Under denna tid fanns många som hade en inte föraktlig förtjänst av arbetet i betfälten såväl under våren med gallring och efterhackning, som under hösten med upptagning den senare offta i besvärlig väderlek och kanske även att betorna fick lossas med s.k. betlossare på vissa jordar, gallring var av helt avgörande betydelse för tillväxten med den tidens frö som gav flera plantor av varje frö, senare utvecklades även dessa och blev delade s.k. enkornsfrö vilket gjorde att gallringsbehovet minskade.

Från Göingebygden var det många som tog detta tillfälle att stärka sin kassa i betfälten och det var en utbredd uppfattning bland bönderna på slätten att dessa var duktiga med start tidigt på morgonen och slutade sent på dagen.

Med betmekaniseringen följde en befarad oro för minskade inkomster och ett vanligt uttal var att skulle betupptagningen ske med maskiner ville man inte utföra vårarbetet, vilket i dåläget syntes svårare att mekanisera. Nu i efterhand ser vi den utveckling som gjorts i de flesta manuella arbetsuppgifterna så även kring hantering av sockerbetorna och i dag skulle det vara omöjligt få någon att utföra det mycket krävande arbete som den tiden krävde.

Georg Gullstrand