VERUM. Två gånger med 105 års mellanrum ”bortsopade” Helgeån broar med uppgiften att säkra Verumsbornas förbindelser till Osby socken. År 2000 försvann bron mot Osby från Hörlinge via byarna Hovgården och Maglaröd i Verums socken. Olyckan år 1895 tog träbron mellan Skeinge i Verum och Brunkelstorp i Osby.

Notis om den privatägda träbron som försvann 1895

Den förstörda bron vid Hörlinge/Hovgården 2000

Den privatägda träbron vid Skeinge kvarn förband Brunkelstorps by med Skeinge. Enligt tidningsnotisen bortsopades den 1895, men bron hade redan på 1880-talet ersatts av en ny järnbro ett stycke öster om den gamla. Byggandet av den nya bron finansierades av ett statsanslag om 18 400 kronor till Osby kommun. Denna första järnbro, som byggdes 1887–1888, fanns kvar fram till omkring 1950 då en ny bro blev färdig. Jag minns att den äldsta järnbron på 1940-talet var så svag att passagerarna fick stiga ut bussen och gå över.

Byggställning till bron över Helgeån i Hörlinge omkring 1936

Entreprenadannonser om byggandet bron vid Skeinge från 1887 och 1949. 

Att brobygget på 1880-talet var omtvistat och vållade gräl kan utläsas av en längre notis om att några markägare tyckte att den gamla vägsträckningen var bättre även om den var dubbelt så lång. Det var nyttjandet av denna längre vägsträckning som helt omintetgjordes av Helgeån själv 1895.

Området mellan Skeinge och Brunkelstorp på Generalstabskartan från 1890-talet (övre bild) och 1930-talet (nedre bild).

Vägsträckningen mellan Skeinge och Hasslaröds by på häradsekonomiska kartan från 1932

Såhär beskrivs Helgeåns sträckning genom Verums socken i SMHI:s FÖRTECKNING ÖVER SVERIGES VATTENFALL - 88. HELGEÅN
Nedanför Hässlehult är dalbottnen rik på frispolade block, dalgången blir åter smalare och lutningen större. Från Hästberga och fram till Hovgården finnes fast berg i dalbottnen på flera ställen. Nedanför Hovgården rinner ån genom breda sanka ängar fram till Skeingesjön. Tvärs över denna, från inflödet till utloppet, är sjön mycket grund, men den norra delen uppgives vara c:a 12 m djup. Mellan nämnda sjö och Osbysjön visar flodloppet flera tvära kastningar. Dalgången är här icke alltid utbildad utan ån omgives av översvämningsmarker. Å dessa anträffas understundom diatomacéavlagringar, kiselgur, i sådan mängd, att de t. o. m. exploaterats, vid Sibbarp och å halvön i Osbysjöns mitt.