Med anledning av Bjärton -70 år återkommer vi här med en artikel som vi publicerade i mars 2009./ red anm

BJÄRNUM. Bjärton instrumentfabrik skapades av bonaren Sigurd Nilsson och snickaren Göte Karlström, vilka jobbat på Hugo Troedssons möbelfabrik i Bjärnum. Startåret var 1946. Den första lilla provisoriska fabriken fanns i en sidolokal vid Verumsvägen. De hade alltså en bra yrkesutbildning för att tillsammans bygga musikinstrument i trä. Deras fritidsintressen gjorde dem ännu bätttre lämpade. Gösta var dansbandsmusiker. Sigurd var också mycket musikalisk och enligt en tillförlitlig källa så hade han absolut gehör. Min källa är Olle Tornerefält och vi träffades i Bjärnum för en intervju.

Fick jobb direkt efter skolan
- Som fjortonåring fick jag jobb i Ekstrands musikaffär i Bjärnum, men den lades ner efter ett par månader. Då gick jag istället till Göte på Bjärton. Året var 1947. Jag fick jobb direkt och blev den först anställde.

Bilden. Olle kom till helt nybyggda lokaler i korsningen mellan Tonvägen och Norra Byvägen.

 - Jag gillar också musik, sade Olle. Nu fick jag ett jobb i en intrumentfabrik, alldeles nybyggd och en kontant veckolön i lönekuvert på 20 kronor minus skatt. Jag var stolt och berättade hemma vad jag gjorde på fabriken.

- Det blev att bära in och fram delar som skulle användas i tillverkningen, vara allmän hantlangare och så städa.

Bilden. Fabriken har haft fyra namn, i tur och ordning följande: Bjärnums musikinstrument-fabrik, Bjärton, Bjerton och slutligen Bjarton. Jag använder konsekvent namnet Bjärton i artikeln.

Tills jag anställdes hade all ytbehandling skett vid Karl Larssons måleriverkstad i Bjärnum. I den nya fabriken gjordes alla arbetsmoment på Bjärton, så snart fick jag lära mig att ytbehandla. Jag jobbade hos duktiga fackmän så jag fick en successiv inlärning från grunden.

- Efter en kort tid anställdes två snickare. Det behövdes då beställningarna på Bjärtons helbasar blev fler och fler.

Bilden. Bjärtons kontrabasar är än idag eftertraktade. Denna hittade jag nyss på "Blocket". Börje Gunnarsson i Forshaga Värmland, har välvilligt ställt bilden till mitt förfogande. Han annonserar så här: "Kontrabas Bjärton fr. 1950-talet. Fin ton och bra skick, något nött i kanterna. Tygfodral. Begärt pris 11.000 kronor."

- Vi var i stort sett utan konkurrens i Sverige, menar Olle. 
Trädetaljerna sågades eller frästes till för att sen sättas ihop till färdiga instrument. Men det behövs många flera detaljer än dessa för att göra ett instrument.
- Vi köpte träämnen som lönn och "resonansgran", från främst Mittewald på gränsen mellan Österrike och Tyskland. Stämskruvarna kom från Osby, banden i metall kom från Holland, jakaranda från Indien, afrikansk ebenholtz via Tyskland, fanér från Indien och Afrika, intarsia från Japan, limmet till de välvda bottnarna kom från Stidsvig, stacklarna (det stöd som basen står på) gjordes av Vittsjö Backelit (blev senare scoutstuga) och strängarna kom från Götz i Tyskland. Även stallen, gjorda av lönn, kom från Tyskland, liksom limmet till kroppen. Namnet på limmet var "Jowa". Till saken hör att svenska Casco inte kunde garantera att deras lim höll tillräckligt länge utan att spricka.

Fabriken förstördes.
1954 utsattes Bjärton för en kassaskåpskupp och brand uppstod.

Bilden. Vid sidan om den fina Volvo PV444 står ett emballage till en bas som är oskadat.

Det mesta av lagret och massor av verktyg, mallar, formar och pressar förstördes. Vid den här tiden var Sigurd ensam ägare av fabriken.
- Det var bara att börja om från början. Vi var ett tag på Balticks möbelfabrik där vi också byggde en del instrument tills fabriken var renoverad och tillbyggd. Vi gjorde nya verktyg, kanske lite bättre än de som förstörts. Dessutom fick vi en ny maskin, den s.k. "turistmaskinen". Där gjordes locken till basarna. Locket var välvt och gjordes i massiv gammal lagrad resonansgran. Två till fyra bitar av detta träslag limmades samman till ett stycke som var stort nog. Det hoplimmade trästycket fästes i turistmaskinen.

Bilden. Omkring 1952 hade Bjärton börjat göra gitarrer också. De fick namn efter spanska flickor som Rosita och Isabella. Här syns ett katalogblad ur 1955 års katalog. Framsidan av denna katalog finns på bild i ingressen.

- Frässkären drevs av elmotorer men vi drog maskinen manuellt över trästycket, säger Olle. Efter ett tag kunde man ta ut ett färdigt lock. En sån fräs var ovanlig, så många besökare kom och tittade på när vi gjorde locken. Så kom namnet till.

- Tillverkningen ökade och snart blev en grossist, vid namn Neko, intresserade av våra produkter. En säljare från Hässleholm, Bengt-Åke Bengtsson alias "Bengt Hover", jobbade där och lade säkert ett gott ord för Bjärton. Neko blev under en tid en pålitlig köpare av instrumenten.

Hagströms gillade våra instrument

Ett ännu större varumärke var Hagströms. De fick sedan ensamrätt på Bjärtons akustiska gitarrer och då krävdes ännu flera anställda. Som mest var det nära 60 personer som jobbade vid Bjärtons.

- Men 1969 drabbades vi ändå av en likviditetskris och Sigurds bror Kurt blev ägare till fabriken. Från 1970 levererade vi instrumenten till en annan grossist, "Muskanter". Sigurd blev istället fotograf, en sysselsättning han haft som hobby under en längre tid. Bilden.

En Bjärton-gitarr som är i  hässleholmaren Peters ägo.

När jag tog över som verkmästare så moderniserade vi oss genom att investera i nya maskiner så att produktionen kunde ökas trots färre anställda. Det var nödvändigt för att möta konkurrensen som lett till pressade priser.


Ett modelejon svepte in i Bjärnum

1980 fick Bjärton ännu en ny ägare. Det var en italiensk "storfräsare" med närmare 200 företag under sitt paraply.

- Det var en spännande man, berättar Olle. När han kom för att se fabriken så fanns det kaninspår utanför. Han följde dem en bit som en spårhund och ville jaga. Av fabriken var han inte så intresserad. Han var otroligt elegant klädd men hade jympaskor på fötterna. Han ville inte ge signalen att han var jätterik ty då kunde han bli förföljd av maffian? Men han var mycket trevlig och hade kvinnotycke utöver det vanliga. Vi var överens om att ordna en älgjakt i Sverige men så kom händelserna den 26 april 1986 emellan. Tjernobyl orsakade radioaktiva nedfall i skogarna och dit ville inte italienaren gå. Men han lät mig bli platschef i Bjärnum.

Bilden. Gösta Jönsson limmar balkar på bottenplattan. Landshövding Bengt Petri och Sigurd Nilsson beundrar resultatet.

Efter den 7 augusti 1989 övertogs ägandet av en svensk affärsman, men den 4 december 1990 gick det inte längre. 
- De cirka 15 anställda fick gå hem och skaffa ett nytt jobb och det löste sig bra för nästan alla. Koreanerna kunde göra en färdig gitarr till samma kostnad somvi hade för bara råvarorna. I mars 1991 gick kvarvarande utrustning under auktionsklubban.

 Bilden. Bjärtons personal under mitten av 1970-talet. Bakre raden från vänster: Olle Tornerefält, Jan-Eric Linde, Henry Olsén, Erling Jörgensen, Göte Johansson, Verner Andersson, Max Danielsson, Elvin Sjöstrand, Bertil Olsson, Evert Gren, Ingrid Thörnqvist, Ebbe Karlsson, Kennet Bengtsson och Sivert Östensson.

 I främre raden: Karl Gustav Engkvist, Sonja Nilsson, Kurt Nilsson, Östen Nilsson, Göran Jönsson, Erland Nilsson, okänd och Bengt Linde. 

Vad ger god klang 

Jag är frågande till hur det kan komma sig att en Stradivarius har så fin klang, håller så länge och är så dyr?

- Det är många som ställt den frågan. Jag har några teorier om detta, säger Olle. Ett instrument skall "bära ut tonen så att den inte stannar av". Varje tillverkare omger tillverkningen med mer eller mindre hemlighetsmakeri.

Bilden. Bjartons kontrabaser var väldigt populära. Detta är ryggen på Börje Gunnarssons bas. Den välvda ryggen är limmad med tre faner hoppressade i två gipsformar, en på varje sida. Här var limmet från Stidsvig oumbärligt! Lägg märke till träets lyster på denna 50 år gamla bas!
- Sigurd Nilsson stämde alla basar före leverans. Han hade absolut gehör och en "ljudpinne", 10-12 mm diameter, spändes fast under basens "stall" på bassidan, berättar Olle.

- Vi har, på instrument av olika träslag, provat med att täcka instrumentens lock med sand och sedan alstrat ljud med tongenerator för att se vad som händer med sanden, avslöjar Olle. Våra prov har inte varit entydiga. Ibland har "sämre material" ändå gett minst lika bra resultat som de material som anses vara högklassiga. Jag tror att instrument med gamla träämnen ger bättre resonans. Har man en Stradivarius så vårdar man den väl, spelar med den under många år och då blir den bara bättre och bättre.

Tillverkning av gitarrer

Bilden. Gösta Nilsson limmar fast sarglister som skall förstärka sargernas kanter samt vara förankringsyta mot lockets undersida. Observera att sarglisten är "sågad" för att få ökad böjlighet utan att brytas.

Bilden. Birger Norgren lägger på en sträng av det tyska limmet "Jowa", vilket hade både god vidhäftning och tålde påfrestningar under lång tid, på sarglisterna. Vi ser locket ligga upp och ner, färdigt för fastlimning.  På lockets undersida finns små solfjäderformade ribbor och på ömse sidor av ljudhålet finns två kraftiga träbalkar. Det gäller nu för Birger att passa in locket i de spår som skall ge plats för träbalkarna. 

Spåren i sargen har han nyligen gjort med den luftdrivna maskinen. Under tiden är sidostyckena fastspända av expanderlås och sitter redan fastlimmade i bottnen.
När han är klar så läggs den limmade kroppen i pressen bakom honom. Pressen rymde sex gitarrkroppar samtidigt. När den sjunde kroppen är klar så tar näste man, Elvin Sjöstrand, ut den först limmade som redan är torr.

Bilden. Elvin Sjöstrand fortsätter monteringen genom att fräsa ett spår som ger plats för en kantlist. Listens uppgift är att förlänga gitarrens livslängd genom att skydda kanten mot stötar. Här kontrollerar han att listen passar in.

Bilden.  Erland Nilsson limmar fast kantlisten av celluid vilken senare ersattes av plastlist som man köpte från Vejbystrand. Här hålls listen fast under limningen av en massa snören.

Bilden. Kroppen spänns försiktigt fast i ett skruvstäd. Östen Nilsson sicklar kanten så att den blir jämn och fin för senare putsning och ytbehandling.

Bilden. Harry Olsén slipar greppbrädans band på halsens utsida. Banden har tryckts in i smala spår. Harry putsar de runda banden så att de istället får en kännbar kant. Musikern trycker ju strängarna mot banden då han spelar.

Bilden.  Göte Karlström monterar halsen på kroppen. Observera att spåret är koniskt. Bjärton var nog ensamma om att fästa halsen på detta sätt. Det gav nämligen väldigt god stadga. Ytbehandlingen är klar före sammansättningen.

Kundkontakter
- Vi var alltid generösa med garantiåtagande. Egentligen minns jag bara en gång då jag sade nej till en reklamation. Det kom in en kille som, enligt min åsikt, hade misshandlat sin gitarr. Hade inte killen varit så arrogant och provocerande så hade jag kanske gett honom en ny gitarr. Nu blev det inte så, han överklagade hos KO som gav mig rätt.

- En tjej var särskilt olycklig. Med den trasiga gitarren följde ett brev. "När jag steg upp ur sängen så trampade jag rakt ner i min nya gitarr. Kan jag få en ny?" Vi gav henne en sådan.

Olle Tornerefält jobbade på Bjärtons mellan 1947-1990. Han har delat med sig av minnen och kunskaper samt lånat mig bilderna. Tack för all hjälp!

- Jokkmokks-Jokke kom ofta in."Tjosan-Tjosan! Jag spelade igår och gav bort min gitarr. Kan jag få köpa en ny?". Det var fin reklam att skänka honom en ny så det gjorde ägaren Kurt Nilsson med glädje.

- Sonja Stjernkvist bodde granne med oss. Hon kom in med sin väninna som ville köpa en gitarr. Väninnan köpte en gitarr för att den passade hennes tapeter bäst. Den skulle hänga på väggen.

Simon Brehm, Sten Nilsson, Hasse Tellemar, Thore Jederby, Leif Sjöberg och Ray Brown tillhörde dem som använde våra gitarrer och basar.

- Ofta hjälpte jag dem genom att med blixtpolityr, blåsprit och olja, ytbehandla och polera instrumenten så att de såg ut som nya. Då fick vi några fribiljetter till deras spelningar. Men det stämmer inte att Ray Brown kom in här och köpte ett instrument "över disk". Han beställde via disponent Beronius vid Hagströms och vi tillverkade den på beställning här i Bjärnum.

Länk: Här får du veta mycket mera om Bjärton