VERUM. Vid Titanics förlisning natten mellan den 14 och 15 april 1912 omkom de två unga arbetarpojkarna Olof Svensson och Eberhard Fischer från Verums socken. De två ynglingarna härstammade från arbetarefamiljer som bott och tjänat under Björkeberga och Skeinge säterier i många år. Efter förlisningen var det många som runt om i Sverige bearbetade sin sorg med att författa s.k. Titanicvisor. Så skedde även i Verums socken!

Skeinge säteri i början av 1900-talet

Det finns en lång rimmad dikt om de förolyckade pojkarna. Den har förmedlats runt om i Göingebygden via handskrivna dubbletter/kopior. Dikten är avsedd att sjungas som en skillingtrycksvisa och den har av allt att döma författats av en person med god lokalkännedom från den trakt som fostrat pojkarna. Texten omfattar tjugosex verser och i den tolfte versen introduceras de två pojkarna med: Bland andra som med den båten foro, det var två gossar som från Skeinge voro. I allra sista versen heter det att visan är diktad … Af en kamrat till de gossar två, som fått sin graf uti böljan blå

En rörande vers i visan lyder (se bild): Hur väl jag minnes den dagen sista, när vi kamraterna skulle mista. Men säg hvem kunde väl ana då, hvad som dem skulle till mötes gå.

Ur handskriven uppteckning av Titanicvisan från Skeinge

Sägenfloran kring Björkeberga, Skeinge och den åttkantiga borgen i Skeingesjön har genom århundradena varit riklig. Redan i prästrelationerna från 1600-talet återges sägner om bondeplågaren och herremannen Peder Oxe som skall ha härskat över borgen.

Med en sägen menas en vanligen ortsbestämd berättelse som tagits på allvar för att den innehåller nyttig eller intressant kunskap. Sägnerna får sin trovärdighet eftersom de ofta handlar om verkliga namngivna personer. Sagan - däremot - är en renodlat litterär företeelse. I den äldre skillingtryckstraditionen fanns ett stort inslag av sägenmotiv och folkvisor. Men senare tillkomna diktverk och romaner har snarare sagokaraktär.

De dramatiska händelserna i samband med att skalden Lars Wivallius omkring år 1630 förförde jungfrun Gertrud Grip och lurade hennes far Ulf Grip i Björkeberga att sända ett dussin kistor med dyrbarheter till Sverige skapade en ny grogrund för sägner och skillingtryck från samma trakt. Som vi har sett här ovan hakade befolkning på med spontan diktning då två pojkar omkom på Atlanten 1912. Björkeberga förekom som motiv i litterära verk av flera kända författare. En av dem var ledamoten av Svenska Akademin Erik Axel Karlfeldt, vilken 1931 blev postum mottagare av Nobelpriset i litteratur. Även den i början av 1900-talet framväxande filmindustrin skulle ägna sitt intresse åt händelser vid Björkeberga och Skeinge, vilket kommer att framgå av min följande artikel ”Björkeberga och lyckoriddaren” här på ViBj.nu!

Sånghäfte med Titanicvisor utgivet av Malmö Visförlag 1912