C. A Hallendorfs Möbelfabrik

BJÄRNUM. Någon gång under seklets första decennium kom C. A Hallendorf som ”vandrande gesäll” till Bjärnum. Det fanns då ännu gesäller med håg för det kringflackande liv, som skråtidens gesällvandringar gav upphov till. Hallendorf fick anställning vid AB Bröderna Troedsons Träförädlingsfabrik, gjorde sig känd som en duglig möbelsnickare och omtyckt för sitt glada och hurtiga sätt.

Men med punktligheten i arbetet var det ibland si och så. Orsaken därtill var enligt kamraterna, att han hade svårt för att motstå ”kaffegökens” lockrop. Det berättas av dem, som minns episoden, att han vid ett tillfälle höll på med några höga linneskåp. Den dagen det är fråga om hade han tullat på innehållet i en medhavd flaska så pass, att han började känna behov av en stunds vila. För att undgå, som han trodde, att bli sedd av kamrater eller chef, satte han sig i skåpet som stod längst bak.Då tiden gick utan att Hallendorf syntes till, gjorde Ernst Troedson en inspektionstur runt skåpen och fann Hallendorf djupt inslumrad i ett av dem. När Troedson väckte den slumrande och undrade över beteendet, fick han som förklaring:
– Jag måste naturligtvis sätta mig in i arbetet för att på bästa sätt kunna utföra det.

Troedsons mening om ”bästa sättet” var väl en annan, men han höll god min och hoppades kanske, att hans duktige snickare med tiden skulle bättra sig och avstå från det flitiga bruket av ”göken”.

Och kanske Hallendorf hoppades detsamma, ty ledd av sitt bättre jag inskrev han sig som medlem i Bjärnums IOGT-loge. Där gjorde han bekantskap med en ung dam, Augusta Olsson. Bekantskapen ledde till att fröken Augusta blev fru Hallendorf.

Hon var ägare till ett kapital, som gjorde det möjligt för Hallendorf att bygga möbelfabrik. Han var ju tidigare känd som duktig yrkesman och visade sig nu också bli en driftig företagare. Som arbetsgivare blev han populär och hade därför lätt för att få duktiga arbetare. Rörelsen gick framåt, och efter något år byggde han till fabriken.

Men inte alltid blir utvecklingen, vad förutsättningarna synes ge vid handen. En käpp i hjulet för Hallendorf var hans svaghet för alkoholbruk.

Dels för att sälja av sin tillverkning och dels för materialinköp måste han ju ibland företa resor. Men dessa färder blev stundom ödesdigra för honom. Kommen till en stad kunde det hända, att första besöket där blev en restaurang. Var början väl gjord kunde han sedan ej sluta upp med festandet, innan han var pank. Med reskassan förbrukad stod han så utan annan möjlighet än att ringa hem till Fru Augusta och begära kassaförstärkning – för hemfärd.

Första gången detta hände, uppfyllde fru Augusta sin mans begäran – hon kunde ju inte veta, att hon därmed gjorde ont värre. Så snart Hallendorf kvitterat ut pengarna, gick de samma våta väg som den från början medförda reskassan. Nästa fas i dramat blev att fru Hallendorf måste fara till den plats, där maken befann sig, och själv ordna hemresan för honom. Det blev i fortsättningen allt emellanåt en upprepning av dessa ”affärsresor”, vilket naturligtvis måste ha varit till skada för företaget, även om Hallendorf under perioder däremellan var skötsam.

Början av första världskriget, som utbröt i augusti 1914, hade en förlamande inverkan på hela vårt näringsliv. På en del områden skedde återhämtningen relativt snabbt, men för vissa industrier varade, på grund av de nästan helt avskurna utlandsförbindelserna, svårigheterna år framöver. Och kriget i Europa skapade säregna förhållanden i vårt land. Här utvecklades en affärsverksamhet av onormala proportioner.

Den tilltagande bristen på varor och förnödenheter av så gott som alla slag blev inledningen till ett oblygt jobberi. Det är ingen överdrift att säga, att ”affärsmän” växte som svampar ur jorden. Och dessa herrar etablerade sig i flotta kontor, vilket förde med sig, att just kontorsmöbeltillverkningen blev en lukrativ bransch.

AB Am. Kontorsmöbelfabriken var en firma, som startades av ett par judiska affärsmän och som förstod att dra nytta av den uppkomna situationen. Företaget gjorde ett snabbt uppsving – hade från början ingen egen fabrik men fick genom avtal ett par möbelfabriker att uteslutande arbeta åt sig. Firman köpte dessutom 4 välrenommerade fabriker i Småland, men strömmen av ingående order gjorde, att herrarna behövde än större tillverkning.

Troligtvis var det ett frikostigt anbud från dessa koncernbildande herrar, som gjorde att Hallendorf sålde sin fabrik till dem. Han stannade efter överlåtelsen kvar som fabriksledare.

Men när kriget 1918 slutade, blev det också ett snabbt slut på de s.k. gulaschherrarnas välstånd och framfart. Jordmånen för deras verksamhet fanns ej längre – och det förelåg således för dem ej längre behov av deras flotta kontor, vars dyrbara inredningar i kanske de flesta fall ej ännu var betalda. Och detta fick sannerligen AB Am. Kontorsmöbelfabriken kännas vid. Hela koncernen – liksom många andra vigilanta företag, som spekulerat i kristidens abnorma förhållanden – rasade samman.

Det blev konkurs, och den svåra depression, som följde på kriget, omöjliggjorde vidare drift. I samband med konkursen gjorde koncernens ledare vissa icke helt anmärkningsfria transaktioner, som kännbart drabbade en bjärnumsbank.

Makarna Hallendorf flyttade till Nybro, där de satte upp möbelaffär. Fröken Magda Eriksson, sedan flera år tillbaka kontorist och kassörska på fabriken, fick av konkursförvaltningen i uppdrag att avveckla koncernens engagemang i Bjärnum. Med ett par snickare till hjälp för färdigställande av halvfabrikat, som ingick i lagret, avvecklade hon i den mån utförsäljningen kunde ske. När fabriken var stängd, fick hon anställning hos Troedsson & Nilsson. Hon blev med sina 26 anställningsår där en av trotjänarna i företaget.

Under den tid koncernen drev den hallendorfska fabriken blev den för andra gången tillbyggd och fick därmed den exteriör, som den sedan dess har. Efter avvecklingen stod den oanvänd till 1920 då den köptes av O. Findahl. Han satte den åter i gång och samordnade den med den fabrik som han redan drev, den han 1911 övertagit av Nilsson & Bengtsson.
De båda fabrikerna kom längre fram i tiden att heta AB Bjärnums Möbelfabriker.

Källa; ”Från slöjd och hantverk till möbelfabriker i Göinge” 

 

Top