VERUM. I en av begravningsböckerna för Verums församling noteras den 15 april 1770 följande om en knekt med erfarenheter från kända fältslag och belägringar i Europa: 4 de dag Påsk Begrofs gamle Jacob Möller ifrå Skeinge gård, hwaräst han i 15 års tid warit och af Högwälborne Herrskapet niötet nådebröd och underhåll, någon swår siukdom förmärktes intet hos honom annat än ålderdoms skröplighet, hwaraf han dödde Påskedagen. Effter dess medförda attest ifrå Hästweda Sockn skulle han wara 98 år gammal.

Denne gamle knekt var född 1674 i den svenska besittningen Wollin i Pommern. De två öarna Usedom och Wollin, som tilldelades Sverige vid Westfaliska freden år 1648, avträddes till Preussen 1720. Den svenska stormaktstiden brukar betraktas som oåterkalleligen slut efter freden i Nystad året därefter.

Jacob Möller tjänade först i de preussiska trupperna och var sedan mitten av 1690-talet soldat i Sachsen och Polen där August den starke (1670-1733) då härskade. Jacob Möller blev sårad och infångad vid Kliszów 1702. Han blev frisläppt under färden till Danzig, men kom på nytt i fångenskap vid Toruń (Thorn) i Polen 1703. Därefter överfördes han till Sverige och var under några år soldat i det Hamiltonska regementet. Möller flyttade till Skeinge gård från Åbuen i Hästveda socken 1754.

Detta år blev Johan Vilhelm Wrangel von Brehmer ägare av Skeinge säteri. Denne adelsman hade varit officer vid regementet Royal Suédois i Frankrike på 1750-talet och ärvde Skeinge efter sin morbror Johan von Brehmer, som dog 1754. Johan von Brehmer var mestadels bosatt i Tyskland och hade titeln: Landshövdingen och hovrådet hos markgreven av Brandenburg-Culmbach.

Om knekten Jacob Möllers erfarenhet från krigsskådeplatser runt om i Europa och att sysslade med skomakeri efter sitt avsked från krigstjänsten kan man läsa i en notis införd i Inrikes Tidningar 1770. (Ranconerad = utlöst ur fångenskap)

Under sin tid i Preussisk knekttjänst var Möller med om fälttåget i Nederländerna på 1690-talet och deltog i belägringen av staden Namur i Vallonien 1695. Under tiden i de Sachsiska trupperna var han med i fälttåget mot turkarna 1695/96 och Rigas belägring 1700.

Hur den gamle soldatens sista dagar på Skeinge sätesgård tedde sig omtalas i notisen från 1770: Han har under hela sin lefnadstid ej mera än en gång warit sjuk, och det af Stenkåls oos (stenkolsrök) i Brabant, utom det sista året, då han ibland war något krämpig, men kunde därimellan gå uppe och bära sjelf wed til sit Rum: war äfwen ute dagen för än han dog, och åt om aftonen sit wanliga fulla mål, klagade dock öfwer någon tryckning öfwer bröstet; morgonen därpå fans han död uti sin Säng, utan at man kunde märka, det någon dödskamp måtte hafwa gått förut, emedan han war uti sådan liggning, så som man sofwer utan oro.

Den avskedade soldaten Möller hade tydligen förut haft sin bostad vid Sinclairsholm i Gumlösa socken. Detta gods innehades då av Carl Henrik Skytte, vilken även ägde Skeinge fram till sin död 1752. Notisen i Hästveda socken 1754: d. 29 jan upwiste skomakaren Jacob Möller af Gumlösa hr kyrkoherdens Joan Schartous sedel, daterad Sörby d. 7. Maj 1753. Wistas i Åbuens hus 81 år gammal.