VERUM. Idag ska vi i tanken förflytta oss 160 år bakåt i tiden. På Tommemötet som hölls i Verums sockenstuga den 21 december 1860 konstaterades att sockenkassan från föregående år hade ett underskott av drygt 5 Riksdaler Banco. Men eftersom utminuteringsskatten för 1860 uppgick till över 73 Riksdaler Banco kunde man sedan socknens alla utgifter betalts för året bokföra ett överskott på närmare 3 Riksdaler att överföra till 1861. Åren 1859 och 1860 finansierades socknens kostnader enligt ”Räkning vid Tommemötet År 1860” helt med skatten på utminutering av brännvin. De 21 april 1860 gav sockennämnden Jöns Persson i Brogårdsbygge rättighet att: ”utöfva minuthandel med spirituösa drycker”.

Tomasdagen den 21 december var under 1800-talet den dag då socknens räkenskaper fastställdes. Det var av gammal sed även den dagen alla arrenden och löner som räknades i spannmål skulle vara betalda för året. Fram till 1772 hade dagen heldagsstatus. 

Den största kostnadsposten i Verums sockens räkenskaper 1860 var barnmorskans lön med 23 Riksdaler. Kostnaden för att en av sockenmännen skulle resa till Broby för att lyfta utminuteringsskatten var 4 Riksdaler. En av årets minsta poster var arvodet till f d korpralen Johannes Nordqvist för ”Ringning och grafning för tvenne fattighjon”: 1 Riksdaler och 83 öre.

Genom förordningen om utskänkning och utminutering av brännvin tilldelades socknarna på landsbygden utminuteringsskatten. Skattesatsen hade i början bestämts till 8 skillingar per såld kanna (dvs 2,62 liter). Bakgrunden till hur man i socknen tog itu med att reglera brännvinsförsäljningen finns i den förordning som Oskar I beslutade om 1855: Kongl. Maj:ts nådiga Förordning, angående wilkoren för försäljning af bränwin och andra brända eller distillerade spirituösa drycker.

År 1860 var skatten 1 Riksdaler för 6 kannor (ca 17 öre per kanna). Vid en beräkning utifrån vad utminuteringsskatten inbringade för detta år kan man beräkna den totala brännvinsförsäljningen (och konsumtionen) inom socknen till ungefär 438 kannor vilket motsvarar ungefär 1.150 liter. Senare under 1860-talet fastställdes skatten till 25 öre per kanna. Under räkenskapsåret 1865 gav utminuteringen socknen en inkomst av 107:20 Riksdaler, vilket motsvarar 428 kannor, dvs 1.123 liter. Tiondelängdens skatter uppgick detta år till 156:70 Riksdaler. Detta år betalade kassan utgifter för lön till skollärarna Wiberg och Olsson med 60 Riksdaler och för barnmorskan med 23 Riksdaler. De andra utgifterna år 1865 gick till att ordna med ett skolhus.

Om man följer utvecklingen av hur mycket supandet i Verums församling inbringade till socknens verksamhet ser man att budet från den som fick rättigheten till utminutering år 1872 omfattade skatt för 412 kannor, motsvarande 1.080 liter. År 1878 blev budet på 607 kannor, motsvarande 1.590 liter, vilket gav socknen en intäkt av 130:59 kronor.

Utminuteringens intäkter till Verums sockenkassa nådde sin toppnotering 1906 med 860 kronor. Detta år betalades mer än 12% av socknens alla kostnader med ”brännvinspengar”. Det har sedan gammalt funnits en berättelse om att byggandet av bygdeskolorna i Verums socken betalades av folkets brännvinssupande.