VERUM.

Artikeln av Pehr Johnsson i SDS från 1910 var illustrerad med denna korniga bild av Verums gamla kyrka. Rubriken på detta inlägg var också överskrift på en tidningsartikel som publicerades i Sydsvenska Dagbladet den 12 juni 1910. Skribenten var signaturen P. J-n., vilket kan uttydas som skriftställaren Pehr Johnsson (1873–1963). Denne göingske hedersman var född i Emmislöv i Östra Göinge och om honom kan man bl. a. läsa detta i Svenskt Biografiskt lexikon: Han började tidigt bedriva hembygdsforskning och skriva tidningsartiklar. 1911 lämnade han fädernegården, som han brukat sedan 1902 och bosatte sig i Broby. Därefter ägnade han sig åt författarskap jämsides med en omfattande och vidsträckt föreläsningsverksamhet. Han var också starkt engagerad inom nykterhetsrörelsen.

Av Pehr Johnssons text om Verums kyrka kan följande formuleringar om bygden och kyrkan citeras: Bygden är genuin skogsbygd, icke af det slag som förekommer en mil längre bort utmed järnvägen mellan Ousby och Elmhult, utan leende och vacker löfskog, i hvilken björken och boken täfla om herraväldet. Han fortsätter med upplysningar om kyrkan: Huruvida den ännu kvarstående kyrkan är den äldsta på platsen, torde vara svårt att afgöra, men efter allt att döma synes den härleda sig från äldre medeltiden. Och om restaureringsplanerna skriver han: Sedan flera år tillbaka ha förslag varit före om kyrkans restaurering. Meningarna om denna sak ha emellertid varit delade. Medan en del hållit före att kyrkan ifråga endast borde restaureras och förses med ett torn ha andra ansett att den borde nedrifvas och en ny kyrka uppföras i dennas ställe. Det förra förslaget lär emellertid ha afgått med segern och de af domkyrkoarkitekten Wåhlin upprättade ritningarna blifvit godkända. Därigenom kommer ytterligare ett gammalt minnesrikt tempel, starkt som ett nybyggt sådant, att bli åt eftervärlden bevaradt.

P. Johnsson var en flitig skribent och redan 1904, vid nyss 30 år fyllda, utgav han den tryckta skriften: Kulturbilder samt sagor och sägner från östra Göinge upptecknade. (Hessleholm 1904. 113 s.) Om hans författarskap sägs: Tyngdpunkten i Johnssons produktion, omfattande omkring 200 större och mindre skrifter, utgöres av de brett upplagda översiktsverken om den svenska bondeklassen, dess villkor och sociala relationer. Närmast hans hjärta stod livet igenom Göingebygden och snapphanarna, som han själv räknade släktskap med.

Det år då artikeln om Verums kyrka publicerades och de följande tre åren utgav han dessa skrifter:
— Snapphanefejden. Brev och anteckningar. Örebro 1910. 248 s.
— Vid hemmets härd. Berättelser . . . Köping (tr Sthlm) 1910. 171 s.
— Jöns från Björksta. En berättelse från Vasa-tiden. Örebro 1910. 48 s.
— Från gamla dagars Göinge. Kulturbilder. Hessleholm 1911. 159 s.
— Sveriges blåbandsförenings historia. Örebro 1911. 136 s.
— Immeln, sagornas sjö. Sägner och berättelser från nordöstra Skåne. Sölvesborg 1911. 132 s.
— Ur Blekinge kyrkoböcker. Karlshamn 1911. 48 s.
— Arvid i Öshult. Sägen från tiden för kristendomens införande. Örebro 1911. 34 s.
— Vid Sveriges blåbandsförenings tjugofemårsjubileum 17 juli 1911. Sthlm. 4 s.
— Soldater. Göteborg 1912. 178 s.
— Ur Willands härads sagoskatt. Sölvesborg 1912. 165 s.
— Vardagsliv och hälgdagsstämning. Prosa och vers. Borlänge 1913. 119 s.
— Sägner från nordöstra Skåne. Sthlm 1913. 90 s.

I oktober 1913 berättade Pehr Johnsson i en utförlig artikel i Göteborgs Handels och Sjöfarts Tidning om frälseböndernas uppror mot herrskapet i Skeinge på 1770-talet. Texten om Verums frälsebönder hade denna rubrik: