VERUM. Kjell Tånnander föddes 1927 i Långaröd vid Sjöbo. Han avlade sin studentexamen i Ystad 1946 och tog folkskollärareexamen i Helsingborg 1948. Efter värnplikt och reservofficersutbildning i Ystad blev han lärare i Jägersborgs skola i Verums socken. Han hade tjänsten åren 1949-1952 och bodde då i lärarebostaden intill skolan. Kjell Tånnander flyttade till Malmö 1952 och gifte sig med Irene Warnecke i juni 1954. I början av 1960-talet tog han fil mag-examen och blev därefter adjunkt på Söderkullaskolan i Malmö. Under tiden som lärare i Jägersborg tog han 1951 sitt andra SM-guld i tiokamp och blev samma år nordisk mästare.

Sommaren 2017 hade Sydsvenska Dagbladet en hyllningsartikel med anledning av att den kände mångkamparen Kjell Tånnander skulle fylla 90 år. Rubriken var: ”OS-legendar lägger av med tränargärningen”. Tidningen skrev vidare: Han var med och tävlade i tiokamp redan i London-OS 1948. Nu när han fyller 90 år känner han dock att det är dags att dra sig tillbaka från idrotten med ålderns rätt. Den 25:e juni har Kjell Tånnander bemärkelsedag.

SvD den 13 juli 1948

Denne fantastiske idrottsman har i år firat sin 92:a födelsedag och bor med sin tyskfödda hustru Irene i Skanör. Om hur just de två kom att bli ett par skriver sydsvenskans reporter: Henne träffade han på en MAI-turne i Tyskland 1951: – Hon kom till banketten med sin kille men när vi brevväxlat ett tag så valde hon mig och vi gifte oss 1954. Tre barn fick de som alla tävlat i mångkamp: Kristine som deltog i sjukamp i OS 1984 och Anette som först tävlade i höjd i OS 1976 och sedan i sjukamp i OS 1984. Sonen Jörgen skadade sig i en olycka så han satsade istället på en framgångsrik karriär som flöjtist.

Redan året före flyttningen till Verum hade han deltagit i de olympiska sommarspelen på Wembley i London 1948. Han tävlade då i friidrott för Ystads IF. Om resultatet i tävlingarna och om uttagningen kan man läsa i tidningens intervju med honom: - Jag blev bara 15:e man bland tiokamparna men det var spännande ändå, säger han. I synnerhet uttagningarna blev en speciell resa för Kjell: - Från början var de tre som blev uttagna men en blev sjuk. Då stod valet mellan två andra tiokampare som skulle kämpa om OS-platsen. Samtidigt tyckte inte de tävlingsansvariga att två personer i en tävling var tillräckligt så då ringde de regementet i Ystad där jag gjorde lumpen då. Orsaken var att han precis innan uttagningen hade gjort riktigt bra resultat i några tävlingar. Kjell åkte till Stockholm och vann naturligtvis tävlingen om OS-platsen. - Det var dagen innan anmälningarna skulle vara inne så jag fick sätta mig på Stadion och skriva under ett papper på att jag var en tvättäkta amatör som man skulle vara då, förklarar han. Som om inte OS-platsen vore nog så gick det ut en generalorder att menige Tånnander på inga villkor fick anstränga sig innan OS och åka bil istället för att cykla. - Då var inte min furir så glad, konstaterar han.

SvD den 4 juli 1949

Expressen kommenterade den 8 juli 1951 en mirakelstöt utförd av folkskollärare Tånnander från Jägersborg:
Kjell Tånnander hade helt programenligt vunnit både 100 m och längd i tiokampen och gjorde sig klar för specialgrenen kula. Det artade sig fint. Jag vet inte vad det berodde på. Kanske Kjell helt enkelt var för säker på sig själv. Det här med kulan var ju ingen konst. Hur som helst: efter två stötar hade han lika många övertramp och stod plötsligt och chockerande oväntat inför den mindre angenäma situationen att nu gällde det sista stöten och rena rama allvaret. En miss, och hela tiokampsserien hade varit förstörd. Vad hade en normal grabb gjort? Jo, han hade hävt i väg järnklumpen så pass långt att det blivit en del poäng i protokollet, men han hade absolut inte gjort som den långe folkskolläraren från Jägersborg i Nordskåne, gastkramat publiken och sina kompisar med att tydligt förbereda tidernas rövarchans, sättande mästerskapstecknet på spel i en enda kulstöt. Tånnander torkade av klumpen, kröp ihop som en retad panter i ringen och lät sin väldiga katapult till högerarm fläska i väg kulan hela 14.08 m. Efter stöten snubblade han fram mot sargen men räddade sig till rätt sida. Det såg ut som ett mirakel. Kjell skrattade hela sitt stomatolleende. Med två centimeter pressade han sitt eget personliga rekord — en av de kallblodigaste chanstagare jag skådat. — Det var inte mycket att fundera på. Här gällde det bara att vräka på, sade Kjell Tånnander efteråt. Per Eriksson & Co på bänken bakom skakade bara på huvudet. Åt en sådan kille finns det inte mycket att göra. Sven Lindvall, Lennart Strandberg, Pekka Edfeldt och de andra MAI:arna, som stått parkerade i kurvan vid kulbanan sken upp som solar.

Tidningen summerade att detta: … visade storheten hos Kjell Tånnander, den stöten var en sak som drog gränsen mellan prestation och bragd, den stöten tände lågan hos den långe tiokamparen på hans fortsatta väg mot rekordet.

Förteckning över Kjell Tånnanders serie av svenska mästerskap 1949-1955 (varav 8 SM-guld)

Guld 1949 Tiokamp
Silver 1950 Tiokamp
Guld 1951 Tiokamp
Silver 1952 Tiokamp
Silver 1953 Tiokamp
Silver 1956 Tiokamp
Brons 1947 Stående höjdhopp
Brons 1948 Stående höjdhopp
Guld 1949 Stående höjdhopp
Silver 1950 Stående höjdhopp
Silver 1951 Stående höjdhopp
Silver 1952 Stående höjdhopp
Guld 1953 Stående höjdhopp
Brons 1948 Stående längdhopp
Guld 1949 Stående längdhopp
Silver 1950 Stående längdhopp
Guld 1951 Stående längdhopp
Silver 1952 Stående längdhopp
Guld 1953 Stående längdhopp
Brons 1954 Stående längdhopp
Guld 1955 Stående längdhopp

Utdrag ur Vem är vem / Skåne Halland Blekinge1966