VERUM. Nyligen fick jag se en krönika där författaren Per Wästberg berättar om några avlidna personer som han träffat i sin ungdom. Han skriver att han gärna har umgåtts med gamla människor och namnger några bekanta som var födda vid 1800-talets mitt.

Nilla Persson (1857-1957)

Omständigheterna under min egen barndomstid gjorde att även jag kom i kontakt med några personer som var födda vid mitten av 1800-talet, visserligen inte tillhörande de kulturella kretsar som akademiledamoten Wästberg rörde sig i, men dock inte mindre intressanta. De tretton som jag räknar upp här och som jag träffade i unga år var alla födda före 1880 och alla - utom Charlotta Söderlund - var födda i Verums socken.

Nilla Persson (1857-1957), Karl Hasselberg (1861-1951), Charlotta Söderlund (1863-1957), Olof Persson (1863-1964), Alfred Henriksson (1872-1955), Kristina Tuvesson (1873-1949), Lars Nilsson (1874-1956), Hilma Jönsson (1875-1964), Nils Viberg (1877-1957), Nils Jönsson (1877-1954), Karl E. Nilsson (1878-1959), Anton Hörlén (1879-1956) och den yngste av dessa Josef Kristensson (1879-1959).

Jag skall här berätta något om de två ”tidigast födda” av dessa nämligen Nilla Persson och Karl Hasselberg.

Nilla Persson som var född 1857 var svägerska till min farmors far och hon blev änka redan 1902. Nilla var född på ”prästastället” i Verums kyrkby. Gården hade på den tiden sin mangårdsbyggnad mittemot det nuvarande församlingshemmet, som då var socknens skolhus. Eftersom Nilla nådde en ålder av över 100 år kallades hon ”Gamla-Nilla” och uppmärksammades även av Norra Skåne som Göinges äldsta invånare. Nilla blev gift med Jöns Persson (1847-1902) även kallad ”Per Svens Jöns” i Brogården och fick med honom barnen Hanna, Anna, Tora, Nils och Helga. Systrarna Anna och Hanna drev några år kafé i Hästveda och arbetade sedan som skolstäderskor. Sonen Nils blev bygdens entreprenör och var handlande och drev även busstrafik.

Gamla-Nilla med dottern Hanna vid Posta-Karlens hus. Notis om Nilla och dödsannonsen i Norra Skåne.

Verums kyrka och prästlönebostället före kyrkans ombyggnad
1909-1911.

Karl Hasselberg levde sina sista tjugo år som änkeman. Han bodde i Verums kyrkby och hans lilla hus där kallades Himmelriket. Om hur huset har fått detta namn finns det olika berättelser. I släktforskar- tidningen Gydhingen 2016 nr 2 han man läsa följande om Karl Hasselberg:

Han hade någon tid på 1890-talet bott i Stoby socken, men var under 1900-talets första hälft en känd profil i Verums kyrkby. Efter moderns död 1913 flyttade han till en högt belägen torpstuga som hette Backa-kull, men av folket i bygden alltid kallades Himmelriket. Karl Hasselberg gifte sig 1914 - vid 48 års ålder - med torpets tidigare ägare Thilda Bengtsdotter. Thilda var nu över 50 år gammal, så det var nog ett slags resonemangsäktenskap. Mellan skål och vägg har även sagts att hon skulle ha varit en ganska dominerade kvinna. Hustrun Thilda Hasselberg avled i december 1930 och Karl bodde därefter ensam kvar i torpet till sin död i december 1951. Det finns ett par skilda versioner till hur det kom sig att torpet fick namnet Himmelriket. Den förklaring som omtalas av Hanna Löfgren från Klippan (”På auktion i himmelriket!” i Gydhingen 2000 nr 1) går ut på att en tidigare ägare skulle ha låtit måla huset i en himmelsblå färg. En annan - mera illasinnad förklaring eller ”skröna” - går ut på att socknens kyrkoherde Thordarson någon tid efter Thildas död skulle ha avlagt ett hembesök med syfte att ge tröst åt den efterlevande maken. På kyrkoherdens fråga om hur det kändes att leva alldeles ensam i den lilla torpstugan svarade Karl Hasselberg: Det är rena himmelriket här nu.

Om de följande elva verumsborna som var födda åren 1863 till 1879 kan nämnas följande (i korthet):

Charlotta Söderlund var gift med Josef Söderlund i Gubbarp. De hade ett torp nära myren mot Hästveda socken. Sedan Josef avlidit 1948 bodde hon hos dottern Frida och svärsonen Per Peterson i Ristorpet.

Olof Persson bodde på Bjäret hela sitt liv och kallades därför Bjära-Olofen. Tre av hans bröder hade emigrerat och var byggmästare i St Paul i Minnesota.

Alfred Henriksson bodde på Skrompet. Han hade tidigare vistats i Amerika några år.

Kristina Tuvesson var född i Gubbarp och hade blivit gift med möbelsnickaren Janne Tuvesson i Brogården.

Lars Nilsson och hans syster Anna bodde på äldre dagar i Verums kyrkby, men de var födda i Assaretorp. Lars kallades Ko-Lasse.

Hilma Jönsson och brodern Nils Jönsson bodde tillsammans och var ogifta syskon till lantbrukaren Svante Jönsson i Ekeröd.

Nils Viberg var skomakare och bodde med hustrun Ruth i ett hus i Verums kyrkby.

Karl E. Nilsson hade drivit mejeri i Brogården och blev sedan poststationsföreståndare. Han kallade omväxlande ”mejeristen” och ”Posta-Karlen”.

Anton Hörlén var lantbrukare i Hörlinge och hade många förtroendeuppdrag. Josef Kristensson var småbrukare i Tågarp.

Josef Kristensson var småbrukare i Tågarp