VERUM. År 1918 blev den då ogifte Martin Svensson från Övra Stavshult i Visseltofta socken ägare till ett hemman i Granetorp, Verums socken.

Martins Folke lägger in en prilla övervakad av en uppstoppad tjädertupp.

Detta hemman som tidigare tillhört medlemmar i den Collinska släkten såldes på auktion 1918. Köpesumman för hemmanet var då 30.000 kronor. Som jämförelse kan nämnas att när samma hemman år 2005 - 87 år senare - såldes av sonen Folke Svenssons dödsbo till Peter Johansson i Lund blev försäljningspriset 5,1 miljoner kronor.

Gården Granetorp nr 1:1A i Verums socken

Martin Svenssons bröder Nils, Per och Teodor var företagsamma personer som alla tre begav sig iväg från hembygden, medan Martin höll sig kvar nära sin ärvda torva först i Övra Stavshult i Visseltofta socken och sedermera på den förvärvade gården i Granetorp, Verums socken.

Brodern Nils blev stenhuggare i västra Skåne och var med när Helsingborgs hamn byggdes ut med nya pirar, brodern Per blev först soldat med namnet Friberg och sedan bonde i Gräsljunga och brodern Teodor var flera omgångar över i New York där han tjänade pengar på att vara med om att bygga tunnelbanan. Han blev vigd i New York 1916 med Ellen Andreasson som var född i Vittsjö. Det blev denne flitige amerikaresenär som sedan övertog föräldrarnas hemman i Övra Stavshult vilket senare - efter deras son - kallats ”Teoda-Eriks”.

Det har berättats att brodern Nils fick Martins uppdrag att skaffa fram en hustru mot belöning med en hel tunna med råg. Detta tycks ha gått bra. I maj 1922 inflyttade Alma Olinda Andersdotter till Granetorp i Verum från Oderljunga och i december stod bröllopet. Hustrun var född i Matteröd väster om Hässleholm. Den nye ägaren av gården var en driftig lant- och skogsbrukare och redan kort efter att makarna ingått äktenskap antog de ett par fattiga flickor från Malmö som fosterbarn för att dryga ut kassan.

Efter makarnas ende son Folke Valdemars födelse inflyttade även hustruns far, som blivit änkeman 1918. Några år senare kom det tredje fosterbarnet. Det var nioåriga Edit Nilsson från Röke. Hennes mor Meli Josefina Nilsson och en yngre bror bodde då på fattighuset där. Modern titulerades ”ogift enögd f.d. hushållerska” och hon var född i Amerika 1890. Edit blev kvar på gården i Granetorp ända fram till sin död 1990. Under alla åren först som fosterbarn och sedan som hushållerska/hembiträde levde hon ett för omgivningen ytterst anonymt liv. Hon lämnade sällan gården.

Även sonen Folke Valdemar Svensson levde hela sitt liv som ogift hemmason och sågs av många i trakten som en originell och särpräglad person. Fadern Martin Svensson avled 1959 och modern Alma levde därefter till 1966. Sonen kallades av alla i trakten för ”Martins Folke” och han utsattes för pojkstreck ibland då han varit ”framme i byn” och inmundigat ett halvt dussin pilsner (50-talets pilsner innehöll 2,8 viktprocent alkohol vilket motsvarar våra dagars 3,5 volymprocent vilket är nuvarande folköl). Jag minns att Verums förslagna buspojkar en gång knöt ett tio meter långt rep mellan pakethållaren på cykeln och det räcke vid Björveruds som cykeln stod lutad mot. Vid avfärden i skymningen blev det tvärstopp just när Folke fått upp farten på sin hoj.

Berta och Erik Paulsson var innehavare av Björveruds lanthandel i Verum

Något som ingen kunde ana förut inträffade sedan föräldrarna avlidit. Folke tog körkort och skaffade sig en Volvo Amazon. Man kunde därefter ofta se honom i sakta mak glida omkring på vägarna där han annars endast färdats med velociped. Han var dock en extremt försiktig förare och lät sällan farten överstiga 60 km per timme. Under några år var han även anställd som lastbilsförare i Hässleholm. Möjligtvis var det på Bröderna Nilssons åkeri, vilket skildras av Björn Bönnestig i Västra Göinge härads hembygdsförenings årsbok 2015.