Prästerna och nykterheten i Verums socken
VERUM. Om Hornstedt, Tretow och Thordarson
Trots att det aldrig funnits någon prästgård i Verums socken har folkets umgänge med sin - fram till 1961 - i Visseltofta bosatte kyrkoherde ofta varit konfliktfyllda. De flesta av dessa svårigheter har haft med urspårat brännvinsbruk att göra – några gånger på prästens sida men mestadels bland folket.
Jag har förut - här på ViBj.nu - berättat om tiden då Verumsborna var kända för ”röfvarlif” och osedlighet. En vändpunkt beträffande kyrkoherde Tretows egen inställning till ”absolutisterna” lär ha inträffat vid ett nykterhetsmöte under juldagarna 1887. August Theodor Peterson Tretow (1840 - 1924) var kyrkoherde i Visseltofta och Verums pastorat under åren 1879 - 1889.
A. T. Tretow
Kyrkoherdens sinnesförändring uppmärksammades tio år senare i nykterhetsrörelsens tidning Reformatorn. Då hade Tretow tillträtt ny tjänst i Karlshamn. Artikeln från 1897 inleddes: Nyligen läste vi i tidningarne, att vid den middag som kyrkoherden Tretow i Karlshamn gaf vid sin installation, inga spritdrycker serverades, och att kyrkoherden sålunda numera är absolutist.
Texten som hade rubriken ”Huru kyrkoherden Tretow blef absolutist” beskriver omvändelsen och avslutas med orden: Orsaken hvarför han var motståndare till godtemplarne var nog den att inom Verum fanns vid denna tid en godtemplareloge, hvilken tog sitt nykterhetsarbete som en lättsinnig lek. […] Emellertid lyckades det för en af socknens dåvarande skollärare, hvilken var absolutist, jämte en af ortens mera ansedda nykterhetsvänner att hos kyrkoherden utverka tillstånd för ena skolsalens öppnande för ett nykterhetsföredrag, hvilket kyrkoherden lofvade att själf komma och åhöra, något som han också gjorde. Från den dagen började T. få andra tankar om nykterhetsvännerna och deras sak, och nu är han själf nykterhetsvän.
Notis i tidningen Reformatorn 20 februari 1896
Den mest sorgliga gestalten bland präster över Verums socken var hovpredikanten Carl Ludvig Hornstedt som innehade kyrkoherdesysslan åren från 1812 till 1823. Det har berättats att det vid ett tiondegille 1814 som pågick hela dagen dracks 526 supar (30 liter) brännvin och 56 kannor (136 liter) öl. I Lunds stifta herdaminnen står att Hornstedt var ”en stor älskare af spirituosa”. När han blev inkallad till prosten för att förklara hur han kunde ha fått 20 tjänstefelsanklagelser… var han så drucken att ännu när han återvände, hans fru måste sätta sig i chaisesätet och köra, då kungl hofpredikanten satt på chaisebotten och höll sig uppe i sätets pinnar.
Tord Jöran Hallberg har i Osby Hembygdsförenings årsbok 1990 berättat om hur Hornstedt vid ett bröllopskalas på ”prästastället” i Verum vid jultiden 1813 i mycket berusat skick bedrev det som nu kallas sexuella trakasserier mot sin piga. Enligt vittnesmål från brudgummens bror drog hovpredikanten då dansen var avslutad: … ut bägge pattarna och dem träget kände och åskådade i bröllopsfolkets närvaro, och då han dem övertrevat eller känt så länge han åstundade, tog han därefter in om ett spritt eller lommehål på frökens klänning och får mig att tycka som han ville angripa hennes hemlighet med ena handen. Sedan detta var förbi, tog hovpredikanten fröken med sig i prästkammaren samt tog nyckeln av dörren och slog samma dörr till, då de voro ensamma i kammaren, men vad de sedermera i kammaren uträttade, vet jag inte. Pigan som utsattes för kyrkoherdens närmanden hette Maria Eleonora Gyllenberg och hon fanns kvar i tjänsten åtminstone till 1814.
År 1822 dömdes han till två års suspension (avstängning) på grund av sin förargelseväckande böjelse för starka dryckers åtnjutande. Överklagandet till hovrätten hade inte hunnit fram till avgörande då Hornstedt avled i gulsot den 6 juli 1823.
Den senaste kyrkoherde över Verums socken som fått vidkännas ”suspension” på grund av alkoholproblem var den Islandsfödde Julius Kristinn Thordarson. Han var svärson till den tidigare omtalade Aug. Th. Tretow och hade efter utbildning i Reykjavik och Oslo blivit föreståndare på Karlshamns sjömanshem 1902.
Han tillträdde tjänsten som kyrkoherde i Visseltofta och Verums pastorat 1909. I en minnesteckning över Thordarson kan man läsa följande underfundiga text: … att under sin föredragsverksamhet J. K. Thordarson också höll föredrag i helnykterhetsfrågan, ”en linje han, såsom vi alla känna, icke följde i alla skiften, varför han också råkade in i kriser och svårigheter.”
J. K. Thordarson
Sommaren 1916 fick domkapitlet in anmälningar mot att Thordarson ”vid flera tillfällen varit berusad under gudstjänster samt andra kyrkliga förrättningar”. Han uppmanades därför att lämna förklaring till sitt olämpliga uppträdande. En tidning rapporterade om hans svar: … har kyrkoherde Thordarson i sin förklaringsskrift till domkapitlet medgifvit, att han varit oförsiktig i bruket af spirituosa, men han bestrider att förseelserna haft den omfattning som anmälan och en del vittnen påstå. Om åtta dagar blir domkapitlets beslut justeradt och offentliggjordt. Nykterhetsrörelsens tidning Reformatorn gjorde i sin rapport även kommentaren: Han var i yngre dagar en gärna hörd nykterhetstalare och tillhörde då Sverges blåbandsförening. Resultatet av domkapitlets ingripande blev – vilket meddelades i nykterhetstidningen Reformatorn den 28 september 1916 – att Thordarson suspenderades från prästämbetet under sex månader: Kyrkoherde suspenderad för onykterhet. Tidningen beskriver Julius Kristinn Thordarsons förseelser i målande ordalag: Dessbättre är domkapitlets beslut ganska enastående i Lunds stifts annaler. Kyrkoherde Thordarson har i »överförfriskat» tillstånd uppträdt inför altaret och å predikstolen och även värkställt barndop och andra kyrkliga förrättningar i berusat tillstånd! Kyrkoherde Thordarson, har rätt länge fört för en själasörjare mindre berömmande vandell. Då hans snedsprång snarare till- än avtogo ingåvo kyrko- och skolrådsledamöter i pastoratet en anmälan till domkapitlet. Biskop Billing har ävenledes mottagit en deputation församlingsbor som inför stiftschefen framlade församlingsbornas bekymmer över kyrkoherdens leverne.
Julius Kristinn Thordarson avled i Göteborg den 17 september 1938 och hade blivit ”emeritus” - dvs avgått från sin tjänst - 1937. Han hade då varit tjänstledig för sjukdom sedan 1933. Hustrun Signe dog 1943. Kyrkoherde Thordarson och hans hustru drabbades sommaren 1932 av en stor sorg då den yngste av deras tre söner drunknade i Helgeån blott 14 år gammal.