Reflektioner efter läsning av ny bok om Elsa Gullberg ”Ett liv i textil” (2019) av Elisabet Stavenow-Hidemark. 

VERUM. Jag har själv några minnen av att umgås med denna begåvade konstväverska från min barndoms Verum. Hon var en frimodig och ungdomlig kvinna med klurig blick och ett utpräglat sinne för humor. Agnes Brodd hade även varit aktiv som amatörskådespelerska i de lokala revyer som uppfördes i Verums bygdegård. Hon bodde i Jakobstorp i Magnarp som ses på en bild från 1950-talet. Vävateljen låg i vinkelbyggnaden som skymtar bakom bostadshuset.

I samband med den s.k. Ryttarolympiaden i Stockholm besöktes hennes hem i Magnarp av ett par tyska ryttarinnor på försommaren 1956. Vi var ett några ungdomar som cyklade dit för att vara med om denna ovanliga begivenhet med internationellt stuk. Kvinnorna och deras hästar gjorde en dags anhalt hos Agnes Brodd under sin färd ”ridledes” hela vägen till Stockholm. (Ridsport vid olympiska sommarspelen 1956 avgjordes i Stockholm i Sverige. Detta var på grund av Australiens dåvarande karantänregler, och tävlingarna bestod av dressyr, fälttävlan och banhoppning. Alla inriktningar hade individuell tävlan och lagtävling. Tävlingarna avgjordes 11–17 juni 1956 på Stockholms stadion. Citat från Wikipedia.)

Ungefär 10 år efter denna sommar - sedan Agnes Bodd-Molander flyttat till Vittsjö - presenterade Thore Brogårdh henne i boken ”Från Helgeå till Lagadalen”, sid 138 (1966). Han beskrev hennes karriär såhär:

Konstväverskan Agnes Brodd-Molander, Vittsjö, i full färd med att väva en rölakansmatta. Här nyttjas metallvävsked. Fru Agnes Brodd-Molander har helt ägnat sig åt konstvävnadens ädla hantverk och är specialist på mattor i flossa, rölakan och rya. Hennes förnäma konstalster pryder många kyrkor och hem i vårt land. Redan 1915 gick hon i lära hos textilkonstnärinnan Märta Måås-Fjetterström i Vittsjö, och flyttade med henne till Båstad 1919, där hon stannade till dec. 1927. Därifrån kom hon till Elsa Gullbergs konstatelje i Stockholm. Här var hon bl. a. med om att väva den förnämliga gobelängen "Svarta Diana”.

Det var 1930, samma år som hon företog en studieresa till Paris. Under åren 1931-33 var hon knuten till Sätergläntans vävskola i Insjön, för att 1934 etablera sig helt i egen regi hemma i Magnarp, Verum. Här utbildades även många väverskor under de följande åren och flera vävstolar var ständigt i gång. Sedan 1957 är ateljen förlagd till Vittsjö, och det är här, som numera konstväverskan Agnes Brodd Molander komponerar och väver sina förnäma mattor. Flera diplom och priser samt ett mästarbrev i vävaryrket borgar för hög kvalité.

I den förra året utgivna boken om Elsa Gullberg ”Ett liv i textil” (2019) skriver författaren Elisabet Stavenow-Hidemark om arbetet med Svarta Diana utgående från Nils Dardels kartongförlaga:
Den stora bilden vävdes 1929-1930 hos Elsa Gullberg under hennes överinseende av A. Brodd och L. Fallenius, väverskornas namn är invävda. Först visades den på Stockholmsutställningen 1930 och därefter på en stor konstindustriutställning i London. Den var avsedd för Tändstickspalatset, men dit kom den aldrig på grund av den turbulenas som drabbade Tändsticksbolaget efter Ivar Kreugers självmord 1932. Nu hänger den i Wenner-Gren Center i Stockholm.

”Den Döende Amerikanaren eller Minnet av farmors kusin” är ett konstverk utfört 2005 av Carl Johan De Geer. I samband med sin presentation av verket erinrar sig konstnären Dardels bild ”Svarta Diana” och sin kontakt med Elsa Gullbergs dotter. Han skriver: En utmattad Gert Fylking ligger i en soffa nedanför min pastisch på Dardels ”Den döende dandyn”. Mitt i målningen har jag satt in bilen Gert hade 1988 men snart skulle mista, en Plymouth 77:a. Tapetens bumerangmönster är målat med en schablon jag skurit ut i kartong. På bordet ligger den lilla kornett jag spelat hellre än bra på under Blå Tågets konserter. Rummet är en filmscenografi. I filmen kördes Gerts bil nedför ett stup.

Carl Johan De Geer skriver vidare om sin släktanknytning till konstnären Dardel när han vid ett tillfälle fick hålla några vävda provbitar i handen:
Min farmor Brita De Geer (f. Dardel) var kusin med Nils Dardel. Jag har ett fotografi från sent 1800-tal där de är i tonåren och sitter bredvid varandra på en trappa. På översta våningen i Wennergren Center finns en gobeläng, ”Svarta Diana”, vävd av Elsa Gullberg efter en förlaga av Nils Dardel till Stockholmsutställningen 1930. En krigisk kvinna leder en armé av lejon, elefanter, zebror, ormar och apor. De senare bildar en ornamental inramning i samverkan med en blekviolett bård. Gobelängen blev inte färdig i tid och visades inte 1930. Den kom senare at ägas av familjen Wennergren. Jag besökte Elsa Gullbergs dotter en gång. Hon visade mig de provbitar som vävdes 1929 och jag njöt av att hålla i dem. 2005 hade jag fått bilden av scenografin överfört till tyg. Med hjälp av penslar och akrylfärg kunde jag knyta ihop Dardels dandy, Fylkings Plymouth och aporna i Gullberg/Dardels ”Svarta Diana”. I mina ögon är bilden nu en gobeläng. Carl Johan De Geer februari 2006.

Vid en utställning av Dardels bild ”Svarta Diana” på Moderna Museet i Malmö 2015 uppstod en tidningsdebatt som initierades av författaren och juristen Jesús Alcalá. Han reagerade mot att en informationsskylt hade satts upp vid konstverket. Ystads Allehanda skriver: Bredvid ”Svarta Diana” sitter en obs-skylt: ”Vi är medvetna om den stereotypa framställningen av Diana och det är ingenting som Moderna Museet Malmö delar. Målningen skapades 1924 och även om Nils Dardel mest troligt inte var rasistisk så verkade han i en tid med andra värdegrunder än dem idag […].

NÅGRA MATTOR FRÅN AGNES BRODD-MOLANDERS EGEN ATELJÉ