VERUM. Från mina unga år och fram till nyårsdagen 1959, då jag hösten året förut nått ”mopedåldern” bodde en särpräglad person i en stor spökvilla på motsatt sida vägen räknat från mitt födelsehem.

Huset var byggt omkring 1920 och låg alldeles intill bron över Vieån. Änkemannen Karl E. Nilsson som sedan våren 1919 bodde ensam i villan kallades omväxlande för ”mejeristen” eller ”posta Karlen”. Namnen hade med hans tidigare yrken att göra, ty sedan 1903 och fram till anställningen som poststationsföreståndare 1920 drev han ett mejeri med ysteri som låg på platsen, först tillsammans med sin syster Ida sedan med hustrun Karin.

I maj 1918 ingick Karl E. Nilsson äktenskap med handelsidkerskan Karin Ohlsson. Hon hade sedan 1910 tillsammans med sin syster Jeanna Ohlsson drivit handelsboden i Verum, vilken då ägdes av Teodor G. Olofsson i Malmö. I maj 1914 övertog ägaren driften av butiken i egen regi. I december 1915 tillkännagavs förlovning mellan ”mejeristen” Karl E. Nilsson och ”handelsidkerskan” Karin Ohlsson i en tidningsnotis.

Sydsvenska Dagbladet 1915-12-28

Den 29 april 1919 födde hustrun Karin en son som döptes till Nils Karl Lennart och den 7 maj samma år avled modern. Som dödsorsak hade dr. Hörberg noterat organiskt hjärtfel (vitium organ. cordis). Sonen, Lennart Bridner (1919–1995) uppfostrades av moderns släktingar i södra Skåne, men höll hela livet viss kontakt med några personer i sin födelsebygd, bl a min far Birger Pettersson. Fadern Karl E. Nilsson avled i sitt hus i Verum nyårsdagen 1959.

År 1920 utsågs före detta mejeristen Karl E. Nilsson (1878–1959) att efter kantor Cyriaeus Fredin fungera som ortens poststationsföreståndare. Han bodde sedan dess ensam livet ut i sitt för detta ändamål överdimensionerade hus. I princip använde han bara ett rum och kök som nödtorftig bostad. Ett större rum på norra sidan mot ena gaveln fick fungera som postexpedition. Vid 67 års ålder avslutade Karl E Nilsson uppgiften som legendarisk poststationsföreståndare i Verum åren 1920 till 1946. Hans efterträdare var fru Anna Svantesson.

Jag minns från min barndom att fortfarande långt in på 1950-talet satt den kända affischen från nationalinsamlingen för Finland med texten ETT FOLK ÄR I FARA – DU KAN HJÄLPA kvar mellan fönstren i expeditionslokalen.