Sannolikt var Nils Nilsson född på gården där han sedan verkade. Han var alltså ingen torpare utan hemmansägare. Efter giftermål flyttade han till annan ort och efter första hustruns död gifte han om sig med Anna och paret flyttade till Hästhult.
Bostaden hade Nils Nilsson ena sidan vägen, den södra, medan han hade bakugn och ev smedja den andra sidan byvägen. Dessutom hade han djurstallet 100 meter från bostaden.
Krösnasmen  odlade sin mark som också låg söder om byvägen och där fanns gårdens brunn. Den odlade marken var inte så stort omfång, kanske 2 000 – 3 000 kvadratmeter men tillräckligt stor för att försörja gårdens behov av potatis och andra rotfrukter. Troligen hade han också en åkerbit för försörjning av gårdens kor vintertid. Som sed var på den tiden betade korna i skogarna under sommartid, sannolikt ingen direkt näring i detta foder.
Troligt är att Krösnasmen hjälpte traktens bönder med olika smiden. Under hösten köpte han lingon (krösen) i trakten och under sin handelsresa med häst och vagn till Helsingborg,  Höganäs och Kullen. Syftet att ta sig till Kullen var att köpa den fina Kullasillen. Kanske lagrade han sillen i inköpte krus från Höganäs? Den fina Kullasillen sålde han vid hemkomsten och kanske blev det någon affär utmed färdvägen. Krösnasmen kunde nog vara lycklig att det inte fanns några hälsovårdande myndigheter på den iden Den färska kullasillen var nog inte så vidare färsk då den i höstvärmen såldes dagen efter fångsten!
Kuriosa i sammanhangen är att Krösnasmen Nils Nilssons son också kallades Nils Nilsson. Samma förhållande var det i ytterligare minst fem generationer. Någon dock med tillnamnet Erik.
.