Han arbetade på ledig skoltid i Vittsjö Möbelfabrik, ägd av far Evert Kristiansson, tillsammans med bland andra sin bror Östen. Som exempel på fabrikens uppdrag fanns att inreda delar av Högsta Domstolen (HD) och Svenska Amerikalinjens lyxkryssare.

Så här ritade Uno, 10 år gammal, den Möbelfabrik som pappa ägde

Uno hade många intressen som scouting, senare scoutledare, han gillade paddling, långa cykelturer, friluftsliv i allmänhet och fotvandringar i Europa efter krigsslutet.

I Hässleholms Tekniska skola fick han sin grundutbildning och skolan var en god rekryteringsplattform.

- Wallenbergs rekryterare kom, på hösten 1946, direkt till skolan och värvade mig för jobb i Stockholmstrakten, säger Uno. Jag var alltså utvald före min examen i december 1946. Det började med ett års praktik, först i Västerås och sedan i Ludvika. ASEA hade unik kompetens kring transformatorer och transduktorer. Uno Lamm var en av mina läromästare.

1947, på våren, var det dags för Uno att göra sin värnplikt.

- Jag sökte som radiotelegrafist vid Ingenjörtrupperna men hamnade på I6 i Kristianstad och nådde resultatet för Guld, nämligen 100-takt. Dessutom blev jag radiobilförare, vilket var en dröm för en sådan ung man. På fritiden skötte jag amatörradion på vinden och fick kontakt med hela världen. Gärna ville jag bli officer med telegrafi som specialitet, men så blev det inte säger Uno.

Genom koncernens uppköp och fusioner hamnade han sedan på Kinoteknik på Smålandsgatan i Stockholm tillsammans med kolleger från Ludvika teateravdelning.

- Detta var gyllene tider. Vårt företag hade nyligen byggt flygfältsbelysningar där det krävdes 100%-ig säkerhet och därför fick vi flera teaterbelysningsjobb. Det får ju inte bli ofrivilligt mörkt på scenen. Vi fick installera på nybyggda Intiman och Nasjonalteatret i Oslo. Jag gjorde jobb på NK och var ljussättare med mera på Dramaten och Operan. Jag var ju drygt 20 år gammal och fick sitta tillsammans med sufflörerna, under scengolvet, där jag skötte ljussättningen, så jag har sett många kända artister "underifrån", säger Uno. Efteråt blev det glada fester så man var verkligen i ropet. Hemmet kändes vara långt bort, så det var under julen och somrarna jag kom hem till Vittsjö.

Det var alltså en spännande tid i Stockholm men Uno märkte att närmaste chef hade "vänsterknäck" så varför skulle inte Uno kunna ha detsamma? Sagt och gjort. På lunchraster och under kvällar cyklade han runt med egenhändigt tillverkade hembelysningar som han sålde i Stockholm till bland andra NK och PUB.

Cheferna i Stockholm märkte väl att denne man inte kommer att stanna i företaget om han inte får riktigt stimulerande och utvecklande uppgifter så han blev erbjuden att jobba med vridscener och ramper hos en av cheferna.

Men Uno tog ledigt från ASEA och reste runt i Europa bland annat till Hannover, Paris och London och besökte flera mässor och utställningar vilket gav blodad tand. På köpet fick han goda språkkunskaper vilka blev viktiga för framtiden.

Hönsahuset blir företag

-  Gösta Waldau, en fantastisk radiopionjär med affär och verkstad vid Gåsadammen, ville att jag skulle ta över ruljangsen och det gjorde jag en tid.

Uno, i sin typiska basker, sätter sig under intervjun ner tillsammans med mig framför den suveränt enkla och tydliga dokumentationen av företagets verksamhet från start till 2005

Jag grundade Luxus, hyrde ett hönsahus av Johan Zaunders, där Vittsjöhallen nu ligger och flyttade över radiogrejerna dit. Sedan anställde jag två skolelever, Arne Gustavsson och Arne Eklöv. Så startade lamptillverkningen. Min bror och far svarade för trädetaljerna och i hönsahuset gjordes "det elektriska". Samtidigt sålde och reparerade vi radioapparater. Arne Gustavsson blev radioreparatör. Vi sålde också den första TV-apparaten i Vittsjö och den kom att hamna hos Fritiof Bengtsson.

Efter ett tag hyrdes, av sonen Börje Zaunders, "Uthus nr 2" vilket var ett hus där Allan Nybergs fastighet finns idag. Där fanns senare Agnes Brodds väveri. Verksamheten fortsatte i dessa två hyreslokaler under 2-3 år.

Hönsahusen blir för trånga

1953 var det dags att skaffa större lokaler.

- Jag kontaktade kommunen men vid den tiden var de inte intresserade av att få till Vittsjö ett industriföretag. Lokala politiker och pensionatsägarna hade stort inflytande och ville inte ha något som störde de fina pensionatsgästerna från Köpenhamn, Stockholm och Malmö. Till sist föll blickarna på våtmarkerna i kurvan nedanför "tandläkarvillan" där änderna simmade. Där menade de att jag kunde få bygga mitt företag, säger Uno med en leende blick.

1954 byggdes en första, 12 x 20 meter stor, byggnad som blev det nya Luxus. 

På gaveln av den allra först byggda delen sitter idag ett urval av företagets produkter. Vid mitt besök pågick REA som vanligt i juli månad, den enda tiden då försäljning sker till publik.

Skandinavisk design stod högt i kurs så både pappas möbelindustri och Luxus hade goda tider. Inköpare vällde in från bland annat USA.

Uno vill prova om vingarna bär utanför Vittsjö och Sverige

Han ville lära sig mera språk och se hur det var "Over There", men ett företag som var nystartat och som var i full utveckling, lämnar man inte så där helt plötsligt. Eftersom far Evert och broder Östen inte drog alldeles jämnt vid denna tiden, så var det lätt för Uno att få över Östen som chef för LUXUS ett tag. Detta gynnade dem alla tre.

Tillsammans med tre grabbar från Bjärnum och Vittsjö skaffade Uno 1956 emigrantpapper och äntrade Svenska Amerikalinjen och hamnade i en hytt som han själv inrett när han jobbat på möbelfabriken. På kajen i Göteborg hade han tagit farväl av sin kärlek, nuvarande hustrun, men han var inte mogen att binda sig med henne redan då.

Han hade två garanter i USA, den ene, skandinaviske möbelgrossisten George Tanier i New York, träffade han en tid innan de åkte till Chicago som var resans huvudmål.

- Vi fick alla pågar jobb i en ytbehandlingsfabrik med en verkmästare från Bjärnum, Birger Holmberg. Herrn i huset hos en familj Andersson i Chicago (med rötter i Slättaröd), var den andre garanten, och där kände vi oss hemma och blev väl omhändertagna. Han ägde fabriken och gav oss goda jobb och kontakter. I stan skaffade jag mig en ryggskada med vissa bestående men! Orsakerna var dels väldigt tunga lyft på jobbet men kanske också för mycket hambodans på svenska klubbar, säger Uno skrattande. Men tiden i svenskkolonin var underbar. Jag trivdes med landet, festerna och svenskgängen. Lidande blev kanske språket. Jag bestämde mig först för att flytta från svenskkolonien och bo på YMCA Hotel i Chicago City där jag projekterade elbelysning i kontorsskyskrapor på ett stort arkitektkontor. När detta var inlärt beslutade jag mig för att som ensam svensk ge mig iväg från gänget.

Going West by Route 66

Per korrespondens hade Uno sökt, och fått, jobb på en arktitektbyrå i San Fransisco som chefsdesigner! I en Chevrolet bar det iväg längs Route 66 den klassiska vägen som sträcker sig just mellan Chicago och Kalifornien, som skapad för Uno!.Efter snöstorm i början av resan och fortkörningsböter i Ohio avslutades resan med underbart solsken väster om Grand Canyon på vägen mot slutdestinationen.

- Jag mottogs med öppen famn och de hade rymt ut en hel våning för chefsdesignern Uno Kristiansson från Sverige. De tycktes tro att jag skulle stanna där hela livet och göra storverk. Så blev det nu inte utan jag förklarade, kanske lite skamsen, att jag själv ville utvecklas och inte var beredd att uppfylla deras stora förväntningar på att stanna för gott, menar Uno. När jag nu år 2007 själv söker designer och chefsperson till LUXUS i Vittsjö så vill jag ju inte anställa några vagabonder men i USA är ju de flesta invandrare.

I San Fransisco träffade jag min fars moster Christina som, efter en lång USA-karriär i restaurang- och hotellbranschen, bodde i ett trivsamt pensionärskollektiv.

-Hon bjöd in på välkomstmiddag med ostron som jag då inte hade provat. Jag åt med god min men gott var det ju inte, menar Uno.
- Fars moster hade stimulerat mig som grabb genom att i sina kuvert inte bara skicka brev utan då och då även någon dollarsedel. Någon återflyttning till Sverige blev det inte för hennes del men jag själv sjönk ner i viss ensamhet och följde impulsen att med amerikabåten ta mig tillbaka till Sverige, brud och Luxus. Trogen sen dess! Operation av ryggkotorna var inbokad vid hemkomsten till Sverige hos professor Wiberg men tack vare utomordentlig behandling hos sjukgymnasten Greta Ruderstam så kunde operationen avbokas, avslutar Uno.
Läs mer om Uno och LUXUS: Bjärnum från början