VERUM. Den 16 november 2021 avled Göte Thuvesson från Stavshult i Verums socken i en ålder av 91 år. Han hade varit ordförande i Verums GoIF 1960–1967 och under många år drev han trädgårdsmöbeltillverkning i sin fabrik i Stavshult. Han tillhörde fjärde generationen i den Tuvessonska snickaresläkten som härstammar från Tufve Eskilsson (1835–1928) i Tågarp.

I boken ”Från slöjd och hantverk” om möbelfabriker i Göinge där släkten omtalas finner man denna inledande reflektion: Vilken av socknarna Norra Åkarp eller Verum, som haft flest tillverkare av göingemöbler är väl svårt att avgöra. Säkert är dock, att från Verum har otaliga lass därav under slutet av förra århundradet, med hästar och oxar som dragare, sökt sig ner över Skåne till marknader. 

Om släkten sägs: ”Thuvesönerna” i Verum är ett exempel på hur smidig anpassning ger resultat. Där kan man också läsa: Göte Thuvesson – son till Olof Thuvesson – är född 1930 och representerar fjärde generationen yrkesmän i släkten, men har valt att arbeta med hårdare material än trä. Han har en tekniskt välförsedd fabrik för böjda stålrörsdetaljer och kompletterar de trädetaljer fadern gör till färdiga trädgårdsmöbler. Två av Janne Thuvessons söner drev snickerier i socknen, Ture i Brogården och Olof i Stavshult. Tures son Hasse Tuvesson, även han tillhörande fjärde generationen, flyttade på 1950-talet till Göteryd där han drev snickeriverksamhet och en leksaksfabrik med Brio i Osby som avnämare.

Göte Tuvessons farfar Janne Tuvesson blev 1938 intervjuad av folklivsforskaren Alf Kahnberg (1911–2002), vilken i rapportens inledning skriver att Janne i likhet med sin far Tufve Eskilsson är snickare till yrket och att han nu (dvs 1938) främst tillverkar trädgårdsmöbler, men den längsta delen av sitt liv tillverkat sängar och soffor.

Vidare skriver Kahnberg: Vad Verums socken beträffar var tillverkning av kistor, soffor och sängar den väsentligaste hemindustrien. […] Kistorna tillverkades mest av fur, fastän även ekkistor gjordes. Kistorna såldes i omålat skick på marknaderna. Priset för en furkista höll sig omkring 1,50 kronor. Det tog en dag att tillverka en sådan kista. […] Ett särskilt slag av kistor voro de s.k. ”lusahunnarna”, små kistor omkr. 40cm långa och 30 cm höga. Dessa voro avsedda för yngre flickor som skulle ut och tjäna. […] Ett särskilt kapitel fordrar de vagnar, på vilka man forslade kistorna till marknadsplatsen. På en sådan kunde man taga 7 kistor och 2 ”lusahunnar”. (De pengar man fick för ”lusahunnarna” skulle man ha till att festa för i staden.) Vagnarna gjordes av bok ute i skogen på en dag om man var 2 man om det. […] I dessa vagnar skulle enligt Janne Tuvesson ej funnits något metallföremål. De varade ej heller längre än för nerresan. På marknadsplatsen såldes de till ved för 2 kronor stycket.

Två bilder i Alf Kahnbergs uppteckning från 1938 (Lunds universitets folkminnesarkiv Acc. Nr. 5867)

Janne Tuvesson berättar för upptecknaren att man för 75 år sedan (dvs på 1860-talet) allmänt började med tillverkning av soffor och sängar, vilket framför allt blivit Verums sockens specialitet. Den intervjuade berättar att den enda utsmyckning som fanns på sofforna var små gipsfigurer som slättborna brukade kalla ”Göingakungar”. Snickarna brukade ibland driva gäck med de ”tröga” slättborna genom att på gipsfigurerna måla halva mustaschen röd och halva mustaschen blå.

Enligt Janne fanns när han började i yrket på 1890-talet i Verums socken 35 snickare som tillverkade soffor och sängar. Därutöver hade många bönder och torpare snickeriet som bisyssla. En snickare kunde tillverka fyra soffor i veckan. Den bästa avsättningen för snickerier från Verums socken var i Eslöv, Lund och Kristianstad. Men dessutom besöktes marknaderna i Höör, Hörby och Kivik.