BJÄRNUM. I år är det hela 80 år sedan Mathilda Johansson skänkte det vackra område, som Bjärnums Museum ligger på. Med anledningen av detta kommer här artikeln om Mathilda och Parkområdets tillkomst, som finns i häftet: Bjärnums Museum och hembygdssamlingar. Häftet finns att köpa på museet.

– År 1938 fick Bjärnum en donation av fru Mathilda Johansson, det var ett ca 10 tunnland stort skogsområde. Vid en promenad från museet ner mot sjön Bjärlången, passerar man ett minnesmärke med följande inskription:

Mathilda Johansson skänkte år 1938 detta område till Bjärnums municipalsamhälle. 
Tacka givaren genom att vårda naturen. 

Mathildas Sten – Foto Liselotte Svensson.

Genom denna donation var det också naturligt att inrätta Bjärnums Hembydspark i detta natursköna skogsområde. Museets första byggnader kom till Hembygdsparken i slutet av 40.talet.

Mathilda Johansson – Foto Arkiv

Mathilda var gift med lantbrukaren Ola Johansson, som hade varit i Amerika, vilket också Mathilda varit. Mathilda var en originell dam. Hon kallades för ”Riga Mathilda” eftersom hon ansågs vara en förmögen dam. Hon var alltid klädd i svart från topp till tå samt var mager och på äldre dagar krokryggig. Mathilda var född 1867-07-01 och var ett av fyra barn till hemmansägaren Ola Nilsson och hans hustru Nilla Mårtensdotter. De ägde gården Mala nr 1 i Pålstorp. Familjen hade ord om sig att vara snälla människor, som levde ett ytterst sparsamt liv. De hade därför under sitt liv lyckats spara ihop ett ganska stort kapital.
Mathilda brukade cykla på en svart cykel med en korg framtill.
Vid midsommartiden år 1938 cyklade hon till Fattigvårdsstyrelsen i Bjärnum. Där ville hon prata med styrelsens ordförande Eric Persson. Mathilda bad att få prata enskilt med honom.
Han berättade att hon ville testamentera pengar och bokebackarna till de fattiga i byn. I bokebackarna skulle de fattiga få hugga ved att elda med.

Mathildas skog – Foto Liselotte Svensson

Mathilda satte emellertid upp ett villkor för detta: ”Den där Alfred Jonsson skulle då inte få någonting av detta!” (det var hennes granne, som hon inte tyckte riktigt om). Eric Persson sa att en sådan reservation var nog inte så lätt at få till stånd, men att hon kunde komma tillbaka om en vecka, så skulle han se vad han kunde göra. Efter en vecka träffades de igen och Eric Persson förklarade för Mathilda att en sådan reservation i inte var möjlig att göra. Eric Persson lovade emellertid Mathilda att se till att testamentet skulle bli enligt hennes vilja. Detta accepterade Mathilda. År 1955 beslöt man att iordningställa ett minnesmärke för att hedra Mathilda. Minnesmärket utgjordes först av en sten som låg på den vackra platån en bit söder om stigen och den nuvarande platsen. Texten på stenen skrevs med bronsbokstäver. Även på den tiden fanns det tydligen vandaler eftersom bronsbokstäverna efter några år var borta. Det höjdes snart röster för att få stenen återställd. Hantverksföreningen gjorde upprepade framställningar till kommunalnämnden. Ingenting hände emellertid förrän Fornminnesföreningen började agera.

Mathildas backe – Foto Liselotte Svensson

Utmed promenadstigen genom donationsområdet hittades en kraftig jordbunden sten, som var lämplig som sockel. I närheten fanns också. I närheten fanns också en sten som skulle passa bra för texten. Markaryds stenhuggeri fick i uppdrag att utföra arbetet. Samma text som tidigare höggs in i den ca 500 kg tunga stenen. Därmed kom Mathilda Johanssons minne åter till heders.

Mathilda var troligen den som bestämde i hemmet. Hennes man rökte cigarrer, men fick bara köpa en cigarr i veckan. När Mathilda hade dött och hennes man skulle göra sitt sedvanliga inköp tar handelsmannen som vanlig fram en cigarr till honom. Nej, sa han, jag vill ha en hel låda!!

Avskriven ur: Bjärnums Museum och Hembygdssamlingar Av: Liselotte Svensson 2018-05-24