VERUM. Carl von Linné kommer inte på julottan i Verums kyrka - men det påstås att han varit där i unga år åtföljd av sin mors kusin Barbara som då var prästfru i pastoratet

Linné saknade förstånd nog att bli präst i Visseltofta och Verum. Arkiatern Carl Linnæus, som gjorde sin berömda skånska resa våren och sommaren 1749, hade djupa släktförbindelser i våra trakter. Hans mormor Marina Jörgensdotter var född i Visseltofta prästgård och enligt en obekräftad uppgift - kanske är det bara en lokal skröna - skall Linné en gång ha besökt Verums kyrka. Detta kan möjligen ha inträffat någon gång före 1730, då hans mors kusin Barbara Opman var prästfru i pastoratet.

Medan han skådade ut över Vieåns vackra dalgång skall han ha fällt yttrandet: Här skulle jag vilja vara präst, om förståndsgåvorna hade räckt till. Det hör då till bilden att Linné av sina lärare vid gymnasiet i Växjö förklarades olämplig att ”bli en lärd man”, men att en av dem - provinsialläkaren Johan Rothman - nyanserade bedömningen med att han i varje fall var olämplig för prästbanan. Så han fick bli läkare i stället, vilket på den tiden betraktades som ett slags hantverkaryrke - nära släkt med barberarens.

Simonsson Schee var Verum-Visseltoftas siste i Danmark utbildade präst Jörgen Simonsson Schee var åren 1640-1686 kyrkoherde i Visseltofta och Verums pastorat. Han hade studerat i Helsingör, Viborg och Köpenhamn. Han kom därefter till Skåne där han ett par år tjänstgjorde som prästgårdsinformator. Jörgen Simonsson gifte sig med prästdottern Anne Pedersdotter från Visseltofta. Hennes släkt hade genom fadern Peder Bigh, hans far Nils Bigh och farfar Lars Bigh suttit på pastoratet alltsedan den danska reformationen. Jörgen Simonsson var född i Stavanger 1612 och benäms i Winstrups Copiebok ”Jörgen Söffrensön Skering”. Han hade i några omgångar varit informator åt de två äldsta sönerna till den kända Stobæussläktens anfader prästen Jens Lauritzen i Stoby. Släkten Stobæus blev ju sedermera mycket framgångsrik och omtalad inom universitetsvärlden.

Från den släkten kom fem lundaprofessorer under en hundraårsperiod från 1674. De mest namnkunniga var Andreas Stobeaus (f. 1642 d. 1714) och hans brorson Kilian Stobæus (f. 1690 d. 1742). Andreas Stobæus blev professor i romersk vältalighet och poesi 1674, professor i historia 1687 och universitetsbibliotekarie 1708. Kilian Stobæus utnämndes till e o professor i naturfilosofi och experimentalfysik 1728 och blev professor i historia 1732. Detta år fick han också hederstiteln kungl. arkiater. Motsvarande hederstitel erhöll hans elev Carl Linnæus (senare adlad von Linné) år 1747.

Släkten i Norge efter herr Jörgen spelar jazz och heter Wesseltoft Herr Jörgen och hans hustru Anne i Visseltofta fick två söner, Jacob (1657-1732) och Simon (1669-1739), som enligt Arthur Stille båda gick i dansk tjänst i under skånska kriget och därför lär ha blivit arvlösa. Jacob, som var född 1657, blev student i Lund 1675 under namnet ”Jacobus Vitseltofftensis Scanus”. Efter att ha varit löjtnant i dansk tjänst under kriget studerade han i Köpenhamn fram till omkring 1681 och blev sedan kyrkoherde i Inderøen inom Trodheims stift i Norge. Även Simon kom sedermera till Norge där han etablerade sig som handelsman i Skien.

Sönernas släkt finns fortfarande i Norge och en som tillhör en av dessa grenar är den kände jazzmusikern och pianisten Jens Christian Bugge Wesseltoft. Han är född 1964. Av herr Jörgens sex döttrar blev fyra prästhustrur och två blev gifta med kronobefallningsmän. Dottern Marina (Marna) gifte sig med Samuel Brodersonius, som sedermera blev kyrkoherde i Stenbrohult. Vigseln förrättades i Visseltofta den 29 juli 1687 av svågern Lars Opman. Det var Marina och Samuels dotter Christina Brodersonia som blev mor till blomsterkungen Carl von Linné. Linnés mormor Marina Jörgensdotter Schee från Visseltofta prästgård var född 1664. Hon dog redan 1703 och Samuel Brodersonius gifte därefter om sig med Elisabet Lindelia, som blev styvmor till Linnés mor Christina. Carl Linnaeus föddes den 13 maj 1707 och fick aldrig träffa sin ”göingska” mormor.

Av Jörgen Simonssons övriga döttrar gifte sig Margareta med Hans Feuk, som blev präst i svärfaderns grannsocken Norra Åkarp (Bjärnum). Det blev dottern Cecilia som fick föra den prästsläkt som innehaft pastoratet sedan reformationstiden vidare. Hon blev 1683 gift med hjälpprästen Lars Nilsson Opman, som övertog pastoratet efter hennes far 1686. Släktlinjen från den förste ”reformerte” prästen Lars Bigh i Visseltofta-Verums pastorat var därför obruten i 200 år, dvs från omkring 1530 till 1730 och den siste av hans släkt från prästgården, änkan Barbara Opman, dog först 1753. Sedan prästgården i Visseltofta brändes under Skånska kriget bodde Jörgen Simonsen Schee till sin död 1693 hos prästbönderna Truls Tuasson och Bengt Persson i Verum.

Den norska grenen av släkten från Verum/Visseltofta I flera generationer av släkten Wesseltoft har det funnit varit mycket välbärgade handelmän i Skien. I ”Skiens historia” skriver Ivar Seierstad att Simon Jörgensens söner Jørgen och Zacharias Simonsen på 1740-talet "inntok .. en lederstilling blant byens borgerskap" i Skien. Släktens medlemmar bedrev handelsverksamhet, sågverk, och skeppsrederi. En gren av släkten har förgreningar i Danmark.

I Kanada finns medlemmar med familjenamnet Wedseltoft. Den göingska dialekten På sin väg söderut mot Kristianstad gjorde Carl Linnæus den 18 maj en avstickare från allfarvägen mot Kristianstad för att övernatta hos majoren Carl Skytte på Sinclairsholm och för att studera dess omgivningar - bl a gjorde han några intressanta iakttagelser av den göingska dialekten. Han noterade t ex att öga heter yva, vecka heter uka och att glo eller stirra heter sterna. Han noterar också den 18 maj 1749 att: ”Mal, en sällsynt fisk i Sverige, fångades i Skyinge (Skeinge) sjö och Gyinge härad, genom vilken helige å löper, och just i natt medan vi voro här. Denna fisk finnes förnämligast i de sjöar genom vilka Helige å löper ...

” Författaren har fått idén till artikelns rubrik från Håkan Nessers roman ”Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö”.