VERUM. Förre husaren Per Nilsson Tilly (1849–1927), som 1884 bosatte sig på ett torp i Tågarp i Verums socken, antogs på 1890-talet som postförare mellan Vittsjö och Verum. Han skötte den sysslan i över 25 år.

Kornig bild i tidningsklipp från Norra Skåne 5 januari 1925 (från Ebbe Perssons samlingar) 

Notering om husaren Per Nilsson Tilly i Generalmönsterrullan för Skånska Husarregementet 

Erkänsla för nit, ordentlighet och plikttrohet 

När Per Nilsson Tilly ett halvår efter att han nått 75 års ålder avgick från sin tjänst nåddes han av detta brev undertecknat den 29 december 1924 av postdirektören i södra distriktet Olof Thormark: Då Ni med utgången av innevarande år frånträder befattningen såsom postförare å linjen Vittsjö-Verum, vilken befattning Ni uppehållit under en tid av 25 år, har postdirektionen härigenom velat till Eder uttala sin erkänsla för den nit, den ordentlighet och plikttrohet, som Ni under Eder långa tjänstetid såsom postförare städse ådagalagt.

Postdirektören Olof Thormark (1870–1943)

Riksdagsmannen Lars Borggren (1876–1932)

Tidningen Norra Skåne skrev den 5 januari 1925 att Per Tilly under sin tjänstetid tillryggalagt en sträcka av något över 13 000 mil med en packning som ibland uppgick till 20 till 30 kilo. Tidningen fortsätter:
De senare åren har cykeln varit honom en god hjälp, men den mesta av sin tjänstgöringstid har han vandrat till fots. I ur och skur har den gamle postföraren mången gång vandrat den milslånga vägen med postväskan dansande på sin rygg, men trots sina fyllda 75 år har T. fortfarande behållit sitt ungdomliga humör.

I slutet av januari 1925 avlämnade riksdagsledamoten Lars Borggren från Ängelholm en motion (nr 92) till Andra kammaren med rubriken: ”Motion av herr Borggren om årligt understöd åt postföraren Per Nilsson Tilly.” I motionen kan man utläsa vilka ekonomiska villkor som gällt för Verums postförare genom åren.

Förslaget från riksdagsmannen Borggren vidarebefordrades till riksdagen bankoutskott tillsammans med avskrifter av dels ett intyg från kyrkoherde J. K. Thordarson om postförarens födelsetid, dels ett intyg om att Tilly befann sig i mindre bemedlade omständigheter och ”att han i allt fört ett nyktert och hedrande levnadssätt”. Detta intyg var signerat av ordföranden i Verums kommunalstämma Theodor Persson och dennes son kommunalnämndens ordföranden Thore Persson.

Riksdagen bantar Borggrens förslag
Trots den varmt uttalade erkänsla som postföraren fått av postdirektören i Malmö och bevis om Tillys svåra ekonomiska belägenheter beslutade riksdagen, efter förslag från bankoutskottet, att minska den årliga ersättningen till 150 kronor. Av formuleringen nedan kan även utläsas att man var tveksam till att överhuvudtaget bevilja någon ersättning. Vad som troligen avgjorde saken till Tillys fördel var ett tidigare beslut om ersättning till postföraren Per Bengtsson i Visseltofta.

Utdrag ur: Bankoutskottets utlåtande Nr 29 1925: Vad härefter angår postföraren Tilly föreligga visserligen beträffande denne icke några särskilda omständigheter av nyss angiven art. Emellertid har Tilly, som nu uppnått en ålder av i det närmaste 76 år, under 25 års tid varit anställd såsom postförare. Under sådana förhållanden och med hänsyn till det av generalpoststyrelsen omnämnda beslutet vid 1924 års riksdag om understöd åt postföraren Per Bengtsson (i Visseltofta) har utskottet, om ock med någon tvekan, funnit sig böra förorda, att ett mindre årligt understöd beviljas Tilly under hans återstående livstid. Beloppet av detta understöd torde emellertid med hänsyn till Tillys kortare tjänstetid och vad i övrigt förekommit skäligen böra begränsas till 150 kronor. Understödet torde böra från och med ingången av år 1925 utgå av postmedel. Åberopande det anförda får utskottet hemställa, att riksdagen må i anledning av ovanberörda motion 92 medgiva, att förre postföraren Per Nilsson Tilly, Tågarp, Verum, må från och med den 1 januari 1925 under sin återstående livstid av postmedel uppbära ett årligt understöd av etthundrafemtio kronor.

Kostnaderna för statsverket blev inte stora. Per Nilsson Tilly avled den 24 september 1927. Hans hustru Hanna hade avlidit i april 1924. Efter Tillys pensionering övertogs sysslan som brevbärare av svärsonen Joel Nilsson (1895–1951) i Länekärr, kallad ”Posta-Joel”.