Tre notiser om bråd död i ”slott och koja” från Verums socken
VERUM. Cornetten och baronen Axel Ulrich Wrangel von Brehmer – 7 år gammal – från Skeinge gård omkom den 10 augusti 1783. Denne ädling blev vid fem års ålder av Kongl Majt utnämnd till kornett vid Lif-Dragon-Regementet (i maj 1781). Hans äldre bror Voldemar Vilhelm Wrangel von Brehmer (1774-1829), som hade blivit fänrik vid sju års ålder, avancerade till överstelöjtnant i Kronobergs regemente och utnämndes till hovmarskalk 1815. Noteringen i begravningsboken om Axel Ulrich Wrangel von Brehmers död lyder:
Den 16. Aug: Begrofs uti Werums Kyrka och nedsattes i Herrskapsgrafwen Högwälborne Herr Baronens, Öfwerste Lieutenantens och Riddarens Wrangel von Brehmers unga Son Cornetten Högwälborne Herr Baron Axel Ulrich Wrangel von Brehmer, som den 10. Augusti Kl: litet öfwer 2 straxt efter middagsmåltiden, då han af barnslighet i förmaket fattade med händerna i en lös Camin sten öfwer 8 punds wigt, och slog fötterna up i spisen, hwilket han ofta tilförene ja äfwen samma dag utan skada gjordt, drog stenen uppå sig, så at han med den samma föll genast på golfwet, på ryggen, hwilken sten genast krossade hans skiöna ansickte, så at bloden och hjernan flöt ut; Han dog genast utan at gifwa något skrik el: minsta teckn til lif ifrå sig, sedan han lefwat i denna tåredalen.
Arbetskarlen Jöns Bengtsson – 44 år gammal – från Kälkarp i Farstorps socken dog den 22 september 1882 efter en olyckshändelse i närheten av Skeingesjön i Verums socken. En notis om händelsen fanns i Sydsvenska Dagbladet den 5 oktober 1882.
Den avlidnes arbetsgivare, i notisen kallad Nissen, hette egentligen Anton Valdemar Neess. Han var dansk medborgare och arrenderade på 1880-talet Björkeberga av greve Holck på Skeinge. (Se under * nedan!)
Flickan Thilda Persdotter – 13 år gammal – från Ekholm omkom tragiskt vid sitt försök att rädda familjens hund den 19 februari 1896. Notering i begravningsboken: Drunkning. Liket återfanns först den 25 mars.
Tidningsnotis den 24 februari 1896
* Den danske greven Harald Holck, som tillhörde en gammal förnäm adelsätt, blev 1873 ägare av Skeinge och Björkeberga säterier i Verums socken. Det har sagts att han var den siste manlige personen i sin ätt. Dock finns uppgifter om att en person som hette Rudolf Valdemar Hugo Thuerecht Holck Neess i september 1891 blev far till ett barn som föddes i Maribo i Danmark av ogifta pigan Ingrid Svensdotter från Gubbarp i Verums socken. Barnafadern var son till greve Holcks förvaltare Anton Valdemar Neess och hustrun Mette. De bodde några år på Björkeberga och därefter under 1890-talet på Måssaröd i Osby socken. Varför Rudolf, som var född 1848, redan som barn fått efternamnet Holck tycks vara en väl förborgad hemlighet.