VERUM.

Karl E Nilsson som mejerist

På den plats intill ån i Brogården där Vittsjö kommun i början av 1960-talet byggde ett hus med moderna pensionärslägenheter låg på 1950-talet en stor och invändigt ofullbordad villa. I denna villa bodde Karl E Nilsson helt ensam sedan 1926. Han hade 1918 gift sig med affärsidkerskan Karin Olsson, som tragiskt avled i sviterna efter sonen Nils Karl-Lennarts födelse årets därpå. Denne son uppfostrades först av släktingar i Verum tills han nådde skolåldern. Därefter sändes sonen till moderns släktingar i Skurupstrakten. Sonen tog sig senare efternamnet Bridner och han gjorde i vuxen ålder då och då återbesök i sina födelsetrakter. Lennart Bridner var verksam som teknisk chef vid televerket i Helsingborg.

Mejeristens villa en vinterdag i slutet av 1950-talet och under pågående rivning i början av 1960-talet.

Karl E Nilsson (1878-1959), som blev faderlös vid sex års ålder, drev i många år tillsammans med systern Ida (f 1881) ett mejeri på denna plats i Brogården. Syskonens far Nils Persson avled 1885 och modern Bengta Trulsdotter avled 1905. I mitten av 1920-talet utsågs före detta mejeristen Karl E Nilsson att efter kantor Cyriaeus Fredin fungera som ortens poststationsföreståndare. Han bodde sedan ensam i sitt för detta ändamål överdimensionerade huset. I princip använde han bara ett rum och kök som nödtorftig bostad. Ett större rum på norra sidan mot ena gaveln fick fungera som postexpedition. Jag minns från min barndom att fortfarande långt in på 1950-talet satt den kända affischen från nationalinsamlingen för Finland med texten ETT FOLK ÄR I FARA – DU KAN HJÄLPA kvar mellan fönstren i expeditionslokalen.

”Gamla-Nilla” och dottern Hanna utanför mejeristens villa.                                                                 Finlandshjälpens affisch med Georg Carl von Döbeln
Nilla var änka efter Karl E Nilssons farbror Jöns Persson.

Karl E Nilsson var flitigt engagerad i många av bygdens gemensamma angelägenheter. Han var ledande i Verums skytteförening och han var med som tuba-blåsare i den musikensemble som ibland höll konserter vid ”Källarehalsen”. Han var också en tid ordförande i såväl kommunalstämman som i sockenkommittén av Göinge häraders brandförsäkringsförening.
Ibland då det var långt mellan postkunderna kunde Karl sträcka ut sin gängliga lekamen på den långa expeditionsdisken. Han föll ibland i en lätt slummer, men plikttrogen som han var kom han snabbt på fötter då han hörde gnisslet i ytterdörrarnas rostiga gångjärn. Min far, som var hans närmaste granne och även en flitig besökare med postärenden, hade en gång tagit med en smörjkanna som han ämnade lätta upp gångjärnen med. Då Karl E Nilsson anade detta självsvåldiga ingrepp yttrade han med förargad uppsyn: Da vill sia, da ska du min själ låta bli. Smörjer du gångjärnet på den dörren så blir du min ovän för livet.

Brogården mejeri låg i huset närmast bortom bron