VERUM. (Kortversion av artikel i Gydhingen 2018, nr 2) 
Han var den förste i den akademiska världen som var född i Verums socken. Nils Ljunggren, som föddes i Brogårdens dragontorp 1812, blev på 1840-talet betrodd slottsbetjänt hos kammarherren T. W. Ankarcrona på Runsa i Eds socken. Han fick därefter tjänsten som Stockholms ”Nations-Waktmästare” vid Uppsala universitet. Detta var på sin tid ett mycket respekterat yrke inom universitetsvärlden.

Efter Nils Ljunggrens död den 1 december 1857 infördes denna notis i tidningen Upsala. Han hade med makan Charlotta Catharina Tillander fått dottern Bertha Maria och sonen Sven.

Nils Ljunggren hade tre syskon: Jöns Petter, som var född 1807, då fadern var bosatt i Kristianstad, och de två verumsfödda barnen John (1810) och Maria (1816). Brodern Jöns Petter blev torpare på Ledstorp vid Hanaskog och John blev torpare i Gundrastorp. Maria blev först åbohustru i Färlöv men for till Amerika 1870 med maken Pehr Månsson och 11-årige sonen Sven. De bodde i Swea City i Iowa och var medlemmar av Zion Lutheran Church åren 1876- 1881. Maria dog där den 15 maj 1898. Makarna var det enda par som hade betyget A i kristendomskunskap, vilket framgår av detta klipp ur kyrkboken för Swea City.

En svensk luthersk församling stiftades på hösten 1875. Genom de svenska invandrarna fick townshipet namnet Swea. I mitten på 1890-talet fick trakten järnväg och en station förlades 4 mil sydost om Swea town. Stationen, kring hvilken snart en stad uppstod, fick namnet Swea City.

Efter avskedet flyttade fadern Sven till torpet Amsterdam i Tulatorp och Nils kom till Uppsala 1832.
Husaren Sven Ljunggren beviljades avsked från krigstjänsten 1818 och flyttade i början av 1820-talet från Brogården till torpet Amsterdam i Tulatorp. Sven Ljunggren red för livkompaniet av Skånska husarregementet och var född i (Trolle) Ljungby socken i Villands härad. I rullan för 1818 står: Karlen begär och får afsked.

I samband med att fadern blivit änkeman 1830 och snart gift om sig lämnade Nils Ljunggren hemmet för att bli lärgosse hos en sadelmakare från Helsingborg och han kom till Uppsala hösten 1832. Nils hade då hunnit nå 19 års ålder och under sina sex år i universitetsstaden vann han förtroende hos kammarherren Teodor Wilhelm Ankarcrona. I oktober 1838 flyttade Nils till kammarherrens säteri Broby i Funbo socken där han fick tjänst som kusk och avancerade snart till ägarens betjänt. Hela familjen Ankarcrona och deras betjäning flyttade 1841 till Runsa säteri och slott i Eds socken.

Runsa slott i Eds socken 1881

Betjänten på Runsa slott blev nationsvaktmästare vid Uppsala universitet 1849
Nils Ljunggren hade blivit bekant med sin blivande hustru Catarina Charlotta Tillander, som varit piga där sedan 1840. Hon var dotter till avlidne nationsvaktmästaren i Uppsala M. Tillander och hans hustru. En av sönerna i ägarfamiljen på Runsa Axel Ankarcrona som sedermera chef för Wendes artilleriregemente i Kristianstad. Han är där hyllad med en minnessten för sina insatser för att ”försköna och ansa” Tivoliparken.

Axel Ankarcronas minnessten i Tivoliparken

Hösten 1849 gifte Nils Ljunggren sig med Charlotta Catharina Tillander och de flyttade samma år från Runsa till Uppsala domkyrkoförsamling. Nils hade då tillträtt sin tjänst som Nationsvaktmästare vid Stockholms nation och de bosatte sig i det helt nyuppförda Stockholms nationshus i kvarteret St Erik.

I artikeln ”I nationens tjänst” om livet på Stockholms nation i Uppsala återges minnesanteckningar från nationsvaktmästaren August Widén som haft detta uppdrag i många år med följande rader:
Det hedervärda gamla yrket nationsvaktmästare försvann på de flesta nationer under 50-talet, men under 1800-talet hade alla nationer haft en egen vaktmästare. Dennes uppgift var långt ifrån vad vi idag tänker oss att en vaktmästare gör – sådant hade nationen en gårdskarl till. Nej, vaktmästaren var snarare en tjänsteman och vad man i nusvenska skulle kalla ett administrativt stöd till kuratelet. Han var med vid matrikuleringar av recentiorer, han kallade till landskap, tog upp terminsavgifter och gick runt med teckningslistor till nationsbaler. Således var han en ganska betydelsefull person på nationen och många gånger du och bror med kuratorerna, trots att han själv inte var student.

Nils Ljunggren avled 1857. Under makarnas åttaåriga äktenskap föddes de två barnen Bertha Maria 1851 och Sven 1852. Vid dotterns dop noterades kammarherren T. W Ankarcrona, hans andra maka friherrinnan de Geer och barnen Emil och Ebba som dopvittnen.

Dottern Bertha Maria arbetade som städerska och blev 1882 gift med tapetseraren Frans Gustaf Fritiof Gustavsson och de fick tre döttrar. Hon avled i Stockholm 1902. Sonen Sven gick den akademiska vägen och studerade juridik i Uppsala och Lund. Han var kronofogde (polischef) i Göteborg och Bohus län och slutligen stadsfogde i Strömstad. Han Fick i sitt äktenskap med Fredrika Albertina Nilsson barnen Nils, Elsa, Svea och Erik. Sven Ljunggren avled i Göteborg 1929.