Änkan Elna i Magnarp skrev ett julbrev till sonen Per i St James 1900
VERUM. Under en tid framöver kommer jag att presentera några valda glimtar baserade på underlaget till den bok om emigrationen från Verums socken åren 1850-1925 som bygdelaget ämnar utge i början av 2018.
Sedan Thorkel Tufvesson i Magnarp avlidit den 18 december skickade hans änka Elna Eskelsdotter ett brev till sin son i Minnesota. Brevet var daterat ”Magnarp den 25 december 1900 ”(juldagen). I en passus i brevet antyder Elna att hon snart följer efter och hon dog den 16 juli 1904. Elna skrev till Per: Jag önskar nu mest om du hade varet här o följt din far till graven men det vet jag icke kan ske men du kunde gerna resa hem så att jag kunde få tala med dig för efter detta tror jag inte jag blir så gammal men ännu är jag temligen kry. Släktkänslan och minnet av den gamla hembygden lever än i denna familj i Minnesota. En av Torkelsonättlingarna är Pers sonsons son politikern Paul Torkelson, född 1952.
En gravsten över Thorkel och Elna Tufvesson finns på Verums kyrkogård. Parets äldste son Per Torkelson, som emigrerade 1877, blev initiativtagare till en massiv utvandring från socknen till Amerika och nästan alla syskonen till Per och hans hustru Pernilla hade sedermera ett eller flera barn i USA. Per Torkelsons tilltag att locka unga personer att överge fosterlandet för en osäker framtid utomlands fördömdes av församlingsprästen Hans Hainer i ett skarpt förmaningstal som han höll i mars 1891.
Thorkel Tufvesson (1824-1900) och Elna Eskilsson (1818-1904) hade på sitt hemman i Magnarp uppfostrat fyra barn. Alla de tre som blev kvar i Sverige hade barn som någon tid vistades i USA och sonen Per Torkelson gifte sig i Amerika med Pernilla Jönsdotter från Gubbarp och på deras farm i St James uppfostrades sönerna Emil Hugo (1882-1967), Carl Anton (1885-1960) och Gustav Adolph (1886-1968). Se bild på sönerna ovan!
Denna vackra Verumsflicka Ingrid Amanda Nilsdotter (1880-1938), som var Per Torkelsons systerdotter, utvandrade till USA 1902. I sin gamla hembygd var hon känd som Skrompaingrid. Hon kom till Chicago och bar där namnet Irene A. Nelson Clark sedan hon gift sig med Richard Leroy Clark (1880-1957). De hade barnen Robert (1912-1962), Dorothy (1914-1961) och Henry (1915-2001).