VERUM. Första veckan i januari 1952 - för drygt 70 år sedan - arrangerades en dödsboauktion i Verums kyrkby efter arbetaren Karl Hasselberg (1866–1951). Han hade bott i ett högt beläget torp som folket i bygden kallade Himmelriket.

Auktionen, som leddes av Ragnar Larsson (1888–1956) i bygden känd som ”Bygges Ragnar”, var flitigt besökt trots den kalla årstiden. En av de närvarande var konstnären, tecknaren och spaltskribenten i tidningen Arbetet Ludvig Johnson (1901–1996). Denne hade omkring 1950 skaffat sig en fritidsbostad intill bron över Helgeån vid Hörlinge i Verums socken och var även skriven i församlingen några år på 1960-talet. Här nedan ses bilder av de två huvudagerande vid auktionen. Skribenten Ludvig Johnson, alias Ludville (till vänster) och auktionsförrättaren Ragnar Larsson från Brogården i Verum (till höger).

Ludvig Johnson, alias Ludville

Ragnar Larsson från Brogården

Signaturen Ludvilles rapport som publicerades i tidningen Arbetet den 13 januari 1952 under rubriken ”På auktion i Himmelriket” hade denna fina inledning: Det kommer folk längs byavägarna. Det trampas högt i den första vintersnön och de gående tittar avundsjukt på dem som är åkande med cykel eller kommer i bil. Man är i färd med att samlas till auktion. Arbetaren Karl Hasselberg har fylkats till sina fäder och nu skall hans efterlämnade lösbo jämte bostad, lägenheten 3 i Verum klubbas bort. Möbler, glas, porslin och annat, måhända samlat och hopskrapat under ett långt liv, skall på ett par timmar skingras. När allt blivit sålt skall till sist en ny ägare ta hand om nycklarna till Himmelrikets dörrar. Ja, så vackert namn bär Hasselbergs lilla enkla stuga, inte därför den ligger högt uppklättrad på en kulle i byn. Nej, för länge sen hade en tidigare ägare haft huset målat i en himmelsblå färg och från den tiden härleddes namnet. 

Det finns en annan version av hur torpet fått sitt namn. Denna förklaring - eller ”skröna” - går ut på att socknens kyrkoherde Thordarson någon tid efter hustrun Thildas död skulle ha avlagt ett hembesök med syfte att ge tröst åt den efterlevande maken. På kyrkoherdens fråga om hur det kändes att leva alldeles ensam i den lilla torpstugan svarade Karl Hasselberg: Det är rena himmelriket här nu!

I sin fortsatta berättelse om händelsen i Verum berömmer Ludville auktionsförrättaren Larsson: Auktion på landet betraktas ju av många nästan som ett nöjesarrangemang och med en munvig och slagfärdig auktionsförrättare kan en auktion verkligen bli en trevlig tillställning. Ragnar Larsson, Brogården, är dagens ”klubb-man” och han är rapp i tungan och kvick i repliken, både köplystna och nyfikna bereder sig på en bra dag.

När hälften av lösboet försålts kommer turen till hus och tomt. Ludville skriver: — Är artonhundra bjudet, undrar Ragnar Larsson. Ingen nappar på förslaget, det blir tyst som i graven tycker förrättaren men efter en stund är buden uppe över de artonhundra. Det är två spekulanter den ene bjuder jämna hundratalen och den andre lägger femtio till. Vid 4.100 slutar han emellertid att lägga mera till och Stig Persson i Verum blir därigenom ägare till ett helt »Himmelrike».

Köparen Stig Persson arbetade då som möbelsnickare i Mölleröd. Han var son till handlaren Gustaf Persson och bror till lanthandlarna Sven och Erik Persson. Efter försäljningen av fastigheten fortsätter auktionen under ledning av Ragnar Larsson, som här ses på två bilder från andra auktioner i Verum på 1950-talet.

Två bilder från andra auktioner i Verum på 1950-talet.

Ludville skriver: Sen fortsätter kommersen med glas och porslin och andra husgerådssaker. Ett vackert stilleben bestående av Hasselbergs stövlar, käpp och paraply säljes i ett utbud. — Han hade dem på när han trocka halm upplyser auktionsförrättaren om stövlarna. En sta’bo, som försökte köpa en trebent skomakarestol, blev i stället ägare till Himmelrikets gamla brandspruta, en handspruta av koppar för 22 kronor. Folk som är färdiga med sina inköp börjar troppa av, det är kallt i luften och man fryser om fötterna. De sista av Hasselbergs ägodelar tillhandlas av ett par unga människor. Snart finns inte mera kvar och de sista av auktionspubliken vandrar nerför den branta, översnöade trädgårdsgången från Himmelriket. Man skall hem med de nyförvärvade ägodelarna till sitt bo. /Ludville

Ludvig Johnson (1901–1996)

Etsning med motiv från Verum. Sign: Ludvig 1950