VERUM. -en berättelse om att resa från Vittsjö till Visseltofta lästes i USA på 1950-talet.

Den svenskamerikanska författarinnan Gerda Risberg (1886-1968) levde och verkade i San Francisco. Hon skrev flitigt i den svenskspråkliga tidningen ”Vestkusten” som utgavs och lästes av Kaliforniensvenskar. På 1950-talet återgav hon en fin reseberättelse skriven av Nils Jönsson i Önnestad. Han hade där skildrat den äldre vägsträckning som förr gick mellan Verum och Vittsjö norr om Vieån. Denna urgamla trafikled kom ur bruk då den nya vägen söder om ån blev byggd i slutet av 1920-talet.

Det gamla vägstråket skymtar här mellan Verums kyrkomur och Trollasten som ligger i slänten mot ån. Stenblocket ska trollen enligt en gammal sägen ha kastat mot kyrkan men det missade målet.Gerda kände väl till dessa trakter från sin barndom. En tacksam läsare i Seattle - född i Visseltofta och som lärt sig snickareyrket i Vittsjö - skrev till redaktionen och skickade hälsningar till Greta som: ... så ofta för oss tillbaka till Göinge-bygden genom verser och brev.

Berättelsen, som ingår i artikeln ”Göinge, Fjärdedelen av Skåne”, inleds: Låt oss nu färdas genom häradernas (Göinge) norra och östra delar en solig sommardag. Från det natursköna Vittsjö går den halvt igenvuxna vägen till Verum ....

Texten är ljuv musik för en hembygdsromantiker som i unga år ofta färdades den s.k. Möllerödsrundan västerut från Verums kyrka förbi Trollasten och Korsakull fram till bron i Mölleröd och åter via Linnebjäret med upphåll för att dricka från ”killesprånget”. Sedan fram till Brogården över Ryet förbi ”Skidenebena”.

Fortsättningen lyder: Ovanför bron (Gustaf Adolfs-bron i Vittsjö) glider vägen in i obygden. Bäst att hålla låg fart, ty vägen är gropig och slipprig. Skogen har ryckt fram och bildat kilometerlånga tunnlar, som nätt och jämnt kunna passeras. Först på höjden vid Verums kyrka öppnar sig bygden mot söder och det är en vacker utsikt. Nedanför höjden drar den lilla ån ett band av silver i eleganta serpentiner över ängens mjuka sammetsmatta. Andra sidan Verum går vägen till en början genom ganska ensidig blandskog med starkt inslag av gran, men kommer snart in i Helgeåns trånga dalgång där landskapet blir mera leende. Älven brusar i rask fart nedför sluttningen. En pittoresk gammal stenbro med vackert välvda bågar leder över till Möllegården – ett ”träslott” byggt i början av 1800-talet av kärnvirke som trotsar seklerna.

Utdraget från Nils Jönssons berättelse publicerades i Gerdas ofta återkommande spalt ”Det händer ...” i tidningen Vestkusten torsdagen den 6 april 1950.

Denna svenskamerikanska dam presenterades i tidningen i mars 1943: Gerda Risberg är den svenska ”sanfranciscokoloniens” ledande kvinnliga skribent. Ett flertal av hennes alster ha varit synliga i Vestkusten, där man också funnit hennes välskrivna poem. I amerikanska tidningar har hon då och då medverkat och för tillfället är hon i farten med en bok på engelska språket. [...] Hon är skånegräbba till både karaktär och läggning. Har Gerda bildat sig en åsikt så står hon vid den, sak samma sedan hur opinionen fladdrar.

Gerda Bernhardina Ahlberg var född 1886 i det nya stationssamhället Hässleholm, som då hörde till Stoby församling. Föräldrarna var urmakaren Nils Bengtsson Ahlberg och hans hustru Anna Magdalena Richter. Gerda var i USA gift med Svante Edvard Risberg bördig från Sösdala.

I en av sina ”Det händer-spalter” kommenterar hon en skildring från åsen söder om Hässleholm: Denna känsla har jag själv ofta haft när jag ensam från Göingeåsens utsiktsplats blickade ut över den omgivande vackra naturen. Jag brukade stanna vid ett stort bokträd som jag kallade min vän…

När Gerda Risberg något år in på 1950-talet försvann ur spalterna efterlystes hennes texter av den likaledes i Kalifornien boende ogifta vittsjöflickan Ada Olson. Hon medverkade ofta i ”Vestkusten” och i ”Svenska Amerikanska Posten” med berättelser under signaturen ”Stormfågeln” eller ”Störmfulen” från Vittsjöskogen. Efterlysningen efter texter av Gerda gjordes i diktens form.

	Stormfågel

Ada Olson var född i Lönsholma 1894 och emigrerade 1913. Fadern Nils Olsson dog 1917 och modern Johanna dog 1933. Ada Olson bodde i Los Angeles och avled där i december 1964. Hon ligger begravd i Forest Lawn Memorial Park i Los Angeles. Även systern Alma, gift Rasmusson, var då bosatt i Los Angeles.

I juni 1952 hade Ada och Gerda funnit varandra. Gerda Risberg skrev då i ”Vestkusten” om ett besök hos Ada i Los Angeles: Söndagslunchen blevo vi bjudna på supé hos en annan skribent, miss Ada Olson, i hennes villa "Tomtebo”. Förr i tiden skrev hon stadigt i flera år under signaturen "Stormfågeln”. Ada som var vänligheten personifierad visade oss några vackra presenter som hon erhållit från Sverige. Flera foton togs under visiten och vi träffade även hennes syster, mrs Alma Rasmusson. Hon har sin villa intill Adas och massor av vackra rosenbuskar prydde trädgårdarna omkring husen.