VERUM. Torparen och stenhuggaren Per August Brodd som var född i Kvillinge församling i Östergötland blev 1895 på Bornholm gift med änkan Sofia Lovisa Nilsdotter från Verum. Sofia medförde då en son och en dotter från sitt första äktenskap. De sista fem åren av 1800-talet fram till mitten av 1899 var August Brodd verksam som stenhuggare på Bornholm och familjen bodde då i Allinge. Där föddes år 1896 dottern Agnes, sedermera skicklig konstväverska och år 1898 föddes sonen Ragnar, som blev snickare i Bjärnum.

Systrarna Agnes Brodd 20 år och Hanny Brodd 16 år som elever på Vävskolan i Vittsjö ca 1917	Sofia Brodd från Lilli Zickermans film 1917

I halländska Söndrum föddes stenhuggaredottern Hanny

Sommaren år 1899 flyttade familjen till Söndrums stenhuggeri i södra Halland. Det var under vistelsen där som den yngsta dottern Hanny Ingeborg föddes. Hela familjen med Sofias två barn från första äktenskapet och de tre gemensamma barnen flyttade i slutet av 1901 därifrån tillbaka till Sofias födelsesocken Verum. De blev då bosatta på Jakobstorp i Magnarp. Äldsta dottern Agnes Brodd hade sin vävateljé där åren 1934-1954. Fadern Per Alfred avled 1933 och modern Sofia dog 1947.

Systrarna Agnes och Hanny blev bägge antagna som elever på Vävskolan i Vittsjö omkring 1916/1917. Agnes Brodd blev därefter 1923 anställd som väverska hos Märta Måås- Fjetterström i Båstad där hon stannade till 1928. Hanny kom i stället redan 1926- vid 25 års ålder - till Stockholm och blev väverska på Elsa Gullbergs ateljé där.

Stenhuggarelag i Söndrum vid Halmstad

Konstväverskan Hanny Molander blev intervjuad av Lars Ulvenstam
Den kände kulturpersonligheten och journalisten Lars Ulvenstam gjorde på 1970-talet ett 50-tal intervjuer med några personer som var bosatta på svenska äldreboenden. Resultatet blev en bok med titeln ”Så blev mitt liv” som utkom 1976. En av de intervjuade var konstväverskan Hanny Molander, född Brodd. Hon hade år 1931 ingått äktenskap med sin kusin maskinarbetaren Edvin Molander och paret kom att bosätta sig i Sundbyberg. De fick inga barn och maken Edvin avled 1973.

Hanny Molander berättar för Ulvenstam om sitt yrkesliv som väverska i Stockholm:
Konstvävnad var mitt yrke, och det var jag intresserad av. Di har satt upp en väv åt mej på hobbylokalen, och jag försöker väva lite. Men jag kan inte reda upp det, jag ser inte riktigt för den här cirkulationsrubbningen. Jag började hos Märta Måås-Fjetterström, när jag var sexton år. Hon hade en ateljé i Vittsjö en mil hemifrån, vi bodde där när pappa var borta på stenhuggeri i Norge och på Bornholm. Sen vävde jag på Elsa Gullbergs ateljé på Regeringsgatan. Jag har aldrig gjort egna mönster. Jag har aldrig gått på Konstfack och så där, utan man såg på skisserna och så måste vi blanda olika garnfärger så lika som möjligt och så väver vi på en vävstol. Det roligaste var en gång när vi hade vävt till Linköpings domkyrka. Det var en som hette Märta Afzelius som hade gjort skisserna, och vi vart nerbjudna allesamman och fick bo på Slottet, för Märta Afzelius syster var gift med landshövdingen där. Vävnaderna skulle visa djurens och växternas uppkomst från ormbunkar och ödlor till människan och hela stjärnsystemet. Det är snart fyrtio år sen nu, tror jag.
Jag tycker det skulle vara skönt om döden kom till mej nu, så jag slapp och vara ensam. [...] Om jag har lite pengar kvar, ska Röda korset ha dom, när jag dör. Jag har bett dom om hjälp för min ensamhet, men tyvärr har det inte blivit något gensvar. Fast i deras stadgar står, att di ska hjälpa gamla och sjuka och behövande.

Hanny berättar också att hennes man hade varit kroppsarbetare med tungt arbete vid Sieverts kabelverk. Hon säger vidare: ”Vi hade inte råd att resa någonstans Edvin och jag. Det var ett sånt där vaneäktenskap. Och genom att jag arbetade också och vi hade inga barn, så hade vi inget sällskapsliv.” Hanny Molander avled i Sundbyberg den 29/7 1977. Systern Agnes Brodd-Molander, som då var bosatt i Vittsjö, dog 1978.

Denna vävnad var Hanny Molander med om att väva i Elsa Gullbergs alteljé. Den var Märta Afzelius (1887–1991) största vävnad och ingår i triptyken Skapelsen som finns i Linköpings domkyrka. Den är placerad som fond till domkyrkans medeltida dopfunt och är gjord i samarbete med Elsa Gullbergs väverskor.