BJÄRNUM. På museet finns ett antal män från bygden avmålade av Börje Nilsson och i boken Bjärnums Fornminnesförenings årsskrift 2004 finner man en fin artikel om en man som kallades Skräddar-Magnus. Artikeln lyder följande:

En given plats i Börjes porträttsamlingar har Skräddar-Magnus, en hantverkare av gamla stammen. Han blev tidigt utlärd skräddare och under sin långa levnad kom han i kontakt med många människor.

I inte mindre än fem socknar förde han en ambulerande verksamhet som sockenskräddare under omkring 60 år. Denne kärnfriske göing föddes 1875 på Fridhem vid övre Bjärlången, men flyttade med familjen i unga år till Hemmeströ. Med hans skolgång var det inte mycket bevänt. Skolan var av den ambulerande slaget med undervisning några veckor vart halvår.

Fadern var skräddare och redan som nioåring började Magnus lära sig det hedervärda yrket. Grabben var duktig ty redan efter ett år fick han faderns tillstånd att följa en gesäll ut i bygden. Året efter fick han följa med far och när han var 12 år gammal var det dags att börja jobba för andra mästare. Han började då praktisera de rön han lärt sig på främmande ort. Han frångick det av sin far inlärda måttsystemet med knutar på ett snöre och skaffade måttband. En egen ny symaskin köpte han också, en investering på 70 kronor. Därför kunde han som egen mästare börja verksamhet med fullt modern utrustning.

En ambulerande verksamhet i fem socknar började. Färden gick från gård till gård. När man var färdig på ett ställe kom nästa beställare och hämtade Magnus, gesäll och symaskin.

På det nya stället stod glädjen högt i tak för nus kulle inte bara gårdsfolket utan också anställda drängar få nytt i klädesväg. En lång rad år som sockenskräddare följde. I ungefär 60 år drog han i kring och hade då ett 30-tal gesäller. Arbetsordningen var alltid densamma. Magnus tog mått och skötte klippningen samt sydde byxor och västar, gesällerna sydde rockarna.

Det blev långa arbetsdagar. I början sydde man vid tjärvedsbloss till långt in på nätterna och i bakgrunden hördes vävstolarnas dunk. För att hålla ångan uppe bjöds på en och annan sup och avbrott blev det när pigor och drängar samlades i skräddarrummet för att berätta historier. Behagliga avbrott eftersom det var si och så med semester på den tiden.

Arbetsförhållandena blev bättre efterhand. Bloss byttes ut mot först fotogenlampor och de sist åren el. Arbetstiderna blev också kortare och förtjänsterna ökade. Magnus var en av de många yrkesmän som jobbade och slet i skarven mellan gammalt skickligt hantverk och en begynnande tekoindustri. Han började som egen mäster 1895 och över 60 år gjorde han samhällsinsatser av stor betydelse. Åldern tog ut sin rätt och den kärnfriske göingen fick lägga av. Han avled vid 93 års ålder men in i det sista höll den gamle hedervärde yrkesmannen på med smärre reparationer.

Foto: Arkiv

Avskrivet från Bjärnums Fornminnesförenings årsskrift 2004 av Liselotte Svensson 2018-01-30