Brevet hem till Sverige 1929 om att Andrew Tuleen från Magnarp hade avlidit

VERUM. Denna betraktelse handlar om värdet av att personliga brev bevaras åt framtiden. Ett sådant amerikabrev som skrevs för snart hundra år sedan och återges i valda delar nedtill, undgick att kastas trots att mottagaren hade avlidit då brevet nådde Sverige.

Anders Tufesson fotograferad före utvandringen

Anders Tufvesson, som föddes 1856 i byn Magnarp i Verums socken, utvandrade vid 23 års ålder till Amerika. Han fick ”over there” med sin svenskfödda hustru Maggie tre barn, men det blev inga barnbarn. Dottern Ellen föddes 1885 och dog vid 24 års ålder 1909. Därefter föddes 1890 tvillingparet Hugo och Hildur, vilka levde till 1952 respektive 1969. Utvandraren från Verum, som hette Andrew Tuleen i Minnesota, avled den 24 december 1928.

Året efter sin fars död skrev dottern, Hildur S. Tuleen (1890–1969), ett långt brev till sin kusin Karl Petersson Klarin (1873–1928) i Bjärnum. Brevet var daterat den 12 februari 1929 och avsändaren i Minnesota var av allt att döma ovetande om att mottagaren hade avlidit den 16 september 1928. Brevet togs i stället till vara av en annan av Hildurs kusiner, Thorvald Jönsson i Magnarp, vilken var son till Anders Tufvessons bror Jöns Tufvesson.

Andrew Tuleen (1856–1928) på foto från tiden i Amerika

Anders Tufvesson fotograferad före utvandringen.

Här följer några utdrag av brevet från Hildur Tuleen i Minnesota.

Minneapolis Min 12 februari 1929
Dyre kusin Karl
Tre hurrarop för de Röda, Vita och Blå och Sverige också. Godag Karl. Sitter du någonsin och tänker på människorna du kände för många år sedan och längtar till dem. Sträck din inbillningsförmåga tvärs över Atlanten och försök om du kan komma ihåg ett par tvillingar. Ja detta är Hildur. Det är endast två av Tuleens kvar. Hugo och Jag. Far dog dagen före Jul. Ellen dog för 20 år sedan nästa april. Hon var 24 år när hon gick bort. […] Fars minne bodde ibland det förflutna den sista månas han levde. Han kunde glömma det hans fader och moder icke längre levde, och begärde det vi skulle skriva och tala om att han snart dog. Fars syn började försämras för 25 år sedan aldeles som ett ljus brinner ut, och 12 år har han varit totalt blind. Då ville han dra sig tillbaka i stillhet och försökte då vara farmare i några år. Han köpte då 131 tunnland av vilda landet vid Milaca, Minnesota. Det är uti nordlig del av staten. […] Far var en född bonde och det gick utmärkt bra. Han hade det landet i 5 års tid och sedan sålde han gården och förtjänade nära 10.000,00 dollar.

Den man som köpte vår gård fick ett lån av staten på 20 år vilket satte honom i stånd att betala allt i kontanter. Far insatte nästan alla pengarna på en liten bank på Milaca och lätt utlåna det personligen till bankens direktör. Då banken konkursa följde bankens direktör frivilligt med under det bankonkursen pågick och far bland annat förlora pengarna. Denna förlust ihop med hans svaga ögon gjorde honom nervös så att han blev nedbruten i för-tid. Han hade åtskilliga anfall de sista fyra år han levde och var sängligande de sista tre. Carrie (hushållerskan) vårdade honom till sist i september då jag skickade honom till ett vilohem. Han stannade där två månader. Han trivdes nog icke lika bra där som hemma, han var ledsen och längtade hem, och han grät varje gång jag besökte honom och ville jag skulle taga honom hem, så jag honom hem. Han levde nära nog en månad. Han fick en fin begravning. Då gudstjänsten hölls i Svenska Missionskyrkan i North Minneapolis. Vi äga en lott på Chrystal Lake kyrkogård, som mor, Ellen och far ligga sida vid sida. […] Far kände inte alltid igän mig när jag kom till hemmet för att hälsa på honom. En afton jag besökte honom kalla han mig för Nilla och frågade: Är Johannes hemma än? Jag lät honom tänka att jag var Nilla. Jag talar verklig god Svenska, men jag talar dock engelska bäst. Jag talade med honom om hans hem och om platser jag hört honom omnämna och han tänkte nog att han var tillbaka i Skåne. Det var endast under den sista månad han levde som hans tankar vandra dit. […]

Med hälsning från oss alla och med varje god önskan till dig och eder
din uppriktiga kusin
Hildur E Tuleen
420 Thirty First Avenue North, Minneapolis, Minnesota
United States of North America

Brevets mottagare.

Notis om Andrew Tuleens begravning i tidningen Star Tribune, Minneapolis.

 

 

 

Top