VERUM. Den 24 november 2021 avled Rut Madebrink i Lidingö vid 98 års ålder. Hon hade varit rektor på Manillaskolan i Stockholm och genom sin morfar Ola Svensson Sommarin hade hon rötter i Verum.

I en levnadsteckning om sin morfar Ola Svensson Zommarin som var född 1864 skriver hon: Gården Sjötorpet skulle ha blivit Olas hem eftersom han var den ende sonen, men hans dövhet medförde att hans syster fick överta gården. Det arv han då fick använde han som bidrag till ”Tidning för Diöfstumma”.

Genom att Olas syster Else och hennes efterkommande bodde kvar på, och fortfarande äger, gården i Sjötorpet kunde Ola och Hilda Zommarins barn genom åren fara dit för att träffas och umgås med släkten. Rut Madebrink skriver: Olas syster tog emot hans barn med värme. Mor kom mycket väl ihåg några sommarbesök (på Sjötorpet i Verum) under ungdomsåren. Nils och Else fick sönerna Svante, August, Olof, Axel och Bengt. Den äldste sonen Svante övertog gården efter faderns död 1909. Gården i Sjötorpet ägdes när Rut Madebrink på 1950-talet tillbringade sina unga år i socknen av Ola Svensson Zommarins systers sonson Sven Nilsson, även kallad Sjötorpa-Sven.

Ola Svensson Zommarin och hustrun Hilda

Vid en sammankomst i Malmö 2008 föreläste Rut Madebring om sina morföräldrar Ola och Hilda Zommarin. I tidningen Dövas Rötter infördes ett referat av hennes berättelse, som här citeras i valda delar:

Min morfar hette Ola S. Zommarin och honom kände jag ganska bra, men jag kunde inte teckna med honom, eftersom min mor Svea alltid tolkade, när han var hos oss. Mitt föräldrahem låg i Göteborg och dit kom morfar ganska ofta och alltid vid julhelgerna. Han var född år 1864 i Verum (skall vara Farstorp, men han bodde i Verums socken åren 1865–1883) i norra Skåne. Han hade gått i dövskolan i Lund och sedan stannat kvar där några år. […] Jag minns min morfar mycket väl. Han gav oss alltid presenter till födelsedagarna och alltid julklappar. När han var i mitt hem i Göteborg följde han alltid med hela familjen på julkalas eller andra fester. Han var mycket gladlynt och skämtsam och hade förmåga att prata med alla. Allra roligast var det när min morbror också kom. Det var Hilding Zommarin, som senare blev rektor för dövskolan i Örebro. Han var världens snällaste morbror, som också skickade blommor och fina presenter. Morfar var en liten småvuxen man och min mor sa att det hade fötts en tvilling också när han föddes och att han därför var så kort till växten.
En annan berättelse om sin morfar avsluta Rut Madebrink med dessa rader:
Min morfar tyckte jag mycket om och under hans sista tid brukade jag hälsa på honom, eftersom han flyttats till dövstumhemmet på Lidingö, och jag börjat på dövlärarseminariet på Manilla. Han dog där den 13 december 1948 och då tjänstgjorde jag i dövskolan i Lund, som vikarie. Det var mitt andra år vid utbildningen vid Manilla dövlärarseminarium. Jag var med på begravningen och därefter på mottagningen i föreningslokalerna på Almbacksgatan.

Tillsammans med Lolo Danielsson utgav Rut Madebrink 2006 boken "Ankomst Manilla". Den sammanfattar en del av Manillaskolans historia och lanserades i samband med skolans 200-årsjubileum Både Lolo och Rut berättar i boken om hur de upplevde skolan ur deras perspektiv, som elev och lärare, och skolan som internat.

Om syskonen Zommarins betydelse inom den svenska dövundervisningen har Hugo Edenås från Borrby skrivit dessa rader i årsskriften 1997 för Sveriges dövhistoriska sällskap (SDHS): Hela Hildings liv var umgänge med döva och deras problem. Barnen Zommarin kom var för sig att påverka den svenska dövskolans historieutveckling. Hilding tog dövlärarexamen på Manilla 1924. Samma år anställdes han som dövlärare i Örebro blev rektor där 1934. Svea gifte sig. I denna familj växte en flicka upp som också betytt mycket för oss döva och dövskolan, Rut Madebrink, många år rektor på Manilla.

Ola S. Zommarin (1865–1948)

Svea Nilsson f. Zommarin (1895–1996)

Hilding Zommarin (1899–1979)