Danmarksemigranter från Verums socken för mer än 100 år sedan
VERUM. I slutet av 1800-talet och en bit in på 1900-talet var det vanligt för ungdomar från min födelsesocken att resa över sundet för att arbeta i Danmark. Detta blev ofta den lättast åtkomliga försörjningskällan för de ungdomar som inte hade råd att resa till norra Tyskland eller över Atlanten till Amerika.
En dansk utvandring som förut omtalats här handlade om några stenverksarbetare från Verums socken som var på Bornholm. En av dessa – förmannen Carl Liljenberg – drabbades av att hans hustru Nilla Tufvesdotter avled i Allinge 1893 och efterlämnade tre söner i späd ålder. Notisen om dödsfallet ses här nedan.
Porträtt av Nilla och Carl Liljenberg i Allinge
Stenværksformand Liljenberg står här till höger om sitt arbetslag.
Det finns numera goda möjligheter att spåra dessa personer i Dansk Demografisk Database. Här kommer några glimtar om personer som valde att utvandra till det land som Skåne förr varit en betydelsefull del av.
På Färöarna, som då räknades till Danmark, var Carl Julius Cederfält i början av 1900-talet verksam som gruv- eller stenarbetare. Han var född 1872-04-12 på Skyttatorp i Skeinge och var son till torparen Johan Jonasson och Hanna Ingemansdotter. Efternamnet hade han fått som artillerist i Landskrona på 1880-talet. Tre av hans systrar hade rest till Danmark redan på 1890-talet. Carl Julius bodde i Limhamn/Hyllie när han år 1903 fick betyg för att flytta till Frodebø på Färöarna. Eftersom han aldrig återkom dit överfördes hans namn till obefintlighetsboken där 1910.
Till Köpenhamn kom redan 1879 den sjuttonåriga verumsflickan Nilla. Hon var dotter till ogifta pigan Nilla Svensdotter i Magnarp och var född 1862-04-08. Hennes mor som dog 1867 hade i augusti 1863 dömts för lägersmål av Västra Göinge Häradsrätt. Nillas far torde vara drängen Per Tufvesson från Maglaröd som samtidigt ådömdes böter för lägersmål. I Danmark noteras Nillas yrke först som ”Rörfletterske” och sedan efter ingånget äktenskap som husmoder. Jag gissar att yrket är korgflätare/korgmakare. Hon blev på 1880-talet gift med Jöns Mårtensson från Gudmundstorp i Skåne. Makarna fick två döttrar och de bodde i Christianshavn.
Per (Peter) Nilsson Ekberg, som var född 1863 på ”Gummesagården” i Hästberga, kom på 1890-talet till Toksværd i Praestö amt på södra Själland. Ekberg noterades som ”Tömrer och hjulmand”. I november 1897 gifte han sig med Karen Kristine Nielsen och under åren fram till 1909 fick makarna sex barn, Fadern dog redan 1913, men modern som var född 1877 nådde hög ålder. Hon avled 1961.
Två bröder till Per Ekberg, som antog efternamnet Wennerberg, lät tala om sig i skilda sammanhang. Hans äldre bror August Wennerberg blev skollärare i Vittsjö socken 1881. Hans verksamhet där fick dock ett hastigt slut. Han lämnade sin tjänst där redan i december 1886, vilket framträder av denna tidningsnotis:
Redan några år efter rymningen hade Wennerberg etablerat sig som en uppskattad lärare i Minnesotas svenskbygder, vilket framgår av denna tidningsnotis. Skaffaren den 3/2 1892: Årsstämman i Stillwater, Utdrag ur protokollet, fördt öfver förhandlingarne vid den sv. ev. luth. församlingens i Stillwater, Minn., årsstämma måndagen den 4:de jan. 1892. […] Till stadigvarande skollärare, organist, sångledare och föreståndare för söndagsskolan valdes hr August Wennerberg och eger han rätt att om han så önskar, anställa en af kyrkorådet godkänd vikarie för dagskolan. Hr W:s lön bestämdes till $600 om året jemte kollekt påskdagen.
Den yngre brodern Erik Nilsson Wennerberg arbetade som snickare och bodde först i Malmö 1894–1896 och därefter ett år i Helsingborg. Han återkom till födelsesocknen 1897 men fördes till obefintlighetsboken 1906, ett och ett halvt år efter faderns död. Efter att ha råkat i konflikt med grannarna i Hästberga om olika saker utvecklades han till något av en ”rättshaverist”. Erik Wennerberg uppträdde ibland som föredragshållare om rättsskipning och tidningsskandaler och levde ett kringflackande och bohemiskt liv fram till sin död på ålderdomshemmet i Verum 1938. Denne särpräglade person har lämnat sina manuskript och anteckningar till ett enskilt arkiv som förvaras i Hässleholms kommunarkiv. (Erik Nilsson Wennerberg 1921–1938)
Kristianstadsbladet januari 1903
Kristianstadsbladet januari 1904