VERUM. Det har varit en ynnest att få tillbringa sin barndom i denna lilla göingska centralort på 1940 och 1950-talen. Under mina unga år där kände jag varje vrå av Brogården och Verums kyrkby lika väl som min egen ficka.

Mitt i denna flygbild ses dåvarande lanthandeln som hette Björveruds Eftr. Butiken drevs av Paul Erik Paulsson och hustrun Berta. På samma plats hade funnits en lanthandel sedan slutet av 1890-talet. Paul Erik övertog rörelsen efter sin styvfar Svante Björverud. Denne hade förut haft en handelsbod i Björkeberga.

På samma plats vid bron fanns redan i början av 1800-talet ett utskänkningsställe som hette ”Verums krog”. Av denna orsak kallades grinden över vägen som åt höger viker av mot Osby för ”Kruleét” Detta blev även namnet på platsen och träffpunkten i byn. Man kunde till exempel höra någon säga: ”Vi ses vid Kruleét”.

Längst till vänster i bilden ses huset som på senare tid har förknippats med Verums Sparbank. Huset byggdes dock som ”Verums Kommunalhus” och innehöll då en lokal för Kommunalstämman. I huset fanns även den telefonväxel som i många år sköttes av Elina Andersson. Mellan Björveruds affär och Kommunalhuset ligger Gustaf Perssons handelsbod. Den drevs efter 1923 med hustruns namn som ”Minnie Perssons Diverseaffär och Kafé”. Den handelsboden överlevde längst av alla i byn. Nedläggningen inträffade 1994.

På en backe ovanför ”Gustafs affär” låg under min uppväxt socknens ålderdomshem, som hade inrättats 1914. Byggnaden hade tidigare inrymt en handelsbod. Det kooperativa företaget Verums Handelsbolag AB som låg där hade bildats år 1900.

Vid vägen som går åt höger i bilden bodde lantbrukaren Axel Håkansson och hustrun Amanda. Axel var bror till Nils Håkansson som övertagit föräldrarnas gård intill kyrkan och som drev ångsågen där.

Längst t. h. i bilden på Brogården-sidan om ån ligger mitt föräldrahem med gaveln mot vägen. Där har mina anfäder (far, farfar och farfarsfar) drivit handel under åren 1870-1984.

Den fina patriciervillan i bildens nederkant byggdes på 1910-talet av mejeristen Karl E. Nilsson. Han blev sedermera ortens postexpeditör. Jag citerar från en tidigare text här på ViBj.nu: Karl E Nilsson (1878-1959), som blev faderlös vid sex års ålder, drev i många år tillsammans med systern Ida (f 1881) ett mejeri på denna plats i Brogården. Syskonens far Nils Persson avled 1885 och modern Bengta Trulsdotter avled 1905. I mitten av 1920-talet utsågs före detta mejeristen Karl E. Nilsson att […] fungera som ortens poststationsföreståndare. Han bodde sedan ensam i sitt för detta ändamål överdimensionerade huset. I princip använde han bara ett rum och kök som nödtorftig bostad. Ett större rum på norra sidan mot ena gaveln fick fungera som postexpedition. Jag minns från min barndom att fortfarande långt in på 1950-talet satt den kända affischen från nationalinsamlingen för Finland med texten ETT FOLK ÄR I FARA – DU KAN HJÄLPA kvar mellan fönstren i expeditionslokalen.

Här nedan följer tre bilder från A: Husets storhetstid med Karls kusin Hanna och hennes mor ”Gamla Nilla” , B: Husets svanesång och C: Som huset såg ut några år före rivningen.

På den plats där Karl E. Nilssons villa låg byggde senare Vittsjö storkommun ett pensionärsbostadshus med tre lägenheter. Här nedan ses platsen för patriciervillan på en flygbild tagen år 1983. Det mörka området på vägen till höger i bilden är bron över Vieån.