major), men den senare har något håriga blad med tvärt avhuggen eller hjärtlik bladbas. Blomskaften är 3–5 cm långa. Vintergröna odlas som trädgårdsväxt i Sverige och förekommer även förvildad.

Av bladen kan man få en drog som har använts mot hudåkommor, särskilt i hårbottnen. Det verksamma ämnet har viss blodstillande verkan. Utdraget har även använts som munvatten i tron att det skulle bota difteri
I Afrika har extrakt använts mot diabetes.

Blomman är fotograferad i Vittsjö.

Fler bilder på min sida vigg5.se