VERUM. I mitten av augusti berättade jag om de tretton ”äldsta” verumsbor som jag träffat. I listan saknades tyvärr korgmakaren och allehandakunnige Ola Nilsson. Han var född den 24 augusti 1862 i en jordstuga i Gubbarps utmark. Anledningen till att han inte kom med i min lista var att han vid sin bortgång i augusti 1961 bodde i Skånes Fagerhult dit han hade flyttat från Länekärr i Farstorps socken 1959. Han avled 14 dagar innan sin nittionionde födelsedag.

Ola Nilsson (t.v. med korgen) fotograferad vid 93-årsdagen 1955 av lokalreportern Malte Björk. Korgmakaren samspråkar med Thorvald Jönsson (1903-1977) från Magnarp. Denne var en mycket intresserad bygdeforskare och god berättare.

Olas föräldrar var Nils Niklasson och Johanna Lindskog. Vid mitten av 1860-talet noterades de som utfattiga och befriade från skatt. Familjen drabbades hårt av svältåren och Ola har berättat om de svåra nödåren i slutet av 1860-talet långt ute i kanten av myren. Året 1868 kallades det våta året och år 1869 kom inget regn mellan den 31 maj och 4 september. Sedan modern avlidit 1870 fick de tre barnen ge sig iväg på drängplatser i socknen. Ola blev dräng först på Skräddaregården i Hörlinge och sedan på Nygård i Verums kyrkby. Därefter blev det fler drängplatser och han arbetade kort tid först på kalkfabriken och sedan på gästgivaregården i Bjärnum. Under några år arbetade han i Mala på den tröskverksfabrik som grundades av Segerström. Efter återkomsten till Verums socken övergick han till att bli timmerhuggare. På äldre dagar slog han sig på korgmakeri som han lärt av sin far.

Mannen som sitter till höger på bilden är Thorvald Jönsson som i bygden kallades ”Jössa-Thorvald”. Han är värd all högaktning för sitt bidrag till att främja det lokalhistoriska intresset för Verums socken. Det var en gudabenådad berättare och han lämnade några värdefulla gåvor med gamla allmogeföremål till Västra Göinge hembygdsförening. Dessutom författade han den 16-sidiga skriften ”Verums kyrka genom seklerna”, som utgavs 1973 av Verums kyrkoråd.