BJÄRNUM. Här följer en fortsättning på tidigare artikel om TAPETSERARE I BJÄRNUM 

ERNST FREDRIK LINDKVIST

Ernst Fredrik Lindkvist Ernst Fredrik Lindkvist blev nästa tapetserare i Bjärnum. Han var född 1886 i Farstorp, kom således från samma trakt som sin blivande läromästare. Det blev nämligen till N. E. Lindberg han 1907 kom för att lära sadelmakeri och möbelstoppning. Egen företagare blev han 1914. Några år senare, 1922, började han att också handla med möbler och textilier, möbeltyger, gardiner etc. Möbelaffären överlät han 1933 till Gunnar Palm, som varit anställd hos honom sedan 1924. Efter överlåtelsen av möbelaffären fortsatte Lindkvist att tillsammans med sin hustru driva affärsrörelsen med textilier, med ett efterhand allt större sortiment. Lindkvist avled 1965.

 AB PALMS MÖBLER

Gunnar Palm Gunnar Palm, företagets grundare, är född i Säby, Jönköpings län, 1902. Tapetseraryrket lärde han i möbelfirman S. Andersson I Hässleholm. Till E. Lindkvist i Bjärnum kom han 1924 och övertog sin arbetsgivares möbelaffär 1933. Sedan han 1942 flyttat in i nya och avsevärt större lokaler än de tidigare, kunde han utvidga både möbelaffären och stoppmöbeltillverkningen. I den senare avdelningen hade han ej mindre än 24 anställda. Sedan 1965 är Palm företag aktiebolag.

 HOLMGRENS MÖBLER

Sjunne Holmgren Holmgrens Möbler, startades av Sjunne Holmgren 1944. Han är född i Hässleholm 1907, och liksom Palm har han lärt yrket hos S. Andersson. I Palms Möbler fick han anställning 1939 och stannade där fem år. Då han började egen rörelse, omfattade den såväl möbelaffär som tapetserarverkstad, i vilken han sysselsatte ett tiotal man. De tidigaste lokalerna kunde han 1962 byta mot en nyuppförd fastighet, som gav betydligt bättre utrymme. I tre plan har han nu möbelutställning och därtill i källarplanet rymligt lagerutrymme.

 HAGA STOPPMÖBLER

Gösta Nilsson Gösta Nilsson, född 1926, började som fjortonåring lära tapetseraryrket på AB Bjärnums Möbelfabriker. Eget företag började han 1946, då han i föräldrarnas hus i Haga – som fått ge namn åt hans rörelse – inredde tapetserarverkstad åt sig. 1951 lät han uppföra den byggnad, där hans verksamhet nu är inrymd. Med två kvinnliga och två manliga anställda tillverkar han soffor och fåtöljer, som levereras till möbelhandlare. En mindre del av tillverkningen utgörs av stoppningsarbeten till fabriker i Bjärnum.

 NILI STOPPMÖBLER

I kompanjonskap startade Stig Nilsson och Lars Lindkvist 1957 stoppmöbeltillverkning i Vittsjö. Båda är födda i Bjärnum, Nilsson 1929 och Lindkvist 1930.

Stig Nilsson lärde yrket på AB Bjärnums Möbelfabriker, och efter sex år där, hade han ett par års anställning hos sin forne lärokamrat, Gösta Nilsson. Lars Lindkvist har lärt till tapetserare hos Sjunne Holmgren, och efter lärotiden arbetade han några år i Markaryd. På hösten 1961 flyttade de båda kompanjonerna in i sin nybyggda fabrik i Bjärnum. Deras rörelse har under hand utvecklats så att den nu, 1968, har 25 anställda, varav 7 kvinnliga. Tillverkningen är etappmöbler, specialitet: soffor och fåtöljer.

STEN TAPETSERARVERKSTAD

Sten Magnusson, född 1936, lärde yrket hos Gunnar Palm och började 1959 egen tillverkning av stoppmöbler – den senaste i branschen i Bjärnum. Han har två anställda och driver traditionell tillverkning av soffor och fåtöljer. Det antal företag och anställda, som nu finns inom den bransch, där N. E. Lindberg en gång var Bjärnums förste och ende utövare, vittnar om den utveckling, som under tiden ägt rum. Produktionen har mångfaldigats. Vad som västligast bidragit till de två senaste decenniernas märkliga utveckling på om området, är väl främst de nya skummaterialen och det förenklade tekniska utförande, de medgivit.

Ser man tillbaka till tiden, då de nya materialen undanträngde resårsnörningen, kan man göra en högst intressant jämförelse: En resårstoppad fåtöljsits, kvalitetsutförd, drog med klädsel en arbetstid av 5 à 6 timmar – för en motsvarande sits numera rör det sig ju främst endast om sömnadsarbete. Den äldre teknikens mer tidskrävande – och därför dyrare – moment finns ej längre. Det är nog ingen överdrift att påstå, att i möbelenheter presterar den moderna verkstaden mer än tre gånger mer än den, som arbetade enligt den äldre tekniken. Detta förhållande har naturligtvis gjort att stoppmöbler i dag har ett avsevärt lägre pris, än om de fortfarande utförts med resårstoppning. Men det har också medfört, att det ej längre krävs den långa utbildningstid, som förr var nödvändig, för att en tapetserarlärling skulle uppnå tillräcklig yrkeskompetens. Det var omkring 1850, som resårstoppning började tillämpas i vårt land. Tapetserare, som praktiserat i Frankrike, överförde metoden hit och stoppade möbler kom därefter mer allmänt i bruk. För tapetseraryrket blev det ett uppsving med ett ständigt ökat antal utövare.

När 100 år senare – på 1950-talet – de nya materialen trängde undan och ersatte resårstoppningen, inträdde åter en genomgripande omvälvning i tapetseraryrket – om av större betydelse för yrkets del, än den 100 år tidigare, är svårt att avgöra.

Källa: Boken - Från slöjd och hantverk till Möbelfabriker i Göinge

Avskrivet av: Liselotte Svensson 2018-04-05