VERUM. Hemmansägarna Per Jönsson i Brogården och Martin Månsson i Mejarpstorp försvann i slutet av 1800-talet plötsligt till Amerika efter skandalartade skogsaffärer som arrendatorer av annexhemmanet i Verum. Martin Månsson övergav hustrun och sina minderåriga barn. Per Jönsson, hans hustru och de vuxna barnen blev alla amerikaner.

Per Jönsson (1833–1913) hade på 1870-talet efterträtt den åldrige Per Persson som arrendator av annexhemmanet i Verum, men lämnade 1886 arrendet till Martin Månsson (1857–1900) från Mejarpstorp. Per Jönsson reste plötsligt till Amerika i maj 1890. Hustrun Sissa Månsdotter hade rest i augusti året innan.

När Per Jönsson, som i Amerika hette Peter M. J. Nelson, avled i Omaha 1913 fanns tre av barnen där. Sönerna Lars Otto Nelson (1864–1948) och Måns Nelson (1862–1936) bodde bägge i Omaha, Nebraska och dottern Tillie Burke (1868–1951) bodde i Laramie, Wyoming. Vid sin död hade Per varit änkeman i två år.

Per Jönsson och hustrun Sissa Månsdotter Qvist. Foto från tiden i Amerika.

Omahaposten hade den 25 juni 1913 denna levnadsberättelse om hedersmannen P. M. J. Nelson:
Lördagen den 21 dennes afled P. M. J. Nelson i sin sons, Mans Nelson, hem, 1537 Spruce street, i en ålder af något öfver 80 år. Begrafningen ägde rum påföljande måndag den 23 dennes, och jordades den aflidne å Forest Lawns kyrkogård. Mr. Nelson befann sig trots sin höga ålder vid ganska god hälsa till för omkring sju veckor sedan, då han drabbades af ett slaganfall, som fullständigt bröt hans krafter. Trots den mest omsorgsfulla vård kunde lifvet icke räddas. Den aflidne efterlämnar tre barn, sönerna Mans Nelson och Otto Nelson, bägge boende här i staden, samt dottern mrs. Tillie Burke, bosatt i Laramie, Wyo., hvilka alla tre på det ömmaste vårdat den gamle under hans sista sjukdom. För många år tillbaka skänkte sonen Otto sina föräldrar ett vackert litet hem här i staden, där de kunde tillbringa sina återstående dagar, samt tillsåg, att de hade det på allt sätt trefligt och komfortabelt. Det åldriga paret bodde här tills mrs. Nelson för cirka, två år sedan afled, lämnande maken ensam i det lilla hemmet. Ensamheten blef den gamle slutligen för lång och han flyttade för en tid sedan till sonen Mans hem, där han, som sagdt, äfven fick sluta sina dagar. Den aflidne var en hedersman af gamla stammen, afhållen och värderad af alla, som med honom kommit i beröring.

Gravarstenar över sönerna Lars Otto och Måns på Forest Lawns kyrkogård i Omaha. Otto var järnvägsförman i Omaha, Nebraska. (Gift med Selma Burman.)

Måns var först lokförare i Albany, Woming därefter i Omaha, Nebraska. (Gift med Carrie Martinsson.)

Per Jönsson, som i många år hade drivit Brogårdens bränneri, blev redan i slutet av 1860-talet ruinerad och dömdes till fängelse efter processer med handlanden Nils Nilsson från Ballingslöv om brännvinsleveranser. Nils Nilsson, som blev illa beryktad för sina attacker på Per Jönsson, sägs för egen del ha rymt till Amerika 1869, men han återkom och avled i Ballingslöv 1875.

Martin Månsson bosatte sig aldrig på annexhemmanet och hösten 1890 kunde man i Hessleholms Tidning inhämta följande upplysning om hans bravader som arrendator av egendomen: Afdunstad till Amerika är sedan den 2:e september den vidt kände krångelmakaren Martin Månsson i Mejarpstorp från brummande björnar, hustru och minderåriga barn, […] han hade genom sin advokatyr kommit i besittning af ett års arrenderätt till 1/3 mtl. annexhemman i Werum, då under vintern 1889 den värdefulla furu- och granskogen rikeligen skattades. Det blev åtal av jägmästaren Porath mot dessa två arrendatorer för olovlig avverkning och tidningen skriver vidare: … att Månsson tillika med förra innehafvaren Per Jönsson i Werum ådömdes […] utgifva i böter ersättningar och rättegångskostnader tillsammans 1 500 kronor. Per Jönsson hade innan utslaget meddelades satt sig i säkerhet genom rymning, antagligen till Amerika, hvilket exempel sedan följdes af M. Månsson.

I ett brev som Martins kusin Emanuel Peterson från Bjäret i Verum skickade i november 1890 från St Paul i Minnesota till sina föräldrar nämns den rymde mannen från Mejarpstorp: Jag kan helsa från Martin Månson som kom ganska oförväntad. Jag stälde honom arbete så han arbetade med mig en månads tid, men som det hade ej blifvit något stadigt arbete för honom för vintern, och som jag antager att han behöfver att arbeta och förtjäna peningar så lemnade han her för tre veckor sedan och gick åt skogen. Jag hade bref från honom i går. Han tycker bra om det der han är upe i Wiskonsin. Efter vad jag ser af edert bref var hans utsikter ganska mörka när han lemande. Han kan nog taga sig fram i Amerika.

Hessleholms Tidning 1890-09-19

Ett protokoll från den 7 januari 1891 kungör Månssons konkurs: Sedan förrymde åboen Martin Månsson på yrkande af borgenär blifvit genom Westra Göinge Härads Rätts beslut den 22 sistlidne December i konkurs försatt.

Martin Månsson mötte döden genom en olycka i staten Utah 1900 vilket finns antecknat i Verum dödbok: Dog genom olyckshändelse å jernväg i Morgan County och begrofs der, enligt intyg från S. Francis, notarius publikus i Morgan County i Utah i Förenta staterna utfärdat den 7/8 1900. Enligt notering i Verums dödbok inträffade olyckan den 3 februari 1900 och han begravdes där den 5 februari samma år.