VERUM. Det finns en rik sägenflora kring namnet Kunigunda och det är en väl förborgad hemlighet hur det kom sig att hushållerskan Hanna Nilsdotter, som bodde i Mejarpstorp några år i början på 1800-talet, gav sin dotter de välklingande namnen Maria Amalia Cunigunda.

Flickan föddes i Landskrona den 27 februari 1802 och det kan knappast betvivlas att barnafadern var kaptenen och riddaren av kungliga svärdsorden Göran Adolph Rutenschöld tillhörande adliga ätten nr 328. (Ätten utgick 1973 av brist på manliga avkomlingar.)

Kunigunda var således en ”utomäktenskaplig adelsjungfru” och hon döptes den 2 mars. Dagen därefter - den 3 mars - firas det katolska helgonet Kunigundas minnesdag. Denna tysk-romerska kejsarinna dog den 3 mars 1033 och blev helgonförklarad år 1200.

Kaptenen, hushållerskan och två ”fosterbarn” lämnade snart Landskrona för att bo några år i Finja. De flyttade sedan till Snyrpet i Verums socken 1812 (se attest nederst här) och efter sex år där dog G. A. Rutenschöld. (Hans hushållerska hade 1791 fött honom sonen Carl Friedrich, vilken alltså var Kunigundas bror och i testamentet benämndes som kaptenens ”fosterson”.)

Adelsmannens karriär beskrivs enligt följande: 
Rutenschöld, Göran Adolf. Född 1749-08-19. Sergeant vid konungens eget värvade regemente 1769-10-27. Fänrik vid konungens eget värvade regemente 1773-12-01. Löjtnant 1781-08-20. Kapten 1785-03-02. Riddare av Svärdsorden 1799-11-16. Avsked 1802-06-05. Död ogift 1818-11-04 i Verums socken och begraven 1818-11-17.

Mejarpstorp/Snyrpet idag i Verumstrakten (t.v.) och som Café Verum i Hässleholmstrakten (t.h.)

En dag kommer en vacker riddare (husar) på besök
Sankt Kunigunda av Luxemburg var ett helgon inom Romersk-katolska kyrkan. År 1828 publicerade poeten Julia Nyberg sin enda prosatext, som hade titeln ”Den sköna Cunigunda”. Handlingen i romanen har beskrivit på detta sätt: Cunigunda lever sorglös i sin grevlige faders borg. En dag kommer en vacker riddare på besök och tycke uppstår. Riddaren friar. Fadern är förtjust. Men Cunigunda säger nej. Hon är rädd för att förlora sin skönhet, sin frihet, och hon vill inte föda barn. Av en trollkunnig gumma får hon en dryck som gör henne ofruktsam och hon går då med på att gifta sig med den unge mannen.

Det är en underlig tillfällighet att en tonårsflicka fick ett liv i Verum åren strax före 1820 som har en viss överensstämmelse med innehållet i denna roman. Men Snyrpets Kunigunda var inte ofruktsam!

Adelsmannen Rutenschöld - som utan tvivel var hennes far - avled på Mejarpstorp (Snyrpet) den 4 november 1818. Nio månader och sex dagar därefter födde den då 17-åriga Kunigunda en flicka som uppkallades efter hennes far. Notisen i Verums födelsebok lyder: 1819-08-10 Barnets namn: Görga. Faderns namn: John Andersson (28 år). Moderns namn: Cunigunda Göranson, 19 år (fel, hon var 17½ år).

John Andersson kallades i kaptenens testamente för hemmansåboen Joen Fräij (Freij), men han hade varit husar för Applehults rusthåll i Visseltofta sedan 1810. I bouppteckningen noteras att Jon är trolovad med Kunigunda och i dottern Görgas födelsenotis 1819 anges att flickan var född inom äktenskapet.

Jon Andersson Freij var född i Mejarp den 4 oktober 1790 och hans far dog sommaren 1791. Prästen skrev om dödsfallet: dog på Hörby marknadsplats, länge warit sjuk af inwärtes böllder, som brutit hål på kroppen. Han blef begrafwen den 17 Julii på Hörby kykogård enl: Präste attest. War inemot 32 år gammal.

År 1880 avled bägge makarna Cunigunda (då noterad som Emigunda) och Jon Freij. De var bägge skrivna i Markaryd socken, men levde åtskilda. Mannen kallades fattighjon och vid hustrun noterades: Uppehåller sig i Skåne med arbete.

Kaptensvärja från Snyrpet?
Det har ibland påståtts att den karolinska kaptensvärja - troligen paradvärja - som finns i Verums kyrkas ägo, skulle vara kommen från Mejarpstorp. Den skulle i så fall ha donerats av Rutenschöld under hans levnad, ty ingen värja finns upptagen i bouppteckningen från den 2 december 1818.

Dock väcks nyfikenheten om vilken värja det var som såldes vid en antikauktion i början av 1990-talet och som omtalas i denna tidningsnotis (från 22/11 1992):