VERUM. För etthundra år sedan fördunklades livet i många familjer i våra bygder. En av de socknar som drabbades särskilt hårt av den pandemi som gick under namnet ”Spanska sjukan” var Verum, som är min egen födelseförsamling.

Den största med Spanska sjukan jämförbara farsot som veterligen drabbat Verums socken - möjligen bortsett från digerdöden på 1300-talet - är en rötfeberepidemi 1785, då sammanlagt 34 dödsoffer skall ha skördats under året. Enbart i den lilla byn Hästberga dog fem personer.

Tidningen Norra Skåne lämnade hösten 1918 dagliga rapporter om antalet nya sjukdomsfall.

I november för fem år sedan erinrade tidningen Norra Skåne sina läsare om de många liv som dödens lieman skördade i Verums församling 1918. Notisen från den 4 november 2013 hade denna formulering: Det var 95 år sedan som den spanska sjukan svepte in som ett dödsmoln över Sverige. Tusentals själars lågor släcktes och trakterna kring Verum var långt ifrån förskonade. En av de drabbade familjerna var mjölnare Oskar Bengtssons från Mölleröd som tillsammans med sin maka Alma hade nio barn.

Från och med augusti månad 1918 avrapporteras sjukdomens härjningar i tidningen Norra Skåne varje dag under rubriken ”Spanska sjukan”. Fram till den 6 augusti hade 33 sjukdomsfall konstaterats i Kristianstads län: 7 i Kristianstad, 6 i Åhus, 8 i Rinkaby, 4 i Villands Vånga, 5 i Klippan, 2 i Simrishamn och ett fall i Norra Åsum.

Den 8 augusti meddelar tidningen att ett tiotal personer har insjuknat i Hässleholm och den 10 augusti rapporteras ett 20-tal fall i Sösdala och i Vinslöv tre fall. Redan den 13 augusti meddelas att två sjukdomsfall har upptäckts bland Skånska trängkårens värnpliktiga. Längre fram i augusti rapporteras att sjukdomen är på retur i Hässleholm med undantag av Skånska trängkåren där 47 värnpliktiga var ”angripna” den 28 augusti.

Spanskan fördunklar julfirandet i Verum 1918.
I mitten av december ansågs läget så stabiliserat att det under hösten införda mötesförbudet kunde upphävas, men fortfarande fordrades särskilt tillstånd för teater- och biografföreställningar. Men att det var alldeles för tidigt att blåsa faran över blev snart bli uppenbart.

Vid mitten av december meddelades att Röke härjas svårt och de närmaste dagarna före jul slår farsoten till utan förskoning i Verums socken. Under december månad 1918 avlider sammanlagt 12 personer från Verums socken i spanska sjukan och söndagen den 20 december gjordes i Verums kyrka tacksägelse samtidigt för sju personer som dött under en och samma vecka.

Norra Skåne skriver under rubriken Där sorgen drabbar tungt: En svårt hemsökt familj af den härjande spanska sjukan kan man med skäl kalla mjölnaren Oskar Bengtssons i Mölleröd, Verums socken, där ej mindre än tre personer af nämnda familj på endast några dagar skördats af döden. Natten till den 17 d:s afled familjefadern Oskar Bengtsson, 33 år gammal. På torsdagen afled deras 5-årige son Bertil och på fredagen afled hustrun Alma Bengtsson, 30 år gammal. Af familjen återstår nu 4 små barn, det äldsta 10 år och det yngsta endast en månad gammalt. Att sorgen är stor kan lättare tänkas än beskrifvas. Tilläggas bör att makarna Bengtsson mistade en tvåårig son för 2 månader sedan. Den 20 d:s afled snickare Karl Kleist, Ristorpet i samma sjukdom 52 år gammal efterlämnande hustru och 8 barn i små omständigheter. Dessutom hafva under veckans lopp aflidit ytterligare tre äldre personer, så att söndagen den 20 gjordes tacksägelse för sju under veckan aflidna, hvilket torde vara enastående i en församling på föga mer än 1.000 personer.

Den gemensamma begravningshögtiden blev en händelse som länge skulle minnas med vemod av församlingsborna. Jordfästningen förrättades av kyrkoherden Julius K. Thordarsson och tidningen Norra Skåne inleder med: En gripande sorgeakt försiggick å Verums kyrkogård annandag jul då fyra af spanska sjukans offer vigdes till den sista vilan och nedmyllades i gemensam graf ….
Tidningen rapporterar att Thordarsson höll ett gripande tal där han omnämnde alla dessa som nästan samtidigt rycktes bort från sina små barn och make från maka och barn och att talet gjorde ett djupt intryck på den talrikt församlade menigheten. Vid sorgeakten framträdde den avlidne Oskar Bengtssons bror lantbrukaren Carl Bengtsson från Laxbro i Norra Sandby. Han lovade i sitt tal att han skulle ta hand om de efterlevande fyra små barnen och uppfostra dem och att de ej skulle komma att lida någon nöd.

Linnéa Thörn (1909-2004). Foto från 2002 av Maria Pettersson

Mjölnardottern Linnéa minns hur hela familjens tillvaro krossades.
Oskar Bengtssons dotter Linnéa föddes på försommaren 1909, just på den dag som nu är Sveriges nationaldag. Hon återkom omkring 1930 till sin födelsesocken där hon upplevt så stor sorg. Linnéa ingick 1933 äktenskap med toffelmakaren och sedermera fjärdingsmannen Johan Thörn. Familjen bodde några år i ett nyuppfört hus mittemot den nya skolan i Brogården och byggde sedan en ny villa vackert belägen i en backe intill festplatsen i samma by.

Linnéa berättade vid jultiden 2001 om hur de återstående fyra syskonens framtid kom att gestalta sig efter föräldrarnas och brodern Bertils begravning i Verum annandag jul 1918. Hon var nio och ett halvt år då föräldrarna insjuknade i spanska sjukan. Sonen Malte, som var född 1916, hade avlidit tidigare under året. Efter de skräckfyllda händelserna vid jultiden 1918 kom de två äldsta syskonen Linnéa och Birger att tas om hand av fastern Edla, som var född på Laxbromölla, och hennes man Anton Jönsson i Grantinge. Det var först meningen att Birger, som var född 1910, skulle bo hos farbrodern Carl Bengtsson i Laxbro, men saknaden efter systern Linnéa blev outhärdlig för honom. Birger uppnådde aldrig vuxen ålder. Han dog i fjortonårsåldern 1924. Helge, som var född 1918, kom i likhet med sina två äldre syskon till Grantinge där han uppfostrades hos Per och Gerda Svensson. Han värvade sig i sjuttonårsåldern och kom därefter på polisskolan i Stockholm. Helge blev sedermera verksam som flottiljpolis vid F14 i Halmstad. Magda, som var född 1915, kom att uppfostras hos farbrodern Albert Bengtsson i Troedstorp. Hon blev sedermera gift med Adolf Andersson och familjen hade en gård intill Vannaröds slott.

Vidden av de fasansfulla upplevelser som barnen fick genomlida denna vinter kan man bara ana från Linnéas berättelser. Barnens mormor som bodde i en by i grannskapet blev ett visst stöd för de föräldralösa syskonen under den tid de bodde kvar i hemmet vid Mölleröd. I slutet av januari auktionerades så alla familjens ägodelar bort och natten före avresan till sina fosterhem fick barnen sova på bara golvet i huset. En särskild tagg i hjärtat fick Linnéa då familjens orgel ropades ut av auktionisten ”Bygges Ragnar”. Fadern Oskar Bengtsson hade nyligen införskaffat detta musikinstrument för att äldsta dottern under kantor Fredins ledning skulle få glädjen att lära sig spela.