VERUM. Denna artikel ingår i serien av valda glimtar baserade på underlaget till den bok om emigrationen från Verums socken åren 1850-1925 som bygdelaget ämnar utge i början av 2018.

Prenumerationsagenten i Chicago Carl Månsson Melin (1860-1921). 

Långt in på 1900-talet fanns det i USA ett stort antal svenskspråkiga tidningar. Man räknar med att det år 1900 fanns ett hundratal periodiska tidskrifter som helt eller delvis förmedlade nyheter på svenska språket. Tidningarna Nordstjernan och Svea sammanslogs 1966 och utkom med namnet ”Nordstjernan Svea” fram till 1991. På 1990-talet fanns fyra olika svenskamerikanska tidningar kvar nämligen: California Veckoblad och Vestkusten i Kalifornien, Svenska Amerikanaren Tribunen i Chicago och Nordstjernan i New York.

Tidningsvinjetten på Carl Melins ”egen” tidning den 17 augusti 1921 - dagen då minnesrunan över honom publicerades.

Dessa tidningar förmedlade dels information och nyheter om den svenskspråkiga befolkningen i USA, men minst lika viktigt var att snappa upp nyheter från byarna i det gamla hemlandet. Av detta skäl hette den tidning som startades 1855 prästmannen Tufve Hasselquist ”Hemlandet – det gamla och det nya”. (Han var född i Hasslaröd i Osby socken). Denna tidning sammanslogs med den ”Chicagotidning” som fram till 1990-talet hette Svenska Amerikanaren Tribunen och som tidigare hette Svenska Tribunen – Nyheter.

Den 8 januari 1907 kunde Carl Melin i ”sin” tidning läsa om en dramatisk händelse från den egna födelsebyn i Verums socken under rubriken: Kärlekssorg och själfmord.
Handlanden Adolf Svensson i Tulatorp, Verums socken, begick härom aftonen själfmord genom att skjuta sig tvänne revolverskott i hufvudet. Han hade på aftonen begifvit sig till en flicka i byn, som han tillbad. Emellertid var ej hans kärlek besvarad. Vid ofvannämnda. tillfälle ville han skjuta flickan, men hennes bror förhindrade detta. Då S. kommit ut på gården afsköt han skotten mot sig och afled senare. S. hade förut varit förlofvad, men hade förlofningen blifvit uppslagen. Allt talar för att orsaken till själfmordet var olycklig kärlek. Den aflidne var cirka 27 år gammal.

Fram till sin död den 12 augusti 1921 var denne förutvarande smedgesällen Carl Månsson Melin, vilken var född i Tulatorp i Verums socken, en mycket flitig prenumerantvärvare för tidningen Tribunen i Chicago.

Carl hade blivit faderlös vid sex års ålder och efter några år som dräng kom han som 17-åring i smedlära i det nya stationssamhället Osby. Året före utvandringen vistades han i Knislinge.

År 1880 - vid 20 års ålder - hade Carl dels tillägnat sig ett nytt efternamn efter sin storebror Nils som hade blivit husar med namnet Melin, dels bestämt sig för att ge sig iväg till Norra Amerika. Han tog sålunda det drastiska steget och ”krossade” Atlanten. Han bosatte sig i Chicago och bildade familj där med Ellen från Östergötland. De fick 1897 en dotter som gavs det vackra förnamnet Phoebe. Namnet var mycket välfunnet för en far som var född ”Månsson”, ty Phoebe betyder Ljus eller Måne och i grekisk mytologi var Phoebe/Phoibe en titan som var knuten till månen.

Carl Melin ägnade sig åt två intressen, varav den ena gav penninginkomster och den andra gav lisa för själen åt en person i ett nytt land.

Han var yrkesverksam som prenumerationsagent med provision åt tidningen Tribunen och på fritiden var han engagerad i den s. k. Oak streetmissionen som sedan bytte namn till ”Första svenska friförsamlingen”. *)

I hans dödsruna i tidningen Svenska Tribunen nyheter den 17 augusti 1921 sägs: Den bortgångne var såsom förut nämnts en gladlynt, fryntlig person och hade ock gjort sig känd såsom en i allo redbar och pålitlig man. I sin verksamhet som tidningsagent hade han förskaffat sig många vänner, såväl här i staden som i andra delar af staten. Han var äfven artistiskt anlagd och visade på detta område ganska vackra anlag.

En av Carl Melins systrar, Sissa Månsdotter (1849-1932), bodde fram till sin död på 1930-talet i ett skogstorp i Brogården. Hon var gift med förre husaren Jöns Svensson Skantz som avled där 1927.

*) Denna frireligiösa organisation bildades i Chicago hösten 1880 av 17 svenska invandrare som träffades för bön, bibelstudier och sång i ett hus på den närmaste norra sidan av Chicago (nära nuvarande Chicago Avenue och Clark Street). De höll sin första egentliga gudstjänst den 11 februari 1881 med cirka 150 deltagare. De fortsatte att träffas på olika ställen och anordnade en söndagsskola för cirka 40 barn. Omkring 1888-1889 antog man namnet “Oak Street Svenska Fria Missions Församling” (The Oak Street Swedish Free Missions Congregation) och uppförde en särskild byggnad för sitt ändamål. De bedrev missionsarbete bland svenska immigranter.