VERUM. Läkaren Alvar Björverud (1925-2011) var hela sitt liv starkt fäst vid sina barndomstrakter. Han var född och uppvuxen vid Björkeberga i Verums socken helt nära den sägenomspunna ”Borgön” i Skeingesjön. Föräldrarna var handlanden Svante Persson Björverud och hustrun Nilla Henriksson.

I Alvars födelsetrakt bodde 400 år före hans födelse en man som i Tyskland skrev sig som Vlfo Chrisophoris Calmarensis Suecos. Denne svenske adelsman hade anlänt till universitetet i Rostock 1597 och var kvar där till hösten 1599. Fadern blev avrättad genom halshuggning i Kalmar den 16 maj 1599.

Denne Vlfo Christophoris Calmarensis var alltså den svenske adelsmannen Ulf Christoffersson Grip, vilken omkring 1625 som gift med Margarete Daa, inflyttade till Björkeberga från Småland i dåvarande Sverige och som på 1630-talet fick se sig grundlurad av äventyraren Lars Wivallius. Vigseln mellan Ulf Grip och Margarete Daa ägde rum i Ystad 1607.

I slutet av 1980-talet hade Alvar Björverud snappat upp att den tyska historikern Lotte Kurras hittat förklaringen till att Lars Svensson Wivallius satt i fängsligt förvar i Nürnberg från januari 1627 till oktober 1628. Denne spefågel från Vivallatrakten i Närke hade nämligen haft en hel del ”fuffens” för sig såväl i Danzig som i Strassburg. Upplysningar om detta hade Kurras av en ren tillfällighet fått syn på i samband med en inventering av gamla handskrifter i Nürnberg.

En känd professor som hette Matthias Bernegger, vän till astronomen Kepler, hade blivit offer för Wivallius eleganta förförelseknep och ovanliga sällskapstalanger. Bernegger blev långt senare professor i Uppsala och blev personlig bibliotekarie hos drottning Christina av Sverige.

Alvar Björverud skriver i tidningen Göingebladet (hösten 1987) att Wivallius lyckades lura till sig en del av Berneggers privatförmögenhet och dessutom i samband med en fest lägga beslag på smycken och andra dyrbarheter, särskilt från de kvinnliga gästerna. Tillgreppen hade enligt uppgifter som cirkulerade i Strassburg gjorts med ”sonderbaren List” – dvs utstuderad/underbar list.

Lotte Kurras nämner i en artikel (i Miscellania, Samlaren 2001) om dessa fynd att den tyske författaren J. W. Zincgref år 1631 återgivit berättelsen om en episod från Lars Wivallius´ vistelse i Strassburg. Händelsen hade omtalats av Johann Caspar Freinsheimer vilken var elev och senare svärson till den ”lurade” professor Bernegger:

Ein Schweed namens Lorentz Vivallius, der eines schlechten herkommens / gab sich hin vnd wider fur einen Graffen / Freyherrn / Edelman aus / brachte dardurch hin vnd wider vil ehrliche Leuth vmb das jhrige. Von demselben wurde geredt / das er zu Strasburg / sein stercke zubeweissen / ein dickes Deller mit der Naas entzwey gebrochen / darauff sagte Herr Freinsheimer / Es seye nach der proportion vermutlich / wie er mit der Naas den Teller / also werde er mit dem Hals den Galgen entzwey brechen.

Översättning:
En svensk av låg börd kallad Lorentz Vivallius utgav sig ibland för att vara greve, friherre, adelsman och lurade på det viset många hederliga män på pengar. Om honom berättades, att han i Strassburg för att visa sin styrka krossade en tjock tallrik med näsan. Då sa herr Freinsheimer, att man kan gissa, att såsom han krossade tallriken med näsan så kommer han att krossa galgen med halsen.

Edlingar och herrar hafwa bedhet för migh
sampt frugor och jungfrugor fromma.
Mångh redheligh man hafwer winlagt sigh
migh till gunst i Swerige at komma.
Dock föres iagh bort, men inthet till mörckrens boijor.

Vers nr 11 i Lars Wivallius´ akrostikondikt ”Visa, när han fördes uthij fängelsett 1634”.

(Dikt där begynnelsebokstäverna i varje rad eller vers tillsammans bildar ett ord eller en mening, i detta fall WIWALLIUS NERIKIES BARN.)