De första allvarliga tankarna på elljus kom så sent som 1914 då Andelsföreningen Wittsjö Elektricitetsverk M.B.P.A bildades men teckningen av andelar gick trögt då varje andel kostade 20 kronor och därtill kom en ansvarsförbindelse på 30 kronor. Den första styrelsen bestod av Martin Holmgren, N Th Nilsson, Håkan Jönsson, D J Danielsson och Johan Zaunders. På andelsbrevet finns en bild av den nu rivna transformatorstationen.
Det behövdes 800 andelar och efter hand ökade teckningen ganska snart och kvoten blev fylld. Andelarna är utskrivna 1 september 1915 då Wittsjö Elektricitetsverk bildades, betalningen skulle ske när teckningen gjordes. Kontrakt skrevs med en firma i Malmö, några månader innan Första Världskriget utbröt, att bygga ledningen från Markaryd till Bjärnum via Vittsjö samt uppförande av transformatorhus på nuvarande El-Olles företag. Markaryd fick sin ström från kraftstationen Majenfors.
Bjärnum var före Vittsjö med utbyggnaden av elnätet och kontrakt skrevs mellan Sydkraft och Bjärnum. På något sätt halkade Vittsjö in på avtalet tillsammans med Bjärnum och då industrisamhället Bjärnum beräknades använda mer ström än Vittsjö fick Vittsjö det något dyrare elpriset. Genom en viss kontantersättning till Bjärnum fick Vittsjö sin ström till samma pris som Bjärnum.
Det var spänning och mörkt i luften som var fylld av snöyra då strömmen skulle lysa upp Vittsjö. Som tidigare nämnts smälte säkringarna i Markaryd då strömmen för första gången kopplades på den 14 januari 1915. Genom telefonkontakt med Markaryd bekräftandes att säkringarna smälte vid påkopplingen av strömmen. Den enda lösningen var att avpatrullera hela linjen med häst och släde från Vittsjö till Markaryd. Norr om Emmaljunga upptäcktes att det var troligen snöstormen som snott samman de två trådarna. Sedan det upptäckta felet hade åtgärdats kunde strömmen åter kopplas på och Vittsjö ”flödade” då av ljus någon gång före midnatt.
Strömmen var påkopplad denna natt till klockan 03 och det ansågs förunderligt att ljuset kunde flyta fram i de ihåliga trådarna. Förunderligheten var också stor att inte ljuset slocknade i den starka blåsten och att lamporna tändes utan någon mänsklig tändare!
Den sträcka som byggdes först med elektriska ledningar var från kyrkan/Waldaus och till hotellet.
Beträffande de första årliga andelsstämmorna var intresset ganska svalt. Det hände att styrelsen fick gå ut på gatan för att bjuda in andelsägarna för att stämman kulle kunna genomföras. Efter hand blev utdelningen på andelsbeven så god att styrelsen årligen kunde vardera kvittera ut 50 kronor per andel.
Kuriosa i detta sammanhang är Eric Nilsson (SmensErik) som sannolikt var den första att smälta en säkring i Vittsjö. Den tolvårige Eric var redan då elektriskt intresserad och undrade vad som hände som han stoppade en spik i vardera ett av de två hålen i ett vägguttag? Föräldrarna var då ute och beskådade gatubelysningen men Eric fick tag i en anställd elektrisk kunnig som snabbt bytte säkring. En överenskommelse gjordes att händelsen förblev en hemlighet mellan de båda under många år.