VERUM. En del yngre personer behöver måhända söka sig till någon dialektordbok för att riktigt fatta vad som menas med första ordet i rubriken.

Hembygdsskribenten Albin Sjöberg har i en trevlig artikel om Näshults diversehandel vid Vetlanda förklarat begreppet såhär (Barometern 1950): Där har jag tillbringat många angenäma timmar under årens lopp som bodhängare. Detta är den vedertagna benämningen på dem, som gärna vilar sig där en eller annan timme emellanåt för att träffa folk och höra nyheter. Där får man spörja vad som händer i bygden. Fredags och lördagseftermiddagar är trafiken särskilt livlig. 

En annan skribent gjorde tillägget: Som regel hölls handelsbodarna öppna från klockan åtta om morgnarna till niotiden om kvällarna, men eftersom butikerna ju också var samlingsplatser för folk utan köpkraft, s.k. bodhängare, så kunde det hända att snacket pågick långt efter den ordinarie stängningstiden, ja, ibland fram till midnatt. Man körde nämligen inte ut några kunder, utan väntade beskedligt på att de självmant och utan påtryckningar skulle avlägsna sig.

Folke Svensson under intagande av en prilla (t.v.) Oskar Olofsson på cykeltur i Verum en kall vinterdag (t.h.)

Eftersom jag är uppvuxen i lanthandelsmiljö har jag rätt stor erfarenhet av bodhängarnas stil och speciella egenskaper. Det fanns några olika sorters bodhängare som brukade hålla till i bygdens butiker. Det kunde vara ogifta dagsverksarbetare med ojämn tillgång på arbete och som ofta hade miserabla bostäder eller duktiga kroppsarbetare som emellanåt unnade sig några friveckor för att ”festa om”.

Några bodhängare var mest ute efter sällskap och ville ”spörja” om mer eller mindre officiella nyheter. Butikerna var ju informationscentraler i många avseenden. Jag minns att det ofta fanns teckningslistor för att ”lägga ihop” för att gratulera på högtidsdagar.

Vissa ungkarlar skulle inför veckoslutet köpa veckans exemplar av tidningarna ”Pin Up” eller ”Top Hat” som togs fram ur en låda bakom disken. (De platsade inte i tidningsstället.).

Jag vill gärna presentera porträttbilder av ett par av traktens mest kända bodhängare:
Lantbrukaren Folke Svensson (1926 - 2004), kallad ”Martins Folke”, var väl etablerad som bodhängare hos Berta och Erik Paulsson i Björveruds lanthandel och lantarbetaren Oskar Olofsson (1904 – 1987), kallad ”Hulde Oskar”, var fast bodhängare i Margit och Birger Petterssons butik.

Som tillfällig utsocknes bodhängare i Verums butiker uppträdde tidvis förre rallaren och stenarbetaren Sigfrid Persson (1890 - 1979) från Visseltofta, gemenligen kallad ”Sten-Sigge”.

Ibland unnade sig Oskar (här t.v.) att i värmen dricka en pilsner liksom Sten-Sigge (här t.h.) gärna gjorde. (Bilder från 1960-talet.)

Sten-Sigges minnessten på kyrkogården i Visseltofta